P\u00e5 morgonen satt jag och l\u00e4ste igenom mina tv\u00e5 tal som jag f\u00f6rberett, och klockade ocks\u00e5 hur l\u00e5ng tid de skulle ta att h\u00e5lla. Pl\u00f6tsligt kom tanken till mig ”kolla med \u00c4 Holiday (assistent till missionspresidenten) att tiden f\u00f6r dagens zonkonferens verkligen \u00e4r kl 10” s\u00e5 som han informerat oss. Tur att jag ringde, f\u00f6r den h\u00e4r konferensen b\u00f6rjade ocks\u00e5 kl 9, precis som alla andra zonkonferenser. Vi fick pl\u00f6tsligt mycket br\u00e5ttom. Det vore just snyggt om zonledaren som dessutom skall leda hela konferensen sj\u00e4lv kom f\u00f6r sent. Vi kom faktiskt n\u00e5gra minuter sent, alla andra satt redan p\u00e5 sina platser. N\u00e4r \u00c4ldste Holiday hade ber\u00e4ttat f\u00f6r president Hoyt varf\u00f6r vi var sena hade han f\u00e5tt en kall blick.<\/p>\n
Konferensen gick bra. Den b\u00f6rjade med en kort sekvens fr\u00e5n Disneys ”Tarzan” med budskapet att \u00e4ven om vi ser olika ut s\u00e5 hj\u00e4rtat det samma – vi \u00e4r alla olika, och med vissa kamrater upplever man det mera p\u00e5tagligt, men det som f\u00f6renar oss \u00e4r v\u00e5r \u00f6nskan att tj\u00e4na Herren.<\/p>\n
President Hoyt offentliggjorde v\u00e5rt lite modifierade s\u00e4tt att undervisa den f\u00f6rsta diskussionen (enl. noteringarna fr\u00e5n missionr\u00e5det f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan).<\/p>\n
Syster Hoyt hade ett budskap om att lyssna. Hon sade att vi m\u00e5ste l\u00e4ra oss att lyssna till v\u00e5ra unders\u00f6kare och inte bara med \u00f6ronen utan med \u00f6gonen och hj\u00e4rtat, f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 dem. Sedan sade hon ”\u00c4ldster, vet ni varf\u00f6r systrarna kommer in hos fler m\u00e4nniskor? Vet ni varf\u00f6r de har flera unders\u00f6kare? D\u00e4rf\u00f6r att de har st\u00f6rre k\u00e4rlek. Och det \u00e4r n\u00e5got som syns genom \u00f6gonen, det g\u00e5r inte att fejka.” Det \u00e4r nog s\u00e5 sant.<\/p>\n
D\u00e5 vi gick ut f\u00f6r att knacka d\u00f6rr p\u00e5 kv\u00e4llen hade jag den h\u00e4r lektionen i minnet och t\u00e4nkte p\u00e5 min tid i Jakobstad d\u00e5 jag verkligen str\u00e4vat efter st\u00f6rre k\u00e4rlek. N\u00e5gon av v\u00e5ra ledare myntade devisen att vi beh\u00f6ver\u00a0”F\u00f6ra Kristus till folket, s\u00e5 att folket kan f\u00f6ras till Kristus”. Dvs att vi skall f\u00f6rs\u00f6ka vara mera lika Kristus, utan att f\u00f6r den skull tro att det g\u00e5r att uppn\u00e5, men siktar man inte mot stj\u00e4rnorna n\u00e5r man nog aldrig tr\u00e4dtopparna.<\/p>\n
Jag tror att man tj\u00e4nar en mission mycket just f\u00f6r att l\u00e4ra sig k\u00e4rlek till eller omtanke om sina medm\u00e4nniskor, att l\u00e4ra sig osj\u00e4lviskhet. Och jag undrar om det \u00e4r s\u00e5 att m\u00e4n kallas p\u00e5 mission f\u00f6r att de alla beh\u00f6ver det, och kvinnor kan v\u00e4lja att tj\u00e4na om de vill, men egentligen har de inte samma behov av det eftersom de redan har k\u00e4rlek. Oavsett s\u00e5 \u00e4r systermission\u00e4rerna ett kraftfullt tillskott till varje mission, eftersom de ofta har st\u00f6rre framg\u00e5ng och st\u00f6rre k\u00e4rlek (i omv\u00e4nd ordning).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
P\u00e5 morgonen satt jag och l\u00e4ste igenom mina tv\u00e5 tal som jag f\u00f6rberett, och klockade ocks\u00e5 hur l\u00e5ng tid de skulle ta att h\u00e5lla. Pl\u00f6tsligt kom tanken till mig ”kolla med \u00c4 Holiday (assistent till missionspresidenten) att tiden f\u00f6r dagens … Forts\u00e4tt l\u00e4sa