Jag fick en tanke idag, jag reflekterade \u00f6ver det att vara seniorkamrat, och t\u00e4nkte att s\u00e5dan jag \u00e4r som seniorkamrat i ett mission\u00e4rspar, s\u00e5dan far kommer jag att vara. Och hur man \u00e4r som far \u00e4r i sig en spegling av hur man skulle vara som n\u00e5got annat.<\/p>\n
N\u00e5gon har \u00e4ven sagt att s\u00e5dan man \u00e4r p\u00e5 den lediga dagen, ”f\u00f6rberedelsedagen” \u00e4r en direkt avspegling av hur man kommer att vara d\u00e5 man \u00e5terv\u00e4nder hem efter mission.<\/p>\n
I den h\u00e4r f\u00f6rsamlingen (Espoo) \u00e4r det sv\u00e5rt att undg\u00e5 att ha tankar om familj. N\u00e4r man \u00e4r liten har man f\u00f6r\u00e4ldrar att luta sig mot. N\u00e4r man \u00e4r p\u00e5 mission har man en missionspresident som man andligt sett kan ”luta sig” mot. Men efter mission s\u00e5 kommer jag att vara den som min famlij, mina barn och v\u00e4nner, skall kunna luta sig mot. Stundvis en skr\u00e4mmande tanke. Jag har dock k\u00e4nt en f\u00f6r\u00e4ndring inom mig den senaste tiden i hur jag \u00f6verg\u00e5tt fr\u00e5n att ha litat till president Hoyt, till att ist\u00e4llet lita p\u00e5 Herren. Jag tror att det \u00e4r en naturlig utveckling.<\/p>\n
Efter kyrkan hade vi en tid avtalad med Jaani. Vi kom dit, och stod vid hans d\u00f6rr och pratade med honom en stund. Det kom fram att han l\u00e4ser till att bli Luthersk pr\u00e4st, och han v\u00e4grade totalt att be och fr\u00e5ga Gud om Mormons Bok var sann. Jag vet \u00e4nnu inte varf\u00f6r han var s\u00e5 emot det, man kan ju tycka att en blivande pr\u00e4st skulle ha tro p\u00e5 att Gud kan besvara b\u00f6ner, vare sig han f\u00f6rv\u00e4ntar sig att svaret \u00e4r att boken \u00e4r sann eller falsk.<\/p>\n
Vi fick middag hos familjen Soukko, sedan gick vi runt i omr\u00e5det och knackade p\u00e5 hos s\u00e5dana som tidigare blivit undervisade den f\u00f6rsta diskussionen, utan att forts\u00e4tta. Det var bara en av dem hemma, och hon var upptagen just nu. Medan vi gick runt bland radhusen m\u00f6tte vi en av de unga killarna i f\u00f6rsamlingen. Vi pratade med honom och hans kompis en stund, han sade ”Hur v\u00e5gar ni g\u00e5 och ringa p\u00e5 folks d\u00f6rrar s\u00e5 d\u00e4r? Det skulle inte jag v\u00e5ga, jag \u00e4r f\u00f6r blyg.” Jag svarade att ”N\u00e4r du \u00e4r 19 v\u00e5gar du.” Kompisen undrade vad vi gjorde, och vi f\u00f6rklarade att vi pratar med folk och undervisar om Jesus Kristus. Han fr\u00e5gade om vi inte kunde undervisa honom n\u00e5gonting, s\u00e5 min kamrat pratade en liten stund om Kristus.<\/p>\n
Vi gick tillbaka till bilen och b\u00f6rjade planera vad vi skulle g\u00f6ra h\u00e4rn\u00e4st. Efter att ha suttit ett tag, utan att k\u00e4nna n\u00e5gon inspiration \u00e5t n\u00e5got h\u00e5ll alls, best\u00e4mde jag att ”nu orkar jag inte sitta h\u00e4r l\u00e4ngre, vi g\u00e5r och knackar d\u00f6rrar i den d\u00e4r l\u00e4genhetsbyggnaden.” Sagt och gjort, och tredje d\u00f6rren blev vi insl\u00e4ppta, det var en man fr\u00e5n Afrika. Han var lite tveksam vid d\u00f6rren, men jag fr\u00e5gade bara rakt p\u00e5 sak om vi kunde f\u00e5 komma in en liten stund och ber\u00e4tta v\u00e5rt budskap, och han gick med p\u00e5 det. Hans fru var f\u00f6rv\u00e5nad, men visade inte motvilja mot att vi var d\u00e4r. Hon h\u00f6ll sig\u00a0dock i k\u00f6ket med sonen under hela samtalet som varade i kanske 20 minuter. Han tog emot en liten l\u00e4suppgift i Mormons bok, och vi fick en tid att komma tillbaka p\u00e5 torsdag.<\/p>\n
N\u00e4r vi var f\u00e4rdiga med den byggnaden (utan vidare h\u00e4ndelser av intresse) \u00e5terv\u00e4nde vi till bilen. Vad h\u00e4rn\u00e4st? Jag hade en best\u00e4md k\u00e4nsla av att vi borde bes\u00f6ka Jukka. Jag fr\u00e5gade min kamrat hur det k\u00e4ndes f\u00f6r honom, men han var lite orolig att det var f\u00f6r snart. ”F\u00f6r snart?” fr\u00e5gade jag, ”vi har ju inte sett honom p\u00e5 2 veckor?” Jag satte kurs mot Kauklahti och p\u00e5 v\u00e4gen dit h\u00f6ll min kamrat med om att det kanske snarare har g\u00e5tt F\u00d6R l\u00e5ng tid sedan sist.<\/p>\n
V\u00e4l framme h\u00f6rde vi ov\u00e4sen och s\u00e5g ljus och gnistor fr\u00e5n tr\u00e4dg\u00e5rden, Jukka var visst i full g\u00e5ng med n\u00e5got. Tror det var lite veds\u00e5gning f\u00f6r de var p\u00e5 vg in i bastun, han och en av hans s\u00f6ner. Hade vi varit 10 minuter senare hade han redan varit i bastun, det \u00e4r lika med oantr\u00e4ffbar h\u00e4r i Finland, bastun \u00e4r helig f\u00f6r de flesta. Vi hade ett bra litet samtal, jag ber\u00e4ttade lite om \u00c4ldste Conovers arbete i NASA, d\u00e5 Jukka ber\u00e4ttade att han har varit med och arbetat p\u00e5 delar till Pathfinder-roboten. Jukka har visst h\u00e4ngt med i rymd-historian sedan 60-talet. \u00c4ldste Conover skall ha en brasafton i Helsingfors och visa lite bilder och s\u00e5dant fr\u00e5n sina projekt, vi bj\u00f6d in Jukka dit. Jukka bj\u00f6d \u00e5 sin sida in oss till sitt jobb f\u00f6r att se p\u00e5 hans senaste uppfinning, som skeppas iv\u00e4g till gruvan i Kiruna snart. Han ber\u00e4ttade att han hade t\u00e4nkt komma till kyrkan i morse, men var f\u00f6r tr\u00f6tt. Han sade dock att han \u00e4r nyfiken p\u00e5 hur det \u00e4r i kyrkan s\u00e5 han vill komma.<\/p>\n
Efter det t\u00e4nkte vi kolla n\u00e5gra ”comebacks” i omr\u00e5det dr vi bor (Soukka). D\u00e5 vi \u00e5kte f\u00f6rbi tv\u00e4rs Saunalahti k\u00e4nde jag en tyst maning att \u00e5ka in till omr\u00e5det till v\u00e4nster, det var n\u00e4stan att jag bromsade in och gjorde det, men jag var inte riktigt s\u00e5 handlingskraftig. Jag har m\u00e4rkt att jag ofta lyder andens maningar f\u00f6rst i ”steg tv\u00e5”. Vi h\u00f6ll oss till v\u00e5r egen plan, \u00e5kte till Soukka, men Johanna var inte hemma. D\u00e5 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att vi m\u00e5ste \u00e5ka tillbaka dit jag hade k\u00e4nt maningen. N\u00e4r vi kollade upp omr\u00e5det i v\u00e5ra anteckningar hade vi faktiskt en ”comeback” d\u00e4r som f\u00f6r tv\u00e5 veckor sedan sade ”kom tillbaka om tv\u00e5 veckor” s\u00e5 det passar ju bra. Vi ringde p\u00e5, och hans fru \u00f6ppnade. Hon var lite l\u00e4tt road d\u00e5 vi fr\u00e5gade efter hennes man, hon reagerade ungef\u00e4r som att ”visst kan jag h\u00e4mta honom, men inte vill han tala med er”.<\/p>\n
