Det hela f\u00f6rde tankarna till avskedet av min egen familj mer \u00e4n tv\u00e5 dygn tidigare. Mikael som var 12 \u00e5r gammal n\u00e4r jag \u00e5kte tog det ganska h\u00e5rt. N\u00e4r vi stod d\u00e4r ute vid flygplatsen tidigt p\u00e5 morgonen ville han f\u00f6lja med mig ut till planet. Han f\u00f6rstod naturligtvis att det inte gick, men han sade att det k\u00e4ndes s\u00e5. Han hade varit lite nedst\u00e4md i ett par dagar. Marcus hade inte varit lika \u00f6ppet nedst\u00e4md, men jag vet ju inte vad som r\u00f6rde sig inombords. F\u00f6r min egen del var jag s\u00e5 upprymd av sp\u00e4nningen \u00f6ver att f\u00e5 \u00e5ka ut som mission\u00e4r, och dessutom \u00f6ver att flyga f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, och \u00f6ver att komma till USA, s\u00e5 jag k\u00e4nde inte efter s\u00e5 mycket just d\u00e5. Mamma var f\u00f6rst\u00e5ss ocks\u00e5 ledsen inf\u00f6r att jag skulle \u00e5ka, \u00e4ven om jag hade hennes fulla st\u00f6d. Kv\u00e4llen innan hade hon gr\u00e5tit och varit mycket ledsen, men v\u00e4l ute vid flygplatsen h\u00f6ll hon hum\u00f6ret uppe. N\u00e5gra l\u00e5nga kramar, n\u00e5gra \u201djag \u00e4lskar dig\u201d fram och tillbaka, och s\u00e5 var det klart.<\/p>\n
\u00c5ter till verkligheten \u2013 under eftermiddagen fick jag och de andra icke-amerikanerna genomg\u00e5 en rad unders\u00f6kningar, allt fr\u00e5n en kort unders\u00f6kning av t\u00e4nderna till spr\u00e5ktest f\u00f6r att se om man fixade engelskan tillr\u00e4ckligt bra eller om man skulle beh\u00f6va st\u00f6d med det. Allt det h\u00e4r hade vi redan gjort grundligt hemma. Vi hade f\u00e5tt stavspresidentens 2<\/a><\/sup>Stavspresident. Jesu Kristi Kyrka \u00e4r indelad i \u201dstavar\u201d och \u201df\u00f6rsamlingar.\u201d En f\u00f6rsamling har ca 100 medlemmar, och en stav ca 10 f\u00f6rsamlingar. Den person som f\u00e5tt uppdraget att vara f\u00f6rsamlingens ledare kallas f\u00f6r \u201dBiskop\u201d och stavens ledare f\u00f6r \u201dStavspresident\u201d (I USA \u00e4r termen \u201dpresident\u201d mer en allm\u00e4n ledartitel, anv\u00e4nds exempelvis i f\u00f6retagsstyrelser etc. \u00e4ven om vi h\u00e4r hemma i Sverige fr\u00e4mst f\u00f6rknippar ordet med ett helt lands ledare).<\/span>\u00a0utl\u00e5tande om spr\u00e5kkunskaper, vi hade fyllt i h\u00e4lsodeklarationer, f\u00e5tt l\u00e4karintyg och tandl\u00e4karintyg osv. men som en sista noggrannhet ville amerikanerna g\u00f6ra det igen. Kanske \u00e4r vettigt med tanke p\u00e5 att de nya mission\u00e4rerna kommer fr\u00e5n alla v\u00e4rldens l\u00e4nder, med v\u00e4ldigt varierande standard p\u00e5 v\u00e5rd och tandv\u00e5rd. Om man kommer fr\u00e5n Sverige har man nog minst lika h\u00f6g standard p\u00e5 v\u00e5rd och tandv\u00e5rd som i USA. Det sista var inventering av vaccin. Vi hade instruerats att ta med oss vaccinationskort etc. hemifr\u00e5n och om man saknade n\u00e5gon vaccination (hepatit a\/b, polio etc.) s\u00e5 skulle det kompletteras innan man l\u00e4mnade MTC. Amerikanarna fick genomg\u00e5 en del av processen, men inte lika utf\u00f6rlig.<\/p>\n En sak som vi alla fick g\u00f6ra var en slags inspektion av utseende. Det kan l\u00e5ta komiskt, men man kollade h\u00e5rl\u00e4ngd, frisyr, kl\u00e4dsel etc. Det \u00e4r ju inte sv\u00e5rt att vara anst\u00e4ndigt kl\u00e4dd n\u00e4r man var tvungen att ha skjorta och slips, men det finns \u00e4ven en norm att mission\u00e4rer skall bena h\u00e5ret. Jag antar att det \u00e4r f\u00f6r att undvika extrema frisyrer, och f\u00f6r att ge ett v\u00e4nligt och v\u00e4lv\u00e5rdat intryck. Att ha en \u201dmission\u00e4rsuniform,\u201d dvs. finskor, kostymbyxor, skjorta och slips (och kavaj n\u00e4r temperaturen till\u00e5ter) fyller nog flera syften. Det ger ett st\u00e4dat och seri\u00f6st intryck, och det g\u00f6r ju att mission\u00e4rerna ofta k\u00e4nns igen p\u00e5 h\u00e5ll, s\u00e4rskilt n\u00e4r de cyklar och har hj\u00e4lm och ryggs\u00e4ck till denna i \u00f6vrigt aff\u00e4rsmannam\u00e4ssiga kl\u00e4dsel, lite komiskt ibland. B\u00e5de kl\u00e4dsel och frisyr bidrar ju s\u00e5 till enhetlighet, och att fokus inte riktas s\u00e5 mycket p\u00e5 individen som p\u00e5 rollen man fyller, eller budskapet som man b\u00e4r fram.<\/p>\n Sj\u00e4lv hade jag anv\u00e4nt h\u00e5rtrimmern n\u00e5gra dagar tidigare s\u00e5 jag hade millimeterl\u00e5ngt h\u00e5r. Kommentaren jag fick var<\/p>\n \u201d-Hur skall du b\u00e4ra dig \u00e5t f\u00f6r att bena det d\u00e4r h\u00e5ret?\u201d<\/p>\n \u201d-Jag antar att det blir sv\u00e5rt…\u201d<\/p>\n I efterhand inser jag att det kan ha l\u00e5tit lite uppstudsigt, som att jag inte t\u00e4nkt g\u00f6ra det n\u00e5gonsin, men jag menade bara att s\u00e4ga \u201ddet kan jag ju inte nu\u201d med en sk\u00e4mtsam underton. Jag hade missat h\u00e5rnormen n\u00e4r jag hade l\u00e4ste igenom f\u00f6rberedelsepapprena f\u00f6r mission d\u00e4r hemma.<\/p>\n \u201d-Spara bara ut det ett tag s\u00e5 g\u00e5r det s\u00e4kert bra sedan.\u201d<\/p>\n Instruktionen var att man skulle g\u00e5 till sitt rum, l\u00e4mna packningen (helst packa upp), b\u00e4dda s\u00e4ngen och v\u00e4nta p\u00e5 sin kamrat p\u00e5 rummet, sedan g\u00e5 tillsammans till matsalen f\u00f6r att \u00e4ta middag.<\/p>\n N\u00e4r jag kom in p\u00e5 rummet fanns d\u00e4r tre upps\u00e4ttningar packning, men inga grabbar. Min inskrivningsprocess med unders\u00f6kningar etc. hade ju dragit ut lite p\u00e5 tiden eftersom jag var \u201dutl\u00e4nning\u201d, s\u00e5 jag drog slutsatsen att min kamrat tr\u00f6ttnat p\u00e5 att v\u00e4nta och f\u00f6rmodligen g\u00e5tt med de andra till matsalen.<\/p>\n Det d\u00e4r med att b\u00e4dda s\u00e4ngen var sv\u00e5rare \u00e4n man kunde tro. P\u00e5slakan? Nix. Ett flertal vanliga lakan, tv\u00e5 filtar och en n\u00e5got komplicerad instruktion f\u00f6r hur s\u00e4ngen skulle b\u00e4ddas. N\u00e5 v\u00e4l, jag gjorde mitt b\u00e4sta. Det verkade som att man skulle ha det ena lakanet under sig (som jag var van) och det andra \u00f6ver sig, och ovanp\u00e5 det lakanet skulle filten allts\u00e5 ligga. Sedan var det visst viktigt att vika ner en kant \u00f6ver filten upptill. S\u00e5 gjorde vi i Sverige ocks\u00e5, f\u00f6r hundra \u00e5r sedan, innan man uppfann p\u00e5slakanet…<\/p>\n Klockan var redan ganska mycket och det var inte l\u00e5ng tid kvar till n\u00e4sta m\u00f6te, s\u00e5 jag gick iv\u00e4g till matsalen ensam. Det k\u00e4ndes lite konstigt, alla andra gick omkring tv\u00e5 och tv\u00e5, men jag slog mig ner vid ett bord hos n\u00e5gra andra killar. De undrade var min kamrat var, och jag ber\u00e4ttade vad jag trodde hade h\u00e4nt. Jag fick n\u00e5gra uppmuntrande ord om att jag s\u00e4kert skulle hitta honom senare under m\u00f6tet. N\u00e4r vi \u00e4tit f\u00e4rdigt gick vi tillsammans till den stora salen. Jag satte mig l\u00e5ngt fram f\u00f6r att kunna tala med m\u00f6tesledaren n\u00e4r m\u00f6tet b\u00f6rjat, och med mikrofonens hj\u00e4lp finna min f\u00f6rsvunna kamrat.<\/p>\n \u201d-Om n\u00e5gon har n\u00e5gra \u00f6vriga fr\u00e5gor s\u00e5 skall jag f\u00f6rs\u00f6ka besvara dem nu\u201d<\/p>\n Jag r\u00e4ckte upp handen, och m\u00f6tesledaren n\u00e4rmade sig. Jag st\u00e4llde mig upp och f\u00f6rklarade f\u00f6r honom mitt \u00e4rende.<\/p>\n \u201d-Ah, den h\u00e4r unge herren s\u00f6ker en \u00e4ldste 3<\/a><\/sup>\u00c4ldste \u00e4r en titel och ett \u00e4mbete i kyrkan. Heltidsmission\u00e4rer anv\u00e4nder titeln \u00e4ldste ist\u00e4llet f\u00f6r sitt f\u00f6rnamn, min kamrat heter Grant Griffeth, men kallas allts\u00e5 f\u00f6r \u201d\u00c4ldste Griffeth\u201d. Som mission\u00e4r b\u00e4r man alltid en namnskylt p\u00e5 br\u00f6stet, och p\u00e5 den st\u00e5r det allts\u00e5 i hans fall \u201d\u00c4ldste Griffeth, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga\u201d. Kvinnliga mission\u00e4rer tilltalas som \u201dSyster\u201d ist\u00e4llet f\u00f6r \u00e4ldste.<\/span>\u00a0Griffeth, har vi en \u00e4ldste Griffeth h\u00e4r som saknar sin kamrat?\u201d<\/p>\n L\u00e4ngst bak i rummet reste sig en ljus, ganska stor kille. Jag gick ner till honom och h\u00e4lsade med ett leende och ett kort handslag. Jag kunde se en strimma av f\u00f6rl\u00e4genhet i hans blick d\u00e5 jag beh\u00f6vt s\u00f6ka upp honom p\u00e5 detta viset, men jag f\u00f6rstod ju varf\u00f6r.<\/p>\n Efter m\u00f6tet tr\u00e4ffade vi v\u00e5r gren 4<\/a><\/sup>Jesu Kristi Kyrkas organisation i korthet: Medlemmarna \u00e4r organiserade i f\u00f6rsamlingar eller grenar (beroende p\u00e5 storlek kallas en enhet f\u00f6r f\u00f6rsamling eller gren). F\u00f6rsamlingarna \u00e4r i sin tur indelade i \u201dStavar.\u201d V\u00e5ren 2010 fanns det 14 miljoner medlemmar, 28 000 f\u00f6rsamlingar\/grenar indelade i 2800 stavar (avrundade siffror). Varje f\u00f6rsamling har en biskop (grenar har f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 ett ledarskap, kallas f\u00f6r \u201dgrenspresident.\u201d Centralt leds kyrkan av en president med tv\u00e5 r\u00e5dgivare, samt av ett r\u00e5d av 12 apostlar. Varje stav leds av en president, tv\u00e5 r\u00e5dgivare och ett \u201dh\u00f6gr\u00e5d\u201d best\u00e5ende av 12 m\u00e4n, stavspresidenten har kontakt med n\u00e5gon av de 12 apostlarna. Varje stav inneh\u00e5ller sedan i sin tur ca 10 f\u00f6rsamlingar och varje f\u00f6rsamling leds av en biskop med tv\u00e5 r\u00e5dgivare. I varje f\u00f6rsamling finns sedan diverse organisationer, kommitteer osv. f\u00f6r att driva verksamheten p\u00e5 lokal niv\u00e5. Ingen \u00e4r anst\u00e4lld utan allt ledarskap i kyrkan sker p\u00e5 frivillig basis. Man kallas till ett uppdrag eller \u201d\u00e4mbete\u201d som vi kallar det, det \u00e4r inget man kan anm\u00e4la sig till eller g\u00f6ra kampanj f\u00f6r sig sj\u00e4lv f\u00f6r att f\u00e5. Efter en periods tj\u00e4nande i \u00e4mbetet blir man avl\u00f6st och kallas till n\u00e5gon annan uppgift. Det finns ingen stege att \u201dkl\u00e4ttra\u201d p\u00e5 utan vi flyttar bara runt i olika uppgifter. Ena \u00e5ret kan jag exempelvis vara biskop och n\u00e4sta \u00e5r l\u00e4rare f\u00f6r s\u00f6ndagsskolans sju\u00e5ringar. Till\u00e4ggas kan att det fanns 52 000 hetidsmission\u00e4rer f\u00f6rdelade \u00f6ver 340 missioner (omr\u00e5den).<\/span>, MTC \u00e4r indelat i 4 distrikt (A, B, C och D) som vardera har ca 15 grenar. Ledarskapet f\u00f6r varje gren best\u00e5r av m\u00e4n som bor i trakten och som kallats till den uppgiften, det \u00e4r deras \u00e4mbete i kyrkan att vara \u201dherde\u201d f\u00f6r en del av MTCs mission\u00e4rer f\u00f6r en tid. Varje gren best\u00e5r av ett fyrtiotal mission\u00e4rer, s\u00e5 totalt \u00e4r det n\u00e5gonstans mellan tv\u00e5 och tre tusen unga m\u00e4n och kvinnor i MTC samtidigt. Varje vecka kom det ett antal nya, och varje vecka skickades ett antal ut till \u201df\u00e4ltet\u201d som vi kallade det, allts\u00e5 ut till sina tilldelade omr\u00e5den v\u00e4rlden \u00f6ver. Precis som i grenen d\u00e4r hemma s\u00f6rjde grenspresidenten h\u00e4r i MTC f\u00f6r v\u00e5ra behov, fr\u00e4mst v\u00e5r andliga, mentala h\u00e4lsa. M\u00f6tet b\u00f6rjade med att vi alla tio satte oss i en ring med v\u00e5r grenspresident, och s\u00e5 fick vi ber\u00e4tta kort om oss sj\u00e4lva, vart vi kom ifr\u00e5n osv. Sedan fick vi sm\u00e5prata lite medan presidenten tog oss undan f\u00f6r en kort intervju en och en. Vi tio utgjorde ett \u201ddistrikt\u201d inom grenen. Vanligen har man tre eller fyra distrikt i varje gren, och alla i distriktet har kallats till samma land och l\u00e4ser samma spr\u00e5k (d\u00e4rav indelningen i distrikt \u2013 det \u00e4r mer praktiskt s\u00e5). I v\u00e5rt distrikt var vi dock tre som hade kallats till Finland och sju till Armenien. Det var jag och tv\u00e5 kvinnor som skulle till Finland. Min kamrat skulle till Armenien. Det skulle inneb\u00e4ra att vi inte skulle kunna \u00f6va spr\u00e5ket med varandra p\u00e5 lediga stunder, men jag tror tiden i klassrummet skulle vara mer \u00e4n tillr\u00e4cklig f\u00f6r att g\u00f6ra en tr\u00f6tt p\u00e5 glosor och grammatik. Vi hade inte h\u00e4mtat v\u00e5ra paket med scheman, p\u00e4rmar, b\u00f6cker osv. \u00e4nnu men jag v\u00e4ntade mig att det skulle bli intensivt.<\/p>\n Precis som i grenen d\u00e4r hemma fanns det vissa ansvarsuppgifter som beh\u00f6vde tilldelas n\u00e5gon. Jag och min kamrat kallades att vara grenspresidentens assistenter. Det framg\u00e5r senare vilka uppgifter det innebar. \u00c4ldste Carter kallades att vara ledare, eller \u201dpresident\u201d f\u00f6r v\u00e5rt lilla distrikt p\u00e5 10. Han hade ansvar att se till att ingen var \u201dutanf\u00f6r,\u201d att samla oss vid olika tillf\u00e4llen, att informera n\u00e4r det var n\u00e5got nytt, att h\u00e4mta och dela ut posten och lite annat.<\/p>\n Det var bara jag av oss tio som var fr\u00e5n utanf\u00f6r USA, hade rest l\u00e5ngt och led av \u201djetlag 5<\/a><\/sup>Jetlag kallar man det f\u00f6r n\u00e4r man reser genom flera tidszoner s\u00e5 att tiden g\u00e5r men klockan st\u00e5r still, eller tv\u00e4rt om g\u00e5r alldeles f\u00f6r fort, s\u00e5 att man inte \u00e4r i fas med sin dygnsrytm dagarna efter resan. F\u00f6r mig var det f\u00f6rmodligen mitt i natten redan n\u00e4r vi \u00e5t middag, och s\u00e5nt d\u00e4r tar ju n\u00e5gra dagar innan kroppen \u00e4r omst\u00e4lld till. S\u00e5 tr\u00f6tt blir man.<\/span>.\u201d D\u00e4rmed inte sagt att jag var ensam om att vara tr\u00f6tt. N\u00e4r den l\u00e5nga dagen \u00e4ntligen gick mot sitt slut var det en tr\u00f6tt liten skara som vandrade i samlad trupp till hembyggnaden. Vi vinkade godnatt till systrarna (se not 8) som f\u00f6rsvann in i sin byggnad, och strax d\u00e4refter var ocks\u00e5 vi hemma. Jag och \u00c4ldste Griffeth delade rum med \u00c4ldste Bjornn och \u00c4ldste Alder. Bjornn var fr\u00e5n Rexburg, Idaho \u2013 95% av innev\u00e5narna d\u00e4r \u00e4r mormoner. Alder var fr\u00e5n Utah, 75% mormoner.<\/p>\n \u201d-S\u00e5, du \u00e4r fr\u00e5n Sverige?\u201d<\/p>\n \u201d-Japp\u201d<\/p>\n \u201d-Hur \u00e4r det d\u00e4r, \u00e4r det m\u00e5nga medlemmar i kyrkan?\u201d<\/p>\n \u201d-Nej, vi \u00e4r ganska f\u00e5, ungef\u00e4r en av tusen.\u201d<\/p>\n \u201d-Oj…\u201d<\/p>\n Bjornn s\u00e5g uppriktigt f\u00f6rv\u00e5nad ut.<\/p>\n \u201d-Hur \u00e4r det att leva i ett s\u00e5dant samh\u00e4lle?