Idag v\u00e4lsignades vi med det vi inte fick ig\u00e5r. F\u00f6rst knackade vi d\u00f6rr utan resultat i 3\u00bd timme, och \u00e5t lunch med syster Johnson och Leif Back. Jag fr\u00e5gade henne lite om hur hon gillade att bo i Hawaii (det var d\u00e4r hon bodde d\u00e5 hon var gift amerikanskt). ”What do you think?” (sv. ”Vad tror du”?) svarade hon bara. Hon \u00e4r s\u00e5 rolig. Sedan fr\u00e5gade jag henne ”l\u00e4ngtar du inte tillbaka ibland?” d\u00e5 svarade hon ”hmm… better not to think of it” det var n\u00e4stan som jag s\u00e5g Yoda i henne, en eftert\u00e4nktsam vis replik fr\u00e5n en \u00e4ldre vis person.<\/p>\n
Imrose h\u00f6rde f\u00f6rresten Mikael av sig och sade att vi kunde tr\u00e4ffas idag, han hade precis kommit hem fr\u00e5n sin villa. Villa betyder sommarstuga p\u00e5 jakobstads-svenska. Det vi kallar f\u00f6r villa i Sverige heter ”egnahemshus” h\u00e4r… eller bara hus, om man inte ska skilja det fr\u00e5n andra typer av hus. Jag k\u00e4nde lite r\u00e4dsla krypa inp\u00e5, r\u00e4dsla att han inte skulle ha l\u00e4st i Mormons bok. R\u00e4dsla f\u00f6r att han inte skulle ta emot inbjudan att d\u00f6pas (som vi ju normalt sett ger i andra diskussionen). Jag och \u00c4ldste Phelps diskuterade n\u00e4r vi trodde att Mikael kunde vara redo f\u00f6r dop och vi kom fram till 3\u00bd vecka fr\u00e5n nu, det skulle bli v\u00e5r inbjudan.<\/p>\n
N\u00e4r vi kom dit \u00e4ndrades v\u00e5r plan r\u00e4tt snabbt dock. Han hade gl\u00f6mt boken hemma den veckan de var i stugan, s\u00e5 han hade inte l\u00e4st n\u00e5gonting. Inte heller bett. Vi l\u00e4ste tillsammans fr\u00e5n Alma 32, och vi pratade om hur tro \u00e4r b\u00f6rjan p\u00e5 kunskapen om Gud, f\u00f6rst efter att vi ut\u00f6vat tro kan vi f\u00e5 en fullst\u00e4ndig kunskap om Guds existens.<\/p>\n
Han tyckte att det k\u00e4ndes konstigt att be till n\u00e5got man inte ens visste om det fanns, men jag fick honom att \u00e5ta sig att be 5 minuter varje kv\u00e4ll \u00e4nd\u00e5, och k\u00e4nna hur det k\u00e4nns. Jag lovade honom att om han gjorde det, s\u00e5 skulle han snart k\u00e4nna n\u00e5got speciellt under b\u00f6nen. Under n\u00e4sta vecka i stugan skulle han ta med sig sin Mormons bok ocks\u00e5.<\/p>\n
Jag k\u00e4nner f\u00f6rtroende fr\u00e5n honom. Han svarar alltid uppriktigt p\u00e5 v\u00e5ra fr\u00e5gor, och han fr\u00e5gar oss precis det han t\u00e4nker och funderar \u00f6ver. D\u00e5 jag ber\u00e4ttade om Alma och hur tro kan v\u00e4xa till kunskap tittade han p\u00e5 mig och fr\u00e5gade ”var det s\u00e5 f\u00f6r dig i b\u00f6rjan?” Jag svarade honom att det var det. Jag ber\u00e4ttade lite av min historia f\u00f6r honom igen. Jag hade i och f\u00f6r sig inga problem med b\u00f6n, f\u00f6r jag hade haft b\u00f6n ganska ofta under \u00e5ren innan jag kom i kontakt med Jesu Kristi kyrka, men andra bitar v\u00e4xte fr\u00e5n hopp till tro till kunskap. I vissa fall fr\u00e5n stora tvivel, till hopp, till tro och sedan till kunskap.<\/p>\n
Han fr\u00e5gade mig i slutet av diskussionen hur l\u00e4nga jag skulle bli kvar i Jakobstad. Jag svarade ”minst 8 veckor, men jag tror snarare minst 20”. Det \u00e4r inte konstigt att det \u00e4r mig han k\u00e4nner ett band till (om det var d\u00e4rf\u00f6r han fr\u00e5gade), f\u00f6r det \u00e4r ju bara mig han kan kommunicera med, i princip. Det \u00e4r ju p\u00e5 svenska, och min kamrat kan ju inte annat \u00e4n sitta och se glad ut. Det var kanske lite det som bidrog till r\u00e4dslan jag k\u00e4nde under morgonen, att jag visste att vi kanske skulle m\u00f6ta dessa saker, och jag skulle vara helt ensam med det f\u00f6r Phelps skulle inte ha en aning om hur diskussionen utvecklade sig. N\u00e4r vi satt d\u00e4r k\u00e4nde jag dock bara frid. Lite besviken \u00f6ver att vi b\u00f6rjade om fr\u00e5n noll, men man f\u00e5r ta det i unders\u00f6karnas takt.<\/p>\n
