Finska sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdagen och vi \u00e4r lediga. Vi tog det lugnt p\u00e5 morgonen, sedan sv\u00e4ngde vi f\u00f6rbi en person vi m\u00f6tt som gav oss den h\u00e4r tiden f\u00f6r att komma tillbaka, men som vi misst\u00e4nkte var ingen hemma s\u00e5 nu sl\u00e4pper vi honom. Efter det \u00e5t vi middag med en broder fr\u00e5n f\u00f6rsamlingen. Jag tycker det \u00e4r lite sorgligt att bes\u00f6ka \u00e4ldre ensamst\u00e5ende medlemmar. Kanske f\u00f6r att jag sj\u00e4lv och kyrkan i allm\u00e4nhet \u00e4r v\u00e4ldigt familjeorienterad, men det g\u00f6r det kanske bara \u00e4n mer sorgligt f\u00f6r dem som \u00e4r ensamst\u00e5ende. Fast det finns nog de som valt att leva ensamma ocks\u00e5, och inte alls tycker att det \u00e4r negativt.<\/p>\n
Resten av dagen spenderade vi i l\u00e4genheten. Skrev lite brev, l\u00e4ste, tog en tupplur (det \u00e4r man inte van precis som mission\u00e4r, det \u00e4r huvudet p\u00e5 kudden halv elva till halv sju och inte en minut mer). Jag hade tyv\u00e4rr en ot\u00e4ck dr\u00f6m s\u00e5 det gav inte s\u00e5 fantastiskt mycket vila.<\/p>\n
Jag l\u00e4ste i Articles of Faith<\/a> (”Trosartiklarna”, som \u00e4r en sammanfattning av kyrkans l\u00e4ra skriven av aposteln James E Talmage under tidigt 1900-tal) om k\u00e4rlek till v\u00e5r n\u00e4sta. Jag hade blandade k\u00e4nslor. Jag var p\u00e5 en andlig topp och visste att jag kunde bli b\u00e4ttre och \u00e4lska mina medm\u00e4nniskor mera, samtidigt s\u00e5 vet jag av erfarenhet att den h\u00e4r brinnande k\u00e4nslan jag har inom mig just nu kommer att d\u00e4mpas, och jag kommer att falla tillbaka i normall\u00e4ge. Det \u00e4r som ett evigt kretslopp av toppar och dalar, vad \u00e4r syftet med denna eviga berg-och-dalbana?<\/p>\n Jag kan sitta h\u00e4r och l\u00e4sa om kristuslik k\u00e4rlek, k\u00e4nna den Helige Anden p\u00e5verka mitt hj\u00e4rta, och f\u00e5 en oerh\u00f6rt stark \u00f6nskan att f\u00f6r\u00e4ndras och k\u00e4nna st\u00f6rre k\u00e4rlek till m\u00e4nniskor omkring mig, men det kommer alltid en stund, och den \u00e4r aldrig l\u00e5ngt borta, d\u00e5 jag blir irriterad p\u00e5 min kamrat, s\u00e5rad av hur n\u00e5gon behandlar oss, stolt eller h\u00f6gmodig i stridigheter osv. Beror det p\u00e5 att jag st\u00e4ndigt ger efter f\u00f6r frestelser och faller f\u00f6r r\u00e4dslor? Jag hade s\u00e5 stort beg\u00e4r efter den k\u00e4rlek som Jesus och apostlarna omtalar, att jag n\u00e4stan f\u00e4llde t\u00e5rar d\u00e4r jag satt och begrundade ikv\u00e4ll. Jag hade en innerlig b\u00f6n att Herren skulle ge mig den k\u00e4rlek som Han talar om. Jag bad honom att s\u00e4nda i min v\u00e4g alla de pr\u00f6vningar och sv\u00e5righeter som beh\u00f6vs f\u00f6r att slipa mig till den jag m\u00e5ste bli f\u00f6r att kunna b\u00e4ra mina kommande ansvar som far, medlem och ledare i kyrkan. Jag \u00e4r svag, och alla de synder som s\u00e5 l\u00e4tt ans\u00e4tter mig och f\u00f6rst\u00f6r min andlighet, drar ner mig fr\u00e5n de andliga toppar jag skulle kunna uppleva. Men trots dessa kval och sv\u00e5righeter vet jag vems sida jag st\u00e5r p\u00e5 och vad jag siktar mot. Ikv\u00e4ll \u00f6nskar jag f\u00e5 Kristi rena k\u00e4rlek starkare \u00e4n livet sj\u00e4lvt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Finska sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdagen och vi \u00e4r lediga. Vi tog det lugnt p\u00e5 morgonen, sedan sv\u00e4ngde vi f\u00f6rbi en person vi m\u00f6tt som gav oss den h\u00e4r tiden f\u00f6r att komma tillbaka, men som vi misst\u00e4nkte var ingen hemma s\u00e5 nu sl\u00e4pper … Forts\u00e4tt l\u00e4sa