N\u00e4r vi kom hem till Jakobstad knackade vi lite d\u00f6rr, sedan tr\u00e4ffade vi Freddy. Han tog med oss och sin b\u00e4ste v\u00e4ns tv\u00e5 s\u00f6ner ut till kusten, till F\u00e4boda. N\u00e4r vi skulle \u00e5ka dit fick jag en intressant tanke: Det fanns bara s\u00e4kerhetsb\u00e4lten p\u00e5 tv\u00e5 av platserna i baks\u00e4tet, och innan vi sett det satt jag p\u00e5 ena sidan och 6-\u00e5ringen p\u00e5 andra, 4-\u00e5ringen skulle ha suttit i mitten utan, s\u00e5 jag sade till honom att vi skulle byta plats s\u00e5 han fick b\u00e4lte. Det gjorde vi, och halvv\u00e4gs ut till F\u00e4boda hoppade en \u00e4lg ut i v\u00e4gen, framf\u00f6r bilen som l\u00e5g precis framf\u00f6r oss! Den sprang l\u00e4ngs med bilen i n\u00e5gra sekunder, sedan hoppade den ner i diket och in i skogen igen. Skr\u00e4mmande! Kunde varit framf\u00f6r oss… Vi kunde ha k\u00f6rt p\u00e5 den…<\/p>\n
Men, \u00e5ter till min tanke kring det d\u00e4r med b\u00e4ltet – det var ju helt naturligt f\u00f6r mig att byta plats, det hade ju vem som helst gjort till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en liten 4-\u00e5ring, motiveringen \u00e4r ju enkel, ”han \u00e4r ju mindre”. Undrar om det var lika naturligt f\u00f6r Kristus d\u00e5 han frivilligt tog p\u00e5 sig rollen som v\u00e5r Fr\u00e4lsare, han var ju ”st\u00f6rre” \u00e4n oss.<\/p>\n
Efter bes\u00f6ket skulle Freddy till jobbet, vi \u00e5kte med dit f\u00f6r det l\u00e5g p\u00e5 v\u00e4gen till Larsmo dit vi skulle f\u00f6r en middagsbjudning. Vi hade ett bra samtal i bilen p\u00e5 v\u00e4gen ut ocks\u00e5. N\u00e4r vi hoppade ur bilen s\u00e5g vi fabriken som ligger p\u00e5 v\u00e4gen ut till Larsmo, s\u00e5 vi t\u00e4nkte att det tar nog inte s\u00e5 l\u00e5ng tid att g\u00e5… det tog trekvart.<\/p>\n
Vi knackade d\u00f6rr i n\u00e5gon timme, bytte n\u00e5gra ord med Heidi och Robert och sedan gick vi hem till Marlene f\u00f6r middagen. Efter maten hade vi ett budskap om att skriva dagbok. Vi l\u00e4ste fr\u00e5n 1 Ne 4<\/a> och 2 Ne 4<\/a>, och ber\u00e4tta att m\u00e5nga av profeterna har skrivit dagbok, inte bara skrivit ned ”Herren har sagt…” utan \u00e4ven en del om sina egna omst\u00e4ndigheter och sin egen tid. Det hj\u00e4lper oss att b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5 Guds handlande gentemot m\u00e4nniskorna, och det hj\u00e4lper oss ocks\u00e5 att se att Guds profeter inte \u00e4r ofelbara, de lever i samma v\u00e4rld av pr\u00f6vningar som alla andra. I skrifterna betonas det som \u00e4r av andlig karakt\u00e4r, och det som sker ”p\u00e5 utsidan” (samh\u00e4lle, historia) \u00e4r underordnat, och kanske mest \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att ge bakgrund och sammanhang \u00e5t sanningarna som finns upptecknade.