Dagen slutade inte i och med den diskussionen, utan sedan knackade vi d\u00f6rr i nord\u00f6stra delen av stan. Jag f\u00e5r s\u00e4ga att jag blivit ganska bra p\u00e5 att k\u00e4nna p\u00e5 mig huruvida vi kommer in eller inte redan n\u00e4r vi b\u00f6rjar prata med dem. Vet inte om det \u00e4r att jag l\u00e4ser av sinnesst\u00e4mningen eller om jag k\u00e4nner ljuset de har inom sig. Vi hade iaf en diskussion med en kvinna och 15-\u00e5rig son. Det var en fin andlig diskussion, och jag k\u00e4nde att \u00e4ven om hon inte ville s\u00e4tta upp en tid f\u00f6r ett till m\u00f6te s\u00e5 hade hon f\u00e5tt svar p\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5gor som hon burit p\u00e5 kring Kristus evangelium.<\/p>\n
Bara ett par d\u00f6rrar efter det tr\u00e4ffade vi \u00e4nnu en trevlig mamma, medan vi stod och pratade i d\u00f6rren stod hennes ton\u00e5rsdotter bakom och lyssnade – till synes intresserat – hela tiden. Vi pratade i 20 minuter, hon hade inte h\u00f6rt v\u00e5rt budskap tidigare, men hon hade l\u00e4st i Mormons bok. Nu efter v\u00e5rt samtal ville hon g\u00e5 vidare och be och fr\u00e5ga Gud om den \u00e4r sann. Hon ber\u00e4ttade hur hon hade undervisat sina egna barn att lyssna till ”den stilla viskande r\u00f6sten inom sig”. Ibland d\u00e5 barnen gjort n\u00e5got fel hade mamman sagt ”du skulle ha lyssnat till ditt samvete” varp\u00e5 barnet svarat ”ja mamma, men det viskar ju s\u00e5 tyst” (”se on niin hilja”). Det \u00e4r sant haha.<\/p>\n
De k\u00e4nner f\u00f6rresten broder Lehtinen i f\u00f6rsamlingen, s\u00e5 vi f\u00e5r ta med oss honom dit n\u00e5gon g\u00e5ng, och sitta ner och prata mera. Vi bj\u00f6d in dem till kyrkan, \u00e4ldste Phelps gav dem inbjudningskort (”kutsu”). Jag k\u00e4nde starkt att jag skulle bjuda in den yngre tjejen specifikt, s\u00e5 jag gjorde det, och hon nickade genast, tog ett steg fram och l\u00e4ste p\u00e5 kortet, och f\u00f6rs\u00e4krade sig om att s\u00f6ndagstiden st\u00e4mde. B\u00e5da jag och \u00c4ldste Phelps k\u00e4nde mycket bra f\u00f6r dem d\u00e5 vi gick d\u00e4rifr\u00e5n. S\u00e4rskilt pga den yngre tjejen (som visserligen verkade \u00e4ldre \u00e4n oss, men fortfarande ung).<\/p>\n
Jag har noterat att kvaliteten p\u00e5 mina personliga b\u00f6ner har g\u00e5tt upp en hel del sedan jag kom till Jakobstad, s\u00e4rskilt de sista veckorna. Jag har bett av hela mitt hj\u00e4rta f\u00f6r Mikael och Heidi.<\/p>\n
Jag tror inte jag varit s\u00e5 h\u00e4r tr\u00f6tt n\u00e5gon g\u00e5ng, tr\u00f6tt i huvudet, tr\u00f6tt i benen, och framf\u00f6r allt tr\u00f6tt i f\u00f6tterna, men det \u00e4r okej. Vi b\u00f6rjar se blommor p\u00e5 tr\u00e4den, snart f\u00e5r vi nog ocks\u00e5 smaka frukten av v\u00e5rt arbete.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag v\u00e4lsignades vi med det vi inte fick ig\u00e5r. F\u00f6rst knackade vi d\u00f6rr utan resultat i 3\u00bd timme, och \u00e5t lunch med syster Johnson och Leif Back. Jag fr\u00e5gade henne lite om hur hon gillade att bo i Hawaii (det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa