P\u00e5 morgonen knackade vi d\u00f6rr, gav bort en bok, och skall tillbaka dit n\u00e4sta vecka. Vi \u00e5t lunch med familjen Ahola, hon ber\u00e4ttade om sin omv\u00e4ndelse. Vi tr\u00e4ffade hennes man ocks\u00e5, han var v\u00e4ldigt trevlig. Han \u00e4r \u00e4nnu inte medlem i kyrkan. Han hj\u00e4lpte oss fixa lite med v\u00e5ra cyklar.<\/p>\n
Efter det skulle vi just bege oss ut till norra Larsmo, till den d\u00e4r mannen i bilen som vi pratade ett bra tag med i f\u00f6rrg\u00e5r, och som vi upplevde s\u00e5 mycket motst\u00e5nd d\u00e5 vi f\u00f6rs\u00f6kte undervisa. Just som vi skulle hoppa upp p\u00e5 cyklarna b\u00f6rjade det sp\u00f6regna! Vi cyklade ut mot Larsmo, och efter bara n\u00e5gra hundra meter sade min kamrat ”haha, jag k\u00e4nner hur det rinner vatten l\u00e4ngs mitt ben” han tyckte det var festligt (s\u00e5dan \u00e4r han, \u00c4ldste Phelps) och f\u00f6r mig var det inte riktigt s\u00e5 illa \u00e4nnu, jag hade ju min regnrock p\u00e5 mig. N\u00e4r vi k\u00e4mpat oss ut till Byggm\u00e4stars stannade vi f\u00f6r att fr\u00e5ga Heidi om v\u00e4gen till den adressen mannen givit oss. Hon visade oss p\u00e5 kartan, samtidigt som hon tyckte att vi skulle \u00e5ka hem och byta om s\u00e5 vi inte blev sjuka. Men vi t\u00e4nkte inte ge upp n\u00e4r vi kommit s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt.<\/p>\n
Vi trampade vidare, bl\u00f6ta var vi redan s\u00e5 det kunde inte bli s\u00e5 mycket v\u00e4rre. Till slut kom vi fram, och han var hemma, men det visade sig att hans bror skulle komma p\u00e5 bes\u00f6k om en timme, s\u00e5 det passade inte nu. Jag ber\u00e4ttade om v\u00e5r lilla kamp f\u00f6r att ta oss ut, och fr\u00e5gade om vi inte kunde prata en stund nu innan hans bror skulle komma i alla fall, men han f\u00f6reslog att vi kunde komma tillbaka imorgon ist\u00e4llet. Vi enades om en tid p\u00e5 l\u00f6rdag, n\u00e4r vi \u00e4nd\u00e5 skulle ut mot Larsmo n\u00e4sta g\u00e5ng f\u00f6r att bes\u00f6ka Marlene. Men man vet ju inte vad som dyker upp iv\u00e4gen den g\u00e5ngen.\u00a0En annan rolig detalj var att just som mannen meddelat att det inte blev n\u00e5gonting idag, d\u00e5 upph\u00f6rde regnet. Vi trampade hem\u00e5t, dybl\u00f6ta som vi var… och jag hade haft fel – det kunde visst bli v\u00e4rre, f\u00f6r regnet var nu ersatt av kraftig vind, det blev v\u00e4ldigt kallt s\u00e4rskilt som vi var bl\u00f6ta in p\u00e5 kroppen! Usch och fy.<\/p>\n
V\u00e4l hemma drog vi lott om vem som skulle f\u00e5 den varma duschen f\u00f6rst. Vi tog b\u00e5da god tid p\u00e5 oss att v\u00e4rma upp, och n\u00e4r vi bytt om och bytt skor (ja, de var som vattenp\u00f6lar inuti) k\u00e4nde jag att ”nej, fy vilken dag, nu strundar jag i det h\u00e4r och g\u00e5r och l\u00e4gger mig” men det var inte min kamrat inne p\u00e5. Han peppade lite och s\u00e5 gav vi oss av f\u00f6r att arbeta dagens sista 3 timmar. Vi t\u00e4nkte bes\u00f6ka Mikaela. Mikaela \u00e4r en relativt ny medlem i min \u00e5lder som d\u00f6ptes f\u00f6r 3 \u00e5r sedan, och hon bor f\u00f6r tillf\u00e4llet hemma hos sina f\u00f6r\u00e4ldrar. De bor p\u00e5 Benn\u00e4sv\u00e4gen, en j\u00e4ttel\u00e5ng gata s\u00f6der om stan.<\/p>\n
N\u00e4r vi kom fram till huset var Mikaelas bil inte d\u00e4r (jo, vi s\u00e5g henne n\u00e5gra dagar tidigare) och hennes f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r inte s\u00e5 glada i kyrkan, eller mission\u00e4rerna, s\u00e5 vi gick vidare, min kamrat hade en id\u00e9 att vi borde kolla hur l\u00e5ng den h\u00e4r gatan egentligen \u00e4r, s\u00e5 vi traskade p\u00e5. 90 villor. P\u00e5 v\u00e4gen tillbaka var hennes bil d\u00e4r, s\u00e5 vi ringde p\u00e5. En ung kille \u00f6ppnade, vi fr\u00e5gade efter Mikaela, och hon kom till d\u00f6rren, och hon var v\u00e4ldigt glad \u00f6ver att se oss, \u00f6ver att det fanns mission\u00e4rer i Jakobstad igen. Vi stod vid d\u00f6rren och pratade i n\u00e5gon halvtimme. Hon har inte varit s\u00e5 aktiv i f\u00f6rsamlingen senaste \u00e5ret, men innan dess var hon l\u00e4rare i evangelieklassen och allt, trots att hon sj\u00e4lv nyligen blivit medlem. Det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4rligt med omv\u00e4ndelser som \u00e4r s\u00e5 verkliga och s\u00e5 fullst\u00e4ndiga.<\/p>\n
Jag bj\u00f6d in henne till kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndag, och hon sade att hon inte var s\u00e4ker, men att hon verkligen ville komma. Jag gav henne ett l\u00f6fte att om hon l\u00e4ste lite i skrifterna (bibeln eller Mormons bok) varje dag s\u00e5 skulle hon f\u00e5 kraft att komma p\u00e5 s\u00f6ndag.<\/p>\n
M\u00f6tet med henne gjorde hela den jobbiga dagen definitivt v\u00e4rt det. Lite ironiskt att hemma hos familjen Ahola undervisade vi om hur v\u00e4lsignelser kommer f\u00f6rst efter pr\u00f6vningarna, f\u00f6rst d\u00e5 v\u00e5r tro har best\u00e5tt provet – och s\u00e5 cyklade vi sj\u00e4lva 22km i regn och kall bl\u00e5st f\u00f6r ingenting, f\u00f6r att sedan tr\u00e4ffa Mikaela och ha ett bra samtal med henne.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
P\u00e5 morgonen knackade vi d\u00f6rr, gav bort en bok, och skall tillbaka dit n\u00e4sta vecka. Vi \u00e5t lunch med familjen Ahola, hon ber\u00e4ttade om sin omv\u00e4ndelse. Vi tr\u00e4ffade hennes man ocks\u00e5, han var v\u00e4ldigt trevlig. Han \u00e4r \u00e4nnu inte medlem … Forts\u00e4tt l\u00e4sa