\u201d<\/p>\n Jag m\u00e4rkte tydligt att det h\u00e4r var den sortens kille som levt sitt liv i en \u201dskyddad verkstad,\u201d lyckligt ovetandes om annat \u00e4n mormontraditioner.<\/p>\n \u201d-Jag vet inte riktigt vad jag skall svara, det \u00e4r ’vanligt’ f\u00f6r mig… till exempel s\u00e5 g\u00e5r folk inte i kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndagarna…\u201d<\/p>\n Bjornn avbr\u00f6t mig f\u00f6rv\u00e5nat<\/p>\n \u201dVa? Vad g\u00f6r de d\u00e5?\u201d<\/p>\n \u201d-M\u00e5nga handlar, eller st\u00e4dar. Det \u00e4r ofta idrottsevenemang p\u00e5 helgerna ocks\u00e5, fr\u00e5n l\u00f6rdag till s\u00f6ndag.\u201d<\/p>\n \u201d-Wow, det \u00e4r annorlunda\u201d<\/p>\n Hm… det h\u00e4r killen skulle verkligen f\u00e5 en upplevelse n\u00e4r han kom ut i v\u00e4rlden. Min kamrat \u00c4ldste Griffeth var dock mera jordn\u00e4ra, eller hur man nu skall uttrycka det. Han kom fr\u00e5n Atlanta, Georgia. \u00c4ven om det finns m\u00e5nga kristna kyrkor d\u00e4r och m\u00e5nga som bek\u00e4nner sig till en Kristen tro s\u00e5 \u00e4r samh\u00e4llet i stort ganska likt det Svenska, n\u00e4r det g\u00e4ller folks upptr\u00e4dande, moral, alkohol och droger bland ungdomar etc. Sj\u00e4lv hade han uppfostrats \u201di kyrkan\u201d som vi brukar s\u00e4ga, allts\u00e5 av f\u00f6r\u00e4ldrar som var aktiva \u201dmormoner\u201d men n\u00e4stan alla av hans v\u00e4nner var av andra \u2013 eller snarare inga \u2013 trosuppfattningar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Fr\u00e5n den svenska sommaren \u00e4r man ju van vid tidig morgonsol och f\u00e5gels\u00e5ng n\u00e4r man vaknar. N\u00e4r jag steg upp verkade solen \u00e4nnu inte ha kommit upp \u2013 himlen var bl\u00e5 men det var \u00e4nd\u00e5 m\u00f6rkt utanf\u00f6r f\u00f6nstret… jag var … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/www.mormonmission.se\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/usa3-388-300x225.jpg\" "\\"MTC")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.mormonmission.se\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/usa3-381-300x225.jpg\" "\\"MTC")
<\/a>Efter hela denna inskrivningsprocess var det inte mycket tid kvar f\u00f6r att packa upp och \u00e4ta middag. Vi hade en tid att passa p\u00e5 kv\u00e4llen d\u00e5 vi skulle samlas i en av de stora salarna igen f\u00f6r \u00e4nnu ett v\u00e4lkomstm\u00f6te. Jag letade upp min byggnad. MTC bestod av n\u00e4rmare 20 byggnader, n\u00e5gra stora och l\u00e5ga, och n\u00e5gra som var mindre till ytan men med tre eller fyra v\u00e5ningar. Av de mindre anv\u00e4ndes n\u00e5gra till logement och andra till lektionsbyggnader. Alla \u201dl\u00e4genheter\u201d eller rum i logementen s\u00e5g likadana ut: fyra s\u00e4ngar i varje rum, tv\u00e5 breda skrivbord och stora gemensamma badrum i hallen, tv\u00e5 p\u00e5 varje v\u00e5ning. Kvinnor och m\u00e4n bodde naturligtvis i olika byggnader.<\/p>\n