P\u00e5 morgonen knackade vi d\u00f6rr i centrum, sedan \u00e5t vi lunch, vilade och f\u00f6rberedde en ny gatuuppteckning (d\u00e4r vi kryssar av dem som sagt nej tack, och antecknar n\u00e4r n\u00e5gon vill ha oss tillbaka). Efter det gick vi till v\u00e4stra delen av staden, fortsatte d\u00f6rrknackandet. Vi hade en avtalad tid med en medlemsfamilj, men de ringde och avbokade i sista stund. S\u00e5 vi gick och knackade d\u00f6rr lite till. Tr\u00f6tta p\u00e5 det? Jo tack ganska… det varje mission\u00e4r vill g\u00f6ra \u00e4r ju att undervisa, att dela med sig av det fantastiska budskapet som \u00e4r evangeliet… att finna m\u00e4nniskorna som vill lyssna \u00e4r bara ett n\u00f6dv\u00e4ndigt ont, ett n\u00f6dv\u00e4ndigt slit f\u00f6r att n\u00e5 m\u00e5let. Det slutade med att vi satt ner i centrum i \u00f6ver en timme och pratade, mest om min omv\u00e4ndelse till Kristus, och mina tidiga dagar i kyrkan. Det var precis vad jag beh\u00f6vde f\u00f6r jag b\u00f6rjade tappa modet lite. Det kanske var inspirerat av honom att st\u00e4lla fr\u00e5gorna, f\u00f6r det st\u00e4rkte mig d\u00e5 jag t\u00e4nkte tillbaka p\u00e5 allt. L&F 6 vers 22 och 23:<\/p>\n
Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag dig: Om du \u00f6nskar ytterligare vittnesb\u00f6rd s\u00e5 kom ih\u00e5g natten d\u00e5 du ropade till mig i ditt hj\u00e4rta, f\u00f6r att du skulle kunna f\u00e5 veta sanningen om dessa ting. Talade jag inte frid till ditt sinne om detta? Vilket st\u00f6rre vittnesb\u00f6rd kan du f\u00e5 \u00e4n det som kommer fr\u00e5n Gud?<\/p><\/blockquote>\n
Att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 d\u00e5 svaret kom f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Min kamrat lyssnade uppm\u00e4rksamt p\u00e5 hela min story och efter\u00e5t sade han n\u00e5got som v\u00e4rmde (och jag \u00e4r medveten om att det kanske inte var menat som en komplimang d\u00e5 det kom fr\u00e5n honom, men jag tog det \u00e4nd\u00e5 som en), han sade \u201cdu \u00e4r nog den lydigaste person jag k\u00e4nner.\u201d<\/p>\n
N\u00e4r vi satt d\u00e4r p\u00e5 g\u00e5gatan och talade som b\u00e4st om hur mina v\u00e4nner reagerade p\u00e5 Mormons bok och allt, kom Freddy fr\u00e5n kebabgrillen och efter att vi pratat en liten stund gav han oss pengar att sj\u00e4lva k\u00f6pa kebab f\u00f6r. Han \u00e4r s\u00e5\u00e5 sn\u00e4ll och givmild. Man blir glad av att umg\u00e5s med honom, s\u00e5\u00e5 synd att han inte vill vara aktiv i kyrkan. Den sista timmen k\u00e4ndes dock v\u00e4l spenderad trots att vi inte pratade med n\u00e5gon annan \u00e4n varandra och Freddy, och kebaben var god!<\/p>\n
ikv\u00e4ll ringde \u00c4ldste Phelps, det gjorde mig v\u00e4ldigt glad. Vi talade lite om kniven som jag k\u00f6pt f\u00f6r att ge till pappa, och vi pratade om Jakobstad och hur arbetet g\u00e5r h\u00e4r. Min nuvarande kamrat \u00e4r v\u00e4ldigt bra, men jag saknar verkligen \u00c4ldste Phelps.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
P\u00e5 morgonen knackade vi d\u00f6rr i centrum, sedan \u00e5t vi lunch, vilade och f\u00f6rberedde en ny gatuuppteckning (d\u00e4r vi kryssar av dem som sagt nej tack, och antecknar n\u00e4r n\u00e5gon vill ha oss tillbaka). Efter det gick vi till v\u00e4stra … Forts\u00e4tt l\u00e4sa