S\u00e5 var det f\u00f6rberedelsedag igen, och jag fick brev fr\u00e5n Marcus. Jag reflekterade \u00f6ver att han \u00e4r v\u00e4ldigt duktig p\u00e5 att skriva, en g\u00e5va som jag tror att vi till viss del delar, men han kan nog vara str\u00e5et vassare \u00e4n mig. Brev fr\u00e5n Jenny ocks\u00e5. Hon ber\u00e4ttade en intressant sak. N\u00e4r Kim var p\u00e5 mission s\u00e5 ber\u00e4ttade han bara om det positiva som h\u00e4nde n\u00e4r han skrev brev hem. Det \u00e4r ju som bekant inte bara l\u00e4tt och positivt att vara mission\u00e4r, utan en hel del jobbiga sidor ocks\u00e5. Till slut orkade han inte h\u00e5lla allt samman inom sig l\u00e4ngre, och b\u00f6rjade skriva ner det som var jobbigt. Jag vet inte om han skrev det hem till familjen, eller om han bara skrev ner det i sin dagbok, men i vilket fall s\u00e5 k\u00e4ndes allt mycket l\u00e4ttare n\u00e4r han f\u00e5tt ur sig det p\u00e5 detta s\u00e4tt. Jenny p\u00e5minde mig ocks\u00e5 om att bara det faktum att jag \u00e4r h\u00e4r och erbjuder evangeliet till m\u00e4nniskor \u00e4r ett tj\u00e4nande i sig, \u00e4ven om jag inte lyckas f\u00e5 n\u00e5gon att stanna upp och bli intresserad.<\/p>\n
Ikv\u00e4ll n\u00e4r vi gick mellan byggnaderna s\u00e5 kontaktade vi n\u00e5gra m\u00e4nniskor som vi m\u00f6tte. Det h\u00e4r med att kontakta p\u00e5 gatan \u00e4r n\u00e5got som \u00c4ldste Smith inte riktigt har haft tro p\u00e5 tidigare, han har tyckt att \u201d\u00e4ven om de verkar intresserade s\u00e5 kommer de aldrig att ge dig en adress. Om vi st\u00f6ter p\u00e5 dem vid d\u00f6rren s\u00e5 vet vi var vi skall hitta dem igen.\u201d Det k\u00e4nns sk\u00f6nt att vi g\u00f6r allt vi kan f\u00f6r att finna de m\u00e4nniskor som \u00e4r intresserade. Jag hade alltid k\u00e4nslan av att vi inte gjorde det n\u00e4r m\u00e4nniskor bara passerade f\u00f6rbi oss p\u00e5 gatorna f\u00f6rut. Jag fastar1<\/a><\/sup>Att fasta inneb\u00e4r att man avst\u00e5r fr\u00e5n mat och dryck under ett dygn, och ger sig h\u00e4n mera fullt ut \u00e5t andliga tankar och k\u00e4nslor. Det g\u00f6r vi ju i stort sett hela tiden p\u00e5 mission \u00e4nd\u00e5, \u00e4gnar tankar och kraft \u00e5t andliga saker, men fastan \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en viktig del. Under fastan ber man ofta f\u00f6r n\u00e5got s\u00e4rskilt, som nu d\u00e5 jag bad f\u00f6r att Riitva skulle f\u00e5 ett vittnesb\u00f6rd, man brukar d\u00e5 s\u00e4ga att man \u201dfastar f\u00f6r\u201d n\u00e5gonting, men egentligen \u201dfastar man, och ber f\u00f6r n\u00e5gonting.\u201d Vittnesb\u00f6rd kallas det i kyrkan n\u00e4r man har bett och f\u00e5tt ett b\u00f6nesvar, eller p\u00e5 annat s\u00e4tt f\u00e5tt en andlig upplevelse eller uppenbarelse om att n\u00e5gonting \u00e4r sant. Om jag till exempel l\u00e4ser Mormons bok, och ber Gud att f\u00e5 veta om den \u00e4r sann, och jag d\u00e5 f\u00e5r ett svar att den \u00e4r det, d\u00e5 kallas det f\u00f6r att jag \u201dhar ett vittnesb\u00f6rd om\u201d Mormons bok.<\/span>\u00a0f\u00f6rresten f\u00f6r Riitva.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" S\u00e5 var det f\u00f6rberedelsedag igen, och jag fick brev fr\u00e5n Marcus. Jag reflekterade \u00f6ver att han \u00e4r v\u00e4ldigt duktig p\u00e5 att skriva, en g\u00e5va som jag tror att vi till viss del delar, men han kan nog vara str\u00e5et vassare … Forts\u00e4tt l\u00e4sa