Mycket riktigt var han ocks\u00e5 os\u00e4ker p\u00e5 om han var intresserad nu n\u00e4r det v\u00e4l kom till kritan. Precis som tidigare idag, och full av tro, fr\u00e5gade jag bara rakt p\u00e5 sak om vi kunde f\u00e5 komma in en liten stund. Han gick med p\u00e5 det, sade \u00e5t oss att h\u00e4nga av oss och komma in i k\u00f6ket. De bodde v\u00e4ldigt fint, det var ett av de nybyggda omr\u00e5dena. Hans fru var inte glad att ha oss d\u00e4r inne, och det markerade hon mycket tydligt. Det r\u00f6rde dock inte honom. Vi satt en halvtimme och bara sm\u00e5pratade, han var intresserad b\u00e5de av oss som individer och arbetet som mission\u00e4rer. Till sist kom vi s\u00e5 in p\u00e5 v\u00e5rt budskap, och den Helige Andens n\u00e4rvaro var tydlig. D\u00e5 jag ber\u00e4ttade om den m\u00f6rka tiden efter att apostlarna d\u00f6dats och kyrkans l\u00e4ra kr\u00e5nglades till (n\u00e5got vi brukar kalla f\u00f6r ”avfallet” eller ”fr\u00e5nfallet” fr\u00e5n sanningen) h\u00f6ll han med om att det m\u00e5st han h\u00e4nt n\u00e5got s\u00e5dant dels med tanke p\u00e5 katolska kyrkans historia under medeltiden, och dels den uppsj\u00f6 av kyrkor och tolkningar som finns i v\u00e5r tid. D\u00e5 min kamrat ber\u00e4ttade om Joseph Smith, dennes b\u00f6n och b\u00f6nesvar (d\u00e5 han fick bes\u00f6k av Fadern och Sonen i det vi nu kallar ”den heliga lunden”) satt han helt tyst och totalt uppm\u00e4rksam. Min kamrat l\u00e4st l\u00f6ftet i Mormons bok:<\/p>\n
”Och jag uppmanar er att ni, n\u00e4r ni f\u00e5r dessa uppteckningar, fr\u00e5gar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar \u00e4r sanna. Och om ni fr\u00e5gar med ett uppriktigt hj\u00e4rta, med \u00e4rligt upps\u00e5t och med tro p\u00e5 Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem f\u00f6r er genom den Helige Andens kraft. Och genom den Helige Andens kraft kan ni f\u00e5 veta sanningen om allting” (Moroni 10:4-5<\/a>)<\/p>\n Efter det fr\u00e5gade jag ”hur k\u00e4nns det just nu?” Jag kunde inte l\u00e5ta bli att fr\u00e5ga, och eftersom den Helige Anden ofta talar till hj\u00e4rtat kan man beh\u00f6va hj\u00e4lpa m\u00e4nniskor att vara uppm\u00e4rksamma p\u00e5 att de faktiskt k\u00e4nner n\u00e5got speciellt inom sig. Vi \u00e4r vana att fokusera mycket p\u00e5 v\u00e5ra tankar, inte s\u00e5 mycket p\u00e5 v\u00e5ra k\u00e4nslor i s\u00e5dana h\u00e4r sammanhang. Han svarade att ”dessa \u00e4r s\u00e5 viktiga saker att man beh\u00f6ver t\u00e4nka igenom dem ordentligt”. Anden var s\u00e5 stark. Han tog glatt emot boken, och lovade att l\u00e4sa och att be. Han ville dock inte boka n\u00e5got andra bes\u00f6k. Han f\u00f6rklarade att han m\u00e5ste diskutera saken med sin fru (jo tack, jag f\u00f6rstod det…). Jag tror \u00e4nd\u00e5 att n\u00e5got speciellt h\u00e4nde ikv\u00e4ll, maningen att \u00e5ka dit var s\u00e5 tydlig, och k\u00e4nslan under v\u00e5r diskussion var v\u00e4ldigt p\u00e5taglig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag fick en tanke idag, jag reflekterade \u00f6ver det att vara seniorkamrat, och t\u00e4nkte att s\u00e5dan jag \u00e4r som seniorkamrat i ett mission\u00e4rspar, s\u00e5dan far kommer jag att vara. Och hur man \u00e4r som far \u00e4r i sig en spegling … Forts\u00e4tt l\u00e4sa