<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt b\u00f6r v\u00e5ra dagb\u00f6cker betona andliga upplevelser och speciella h\u00e4ndelser och erfarenheter. Precis som profeterna visste att deras uppteckningar skulle komma att vara till nytta f\u00f6r kommande generationer, b\u00f6r vi ha avsikten att efterl\u00e4mna n\u00e5got f\u00f6r l\u00e4rdom och inspiration till kommande generationer. D\u00e5 vi f\u00e5r personlig uppenbarelse fr\u00e5n Herren visar vi Honom att det \u00e4r v\u00e4rdefullt f\u00f6r oss genom att skriva ner det s\u00e5 att vi inte gl\u00f6mmer. Jag har m\u00e5nga g\u00e5nger upplevt att d\u00e5 jag skriver ner n\u00e5got som jag f\u00e5tt mig givet genom den Helige Anden, d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag det b\u00e4ttre, jag f\u00e5r fler och djupare insikter d\u00e5 jag f\u00f6rvaltar det jag redan f\u00e5tt. Med hj\u00e4lp av en dagbok kan vi m\u00e4ta v\u00e5r andliga tillv\u00e4xt, och h\u00e4mta styrka fr\u00e5n v\u00e5r utveckling, och genom de l\u00e4rdomar som Herren givit oss genom v\u00e5ra erfarenheter.<\/p>\n P\u00e5 kv\u00e4llen pratade jag och min kamrat lite om dagboksskrivande, det verkade som att mitt budskap ikv\u00e4ll inspirerade honom lite, f\u00f6r han fr\u00e5gade vad jag brukar skriva om i min dagbok. Jag ber\u00e4ttade, ungef\u00e4r som under budskapet, att jag skriver mycket av mina k\u00e4nslor, tankar och funderingar, och skriver mera i f\u00f6rbig\u00e5ende om det som faktiskt h\u00e4nder.<\/p>\n ”-Wow… jag brukar bara skriva kort om vad som har h\u00e4nt, och mest om s\u00e5dant som har varit roligt.” Nu tar jag inte med det f\u00f6r att visa hur mycket HAN l\u00e4rde sig av MIG, att jag \u00e4r s\u00e5 duktig osv. utan jag tycker det \u00e4r intressant att ibland d\u00e5 vi k\u00e4nner oss inspirerade att v\u00e4lja ett visst budskap, s\u00e5 kan det vara ens kamrat som f\u00e5r ut mest av det, inte dem vi har g\u00e5tt f\u00f6r att undervisa.<\/p>\n Jag hade en helt annan tanke ikv\u00e4ll ocks\u00e5, om kunskap. I skolan nu f\u00f6r tiden (och kanske alltid?) betonas det s\u00e5 mycket att l\u00e4ra sig genom att h\u00f6ra eller l\u00e4sa vad n\u00e5gon annan ber\u00e4ttar, det handlar ju till st\u00f6rsta delen om att vi tror p\u00e5 det vi undervisas om, vi kan ju inte veta. Det enda vi verkligen vet \u00e4r ju det som vi har upplevt sj\u00e4lva genom v\u00e5ra sinnen. Allting vi p\u00e5st\u00e5r oss ”veta”, och som v\u00e4rlden kallar f\u00f6r ”kunskap” (information) \u00e4r inget annat \u00e4n s\u00e5dant vi tror p\u00e5, p\u00e5 grund av att det \u00e4r underbyggt av varierande m\u00e4ngd efterforskning och ”bevis”.<\/p>\n Det finns ett s\u00e4tt att f\u00e5 sann kunskap, vissare \u00e4n allt, det \u00e4r d\u00e5 Gud talar till v\u00e5r sj\u00e4l och v\u00e5rt hj\u00e4rta st\u00e5r i brand…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r vi kom hem till Jakobstad knackade vi lite d\u00f6rr, sedan tr\u00e4ffade vi Freddy. Han tog med oss och sin b\u00e4ste v\u00e4ns tv\u00e5 s\u00f6ner ut till kusten, till F\u00e4boda. N\u00e4r vi skulle \u00e5ka dit fick jag en intressant tanke: Det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa