Idag hade vi middag hemma hos syster Seitsojoki igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen cyklade vi bara in till stan, och d\u00e4rifr\u00e5n skulle vi ta bussen. \u00c4ldste Smith hade aldrig \u00e5kt buss i Kajaani, och kunde heller inte systemet f\u00f6r busstidtabellerna h\u00e4r. Medan vi v\u00e4ntade p\u00e5 den buss vi trodde att vi skulle ta s\u00e5 tittade vi lite i aff\u00e4rer, jag letade efter en ny rock, kylan p\u00e5minner mig om behovet varje dag nu. \u00c4nnu har jag inte hittat n\u00e5gon i r\u00e4tt pris och modell. Vi klev p\u00e5 bussen, och efter en hel del resande fram och tillbaka kom vi \u00e4ntligen fram, det var en upplevelse. Vi hade naturligtvis tagit fel buss, sedan g\u00e5tt av p\u00e5 fel bussh\u00e5llplats. Den v\u00e4g som brukar ta 25 minuter att cykla d\u00f6rr till d\u00f6rr tog idag 3 timmar med buss och till fots. Det var riktigt kallt, s\u00e4kert runt minus 30. Jag tror inte att mitt ansikte n\u00e5gonsin upplevt s\u00e5dan kyla, f\u00f6r n\u00e5got underligt h\u00e4nde. Vanligtvis n\u00e4r man \u00e4r ute i kyla blir man ju lite snuvig, men nu var det som att ansiktet fr\u00f6s till, jag kunde varken snyta mig eller sn\u00f6rvla utan n\u00e4san bara rann… det var lite l\u00e4skigt n\u00e4r det blev kallt runt \u00f6gonen ocks\u00e5. Jag var lite r\u00e4dd att det skulle frysa d\u00e4r ocks\u00e5, vinden var ih\u00e5llande och kylan k\u00e4ndes skoningsl\u00f6s… till slut var vi \u00e4nd\u00e5 framme och fick tina upp oss till lite finsk husmanskost. Efter att vi varit hos henne knackade vi d\u00f6rr i omr\u00e5det d\u00e4r hon bor. Jag tr\u00e4ffade den f\u00f6rsta svensktalande m\u00e4nniskan sedan jag kom till Finland.<\/p>\n
\u201d-\u00c4r du svensk?\u201d<\/p>\n
\u201d-Ja! Du ocks\u00e5?\u201d svarade jag fr\u00e5gande.<\/p>\n
\u201d-Nej, Finlandssvensk.\u201d Det kunde jag ju ha gissat, men man f\u00e5r v\u00e4l hoppas. Det var n\u00e4stan s\u00e5 att jag kom av mig i vad jag skulle s\u00e4ga n\u00e4r jag nu hittat en svensk mitt i nord\u00f6stra Finland.<\/p>\n
\u201d-Vi \u00e4r mission\u00e4rer f\u00f6r Jesu Kristi Kyrka och vi skulle g\u00e4rna vilja dela med oss av ett budskap om Kristus med er, f\u00e5r vi n\u00e5gra minuter?\u201d<\/p>\n
\u201d-Jag skall precis l\u00e4gga barnen, men om ni kan komma tillbaka lite senare s\u00e5 g\u00e5r det nog bra.\u201d<\/p>\n
\u201d-Okej, vi tittar f\u00f6rbi om en timme eller tv\u00e5 d\u00e5\u201d<\/p>\n
\u201d-Ja det kan vi s\u00e4ga\u201d<\/p>\n
N\u00e4r d\u00f6rren st\u00e4ngts tittade \u00c4ldste Smith p\u00e5 mig och sade<\/p>\n
\u201d-Wow, nu minns jag hur det \u00e4r att vara i dina skor\u201d Han hade naturligtvis inte f\u00f6rst\u00e5tt n\u00e5gonting. Han pendlade mellan att g\u00f6ra tummen upp, tummen ner, med en fr\u00e5gande blick.<\/p>\n
\u201d-Vi kan komma tillbaka om en timme eller tv\u00e5, han skall l\u00e4gga barnen nu.\u201d<\/p>\n
\u201d-Okej, schysst. Vi borde leta fler svenskar.\u201d<\/p>\n
En liten stund senare m\u00f6tte vi en Irl\u00e4ndare, s\u00e5 \u00c4ldste Smith fick ocks\u00e5 prata sitt modersm\u00e5l en stund. Efter det var han lite mer upp\u00e5t ocks\u00e5. Vi hade dock ingen riktig undervisning p\u00e5 kv\u00e4llen. Svensken var egentligen inte intresserad, bara trevlig. Vi tog bussen hem, den h\u00e4r g\u00e5ngen blev det r\u00e4tt buss, och hoppade p\u00e5 cyklarna hem\u00e5t.<\/p>\n
P\u00e5 v\u00e4gen hem s\u00e5g vi n\u00e5got v\u00e4ldigt m\u00e4rkligt. Hela staden var som omringad av ljuspelare, de str\u00e4ckte sig inte hela v\u00e4gen ner till marken utan b\u00f6rjade kanske tio meter upp i luften, och var s\u00e4kert 25-50 meter h\u00f6ga. De befann sig bl a ovanf\u00f6r str\u00e5lkastare som lyser upp skogsdungar, fasader osv. S\u00e5 det hade med upp\u00e5tlysande ljus att g\u00f6ra, men ljusstr\u00e5len syntes som sagt inte de f\u00f6rsta tio metrarna, det s\u00e5g j\u00e4tteunderligt ut. Det var som iskristaller som sv\u00e4vade i ljuspelarna. Man kunde n\u00e4stan tro att staden var omringad av \u00e4nglar. Jag tror att fenomenet har med den intensiva kylan att g\u00f6ra. N\u00e4r vi cyklade upp f\u00f6r sista backen ikv\u00e4ll var \u00f6gonfransarna s\u00e5 frusna, jag trodde knappt jag skulle kunna blinka de sista hundra metrarna. Att komma in i l\u00e4genhetens v\u00e4rme och trygghet var s\u00e5 underbart, k\u00e4nslan kan knappt beskrivas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag hade vi middag hemma hos syster Seitsojoki igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen cyklade vi bara in till stan, och d\u00e4rifr\u00e5n skulle vi ta bussen. \u00c4ldste Smith hade aldrig \u00e5kt buss i Kajaani, och kunde heller inte systemet f\u00f6r busstidtabellerna h\u00e4r. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa