F\u00f6rmiddagen var tuff, ingen ville prata med oss och alla hade br\u00e5ttom. Vi knackade lite d\u00f6rr sedan k\u00f6pte vi n\u00e5got gott p\u00e5 Arnolds donuts. V\u00e4l p\u00e5 bussen mot Otanm\u00e4ki satt vi bredvid en full kvinna. Jag funderade en stund \u00f6ver det sorgliga i att m\u00e5nga i det h\u00e4r samh\u00e4llet (liksom i det svenska) ofta \u00e4r fulla, och ofta ensamna. Folk pratar inte med fr\u00e4mlingar (och i ordet fr\u00e4mling inbegriper man ofta sina egna grannar…).<\/p>\n
V\u00e4l i Otanm\u00e4ki blev dagen dock lite ljusare. Folk var inte lika stressade. Till att b\u00f6rja med hade vi ett l\u00e4ngre samtal vid en d\u00f6rr, gav bort en Mormons bok. Vi knackade lite d\u00f6rr utomhus, men det blev kallt s\u00e5 vi \u00f6verv\u00e4gde att dra oss bort mot l\u00e4genhetsbyggnaderna igen. Jag k\u00e4nde dock att vi skulle g\u00f6ra offret att stanna i kylan en stund till, ”h\u00e5lla ut intill slutet” som ofta st\u00e5r i skrifterna. Mycket riktigt, n\u00e4sta d\u00f6rr var en ”f\u00f6rsta diskussion”. Det var en halt man som sl\u00e4ppte in oss och vi satt ner och pratade en l\u00e5ng stund. Han hade byggt sitt hus sj\u00e4lv, det \u00e4r en stolthet och ett m\u00e5l f\u00f6r m\u00e5nga h\u00e4r i Finland. ”En man bygger sitt eget hus” ungef\u00e4r. Han var trevlig, men han trodde \u00f6ver huvud taget inte p\u00e5 n\u00e5got utanf\u00f6r det synliga i den h\u00e4r v\u00e4rlden. Det verkade finnas en orsak, n\u00e5got som h\u00e4nt honom, men han ber\u00e4ttade inte mera om det.<\/p>\n
Efter diskussionen gick vi hem till familjen Kovanen och fick mat, vi pratade lite om mission\u00e4rsarbetet och familjen Oksanen. Efter att vi blivit j\u00e4ttem\u00e4tta och v\u00e4rmt oss en stund fortsatte vi arbetet, nu i l\u00e4genhetsbyggnaderna. Vi tr\u00e4ffade en \u00e4ldre kvinna vars dotter hade k\u00e4nt Johanna, \u00e4ldsta dottern i familjen Kovanen. Genom den v\u00e4nskapen hade hon f\u00e5tt intresset att studera vid BYU1<\/a><\/sup>Brigham Young universitetet i Provo, Utah, som \u00e4gs av kyrkan och som \u00e4r k\u00e4nt bl. a. f\u00f6r bra utbildning inom juridig och f\u00f6retagsledning<\/span> och genom det hade hon blivit medlem i kyrkan och gift sig amerikanskt. Hon hade givetvis f\u00f6rsett sin mamma med Mormons bok s\u00e5 den hade hon redan. Hon hade \u00e4ven varit \u00f6ver och h\u00e4lsat p\u00e5 dottern flera g\u00e5nger och bes\u00f6kt kyrkans platser osv. Det var ett mycket trevligt bes\u00f6k, och innan vi gick fick vi nybakade bullar och ”spiced cider”2<\/a><\/sup>Spiced Cider \u00e4r en varm \u00e4ppeldryck som alltid varit n\u00e5got av en favorit f\u00f6r mig sedan MTC. \u00c4ldste Smith fick den hemifr\u00e5n i paket ibland.<\/span> direkt fr\u00e5n USA.<\/p>\n Efter det gick vi f\u00f6rbi den musiklokal som kovanens och Timo Oksanen brukar l\u00e5na f\u00f6r att repa i, de gillar att spela ihop. Vi hejade p\u00e5 Timo, sedan gick vi till bussen hem\u00e5t.<\/p>\n Dagen var dock inte slut d\u00e4r, utan p\u00e5 v\u00e4gen hem fr\u00e5n stan stannade en bil med kurder bredvid oss. Mannen kom ut och b\u00f6rjade tala tyska med oss. Jag kunde f\u00f6rst\u00e5 vartenda ord, men n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte tala s\u00e5 kom bara finska ord upp i mitt huvud. Tur att \u00c4ldste Byggm\u00e4star var en fena p\u00e5 tyska. Nu f\u00f6rst\u00e5r jag hur min MTC-kamrat \u00e4ldste Griffeth k\u00e4nde sig, han sade ju alltid att spanska kom ut ur hans mun n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte prata armenska. Det visade sig att mannen var medlem i kyrkan sedan tv\u00e5 \u00e5r tillbaka, och han fr\u00e5gade efter adressen till m\u00f6teslokalen och vilka tider vi hade m\u00f6ten p\u00e5 s\u00f6ndagarna. Det var s\u00e5 h\u00e4ftigt! Och att jag f\u00f6rstod allt han sade var v\u00e4l om m\u00f6jligt \u00e4nnu h\u00e4ftigare.<\/p>\n T\u00e4nk att det inte spelar n\u00e5gon roll varifr\u00e5n i v\u00e4rlden man kommer, man kan alltid k\u00e4nna igen kyrkan p\u00e5 oss mission\u00e4rer. Vi ser likadana ut \u00f6verallt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6rmiddagen var tuff, ingen ville prata med oss och alla hade br\u00e5ttom. Vi knackade lite d\u00f6rr sedan k\u00f6pte vi n\u00e5got gott p\u00e5 Arnolds donuts. V\u00e4l p\u00e5 bussen mot Otanm\u00e4ki satt vi bredvid en full kvinna. Jag funderade en stund \u00f6ver … Forts\u00e4tt l\u00e4sa