F\u00f6rberedelsedag och vi var i Kisahalli som vanligt. P\u00e5 v\u00e4gen dit stannade vi och tog en bild vid ett underligt konstverk.<\/p>\n
Vi hade middag hemma hos Ylimaula ikv\u00e4ll. Jag har upplevt n\u00e5got konstigt p\u00e5 sista tiden, jag blir m\u00e4tt v\u00e4ldigt fort, eller \u00e4r r\u00e4dd att bli m\u00e4tt, eller n\u00e5got, och brukar m\u00e5 lite illa efter maten. Vet inte om det \u00e4r stress \u00f6ver arbetet, eller \u00f6ver att jag snart skall hem…<\/p>\n
Efter middagen knackade vi d\u00f6rr i deras omr\u00e5de, men n\u00e4stan ingen var hemma. Under helgens konferens fick jag en hel del tankar om mitt mission\u00e4rsarbete. En av sakerna jag beslutade mig f\u00f6r var att kontakta lite annorlunda. Det var under Oaks tal (d\u00e5 han talade om att ”efter era ords vittnesb\u00f6rd kommer andra typer av vittnesb\u00f6rd”, naturkatastrofer etc.) som jag t\u00e4nkte p\u00e5 att till\u00e4mpa begreppet att ”h\u00e5lla ut intill slutet” p\u00e5 v\u00e5rt kontaktande, i den meningen att beh\u00e5lla den Helige Anden, och inte falla in i auto-mode d\u00e4r man bara rabblar in\u00f6vade fraser. Jag pratade ocks\u00e5 mera om att vi kommit f\u00f6r att vittna om Jesus Kristus, inte bara att vi har ett budskap om Kristus.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00f6rberedelsedag och vi var i Kisahalli som vanligt. P\u00e5 v\u00e4gen dit stannade vi och tog en bild vid ett underligt konstverk. Vi hade middag hemma hos Ylimaula ikv\u00e4ll. Jag har upplevt n\u00e5got konstigt p\u00e5 sista tiden, jag blir m\u00e4tt v\u00e4ldigt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa