F\u00f6rberedelsedag och dags att l\u00e4sa mejl och brev…<\/p>\n
Jag har aldrig haft mycket kontakt med min farfar, eftersom pappa inte haft det. Inte under mitt liv i alla fall. Farfars h\u00e4lsa b\u00f6rjade svikta f\u00f6r en tid sedan (blodcancer\/leukemi),och i sitt mejl idag ber\u00e4ttade pappa att farfar avlidit p\u00e5 sjukhuset i l\u00f6rdags. Jag tittade upp fr\u00e5n datask\u00e4rmen. Det var alldeles tyst i rummet. Jag k\u00e4nde efter lite extra, men… nej. Jag k\u00e4nde verkligen ingenting. Jag k\u00e4nde honom ju inte, s\u00e5 det kanske inte \u00e4r s\u00e5 konstigt. Men det \u00e4r naturligtvis tungt f\u00f6r pappa. Jag skrev n\u00e5gra rader till pappa om livet efter detta. Han \u00e4r inte uttalat troende eller kristen, men alla har v\u00e4l sin egen personliga uppfattning och tro.<\/p>\n
Jag hade f\u00e5tt brev fr\u00e5n Joey ocks\u00e5, och jag blev riktigt r\u00f6rd. Han skrev om hur han s\u00e5g upp till mig och tackade f\u00f6r det exemplet som jag varit, och \u00e4r, i att ha g\u00e5tt ut p\u00e5 mission. Han skrev att han ville f\u00f6lja i mina fotsp\u00e5r. Joey \u00e4r ju Bills son, s\u00e5 vi har bara k\u00e4nt varandra i ca fyra \u00e5r. Han och Lindsi bodde som sagt hemma hos oss p\u00e5 helger och skollov, och i \u00f6vrigt hos sin mamma. N\u00e4r Lindsi flyttade med sin mamma till Provo stannade Joey kvar hos oss, men \u00e5ret efter flyttade \u00e4ven han till Provo.<\/p>\n
Mamma skrev om v\u00e5ra fadderbarn i Kina. Vi har st\u00f6ttat 3 barn p\u00e5 den kinesiska landsbygden i n\u00e5gra \u00e5r genom att betala deras skolg\u00e5ng, det \u00e4r inte mycket pengar i v\u00e5ra m\u00e5tt m\u00e4tt, ca 500kr per \u00e5r, men f\u00f6r dem \u00e4r det o\u00f6verkomliga summor. Det \u00e4r en medlemsfamilj fr\u00e5n Stockholm som bott och arbetat i Kina och d\u00e4rigenom f\u00e5tt kontakt med ett litet samh\u00e4lle i Yi county\u00a0och kunnat st\u00f6dja dem med medel hemifr\u00e5n. Mamma ber\u00e4ttade att barnen hade behov av lite vinterkl\u00e4der och annat n\u00f6dv\u00e4ndigt. Vanligtvis, n\u00e4r jag varit hemma, s\u00e5 har jag f\u00e5tt n\u00e5gra hundra fr\u00e5n folk i sl\u00e4kten i julklapp. Jag sade till mamma att om det \u00e4r n\u00e5gon som l\u00e4mnar pengar som julklapp till mig s\u00e5 ville jag skicka dem till v\u00e5ra fadderbarn i Kina.<\/p>\n
Efter biblioteket pulsade vi vidare in mot stan f\u00f6r att handla. Jag k\u00e4nde mig \u00e4nd\u00e5 lite missmodig. Resten av dagen var ganska stressig, vi skulle med t\u00e5get till Oulu. Under t\u00e5gresan snackade \u00c4ldste Smith om McDonalds ganska mycket. Det finns ingen McDonalds i Kajaani, och \u00c4ldste Smith t\u00e4nkte k\u00f6pa sig en BigMac s\u00e5 snart han fick tillf\u00e4lle.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen skriftade jag och \u00c4ldste White utan st\u00f6rre h\u00e4ndelser. P\u00e5 v\u00e4gen hem sv\u00e4ngde vi f\u00f6rbi Mcdonalds, och jag k\u00f6pte med en BigMac till \u00c4ldste Smith.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00f6rberedelsedag och dags att l\u00e4sa mejl och brev… Jag har aldrig haft mycket kontakt med min farfar, eftersom pappa inte haft det. Inte under mitt liv i alla fall. Farfars h\u00e4lsa b\u00f6rjade svikta f\u00f6r en tid sedan (blodcancer\/leukemi),och i sitt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa