Dagen b\u00f6rjade tufft. Jag var tr\u00f6tt hela morgonen, det var tungt att studera, och innan vi skulle ut s\u00e5 skulle vi sl\u00e4nga in en tv\u00e4tt i maskinen, i v\u00e5r egen maskin som Johan kopplade in h\u00e4r om dagen. Den fungerade inte. Johan sv\u00e4ngde f\u00f6rbi och kollade p\u00e5 den p\u00e5 sin rast, men den verkar vara s\u00f6nder. Klockan var 12 innan vi kom ut ur l\u00e4genheten. Vi tittade f\u00f6rbi en mindre aktiv – inte hemma. Vi gick och knackade d\u00f6rr, den f\u00f6rsta d\u00f6rren var en ung kvinna utan byxor… precis vad man vill se n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker att inte t\u00e4nka p\u00e5 tjejer under tv\u00e5 \u00e5r… not.<\/p>\n
”-Ehk\u00e4 nyt ei ole parasta aikaaa…” sade jag, dvs. ”nu kanske inte \u00e4r b\u00e4sta tillf\u00e4llet” och hon st\u00e4ngde d\u00f6rren utan att s\u00e4ga n\u00e5got. Vi gick vidare till d\u00f6rren precis intill, men d\u00e5 \u00f6ppnade hon sin d\u00f6rr igen, den h\u00e4r g\u00e5ngen med byxor och en tjockare tr\u00f6ja. Det framkom att hon inte pratade finska, s\u00e5 hon kanske inte f\u00f6rstod vad jag sade ens. I vilket fall s\u00e5 var hon intresserad, vi gav en kort variant av f\u00f6rsta diskussion vid d\u00f6rren, och hon ville l\u00e4sa Mormons bok, s\u00e5 hon fick den, och vi sade att vi skulle komma tillbaka i n\u00e4sta vecka. D\u00e5 kommer vi dock att beh\u00f6va n\u00e5gon med oss fr\u00e5n f\u00f6rsamlingen, det finns en regel f\u00f6r mission\u00e4rer att vi inte f\u00e5r undervisa kvinnor ensamma, jag vet inte hur regelt kom till men jag kan f\u00f6rest\u00e4lla mig… i vilket fall s\u00e5 \u00e4r det bara bra att involvera medlemmar i undervisningstillf\u00e4llena.<\/p>\n
Lite senare knackade vi p\u00e5 hos en familj d\u00e4r mannen sade att han inte hade tid just nu, han h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka fixa sin dator.<\/p>\n
”-Vill du ha hj\u00e4lp?” fr\u00e5gade jag.<\/p>\n
”-Jaa… om du kan s\u00e5dant s\u00e5 visst”<\/p>\n
Vi gick in och jag hj\u00e4lpte honom att formatera datorn och installera windows XP. Sedan gick vi vidare.<\/p>\n
I b\u00f6rjan av min tid h\u00e4r i Jakobstad hade jag alls inget emot att g\u00e5 och knacka d\u00f6rr, nu b\u00f6rjar jag bli lite tr\u00f6tt p\u00e5 det igen, p\u00e5minner lite om Kajaani-tiden (som lyckligtvis \u00e4r f\u00f6rbi). Det k\u00e4nns s\u00e5 fruktl\u00f6st n\u00e4r man inte hittar n\u00e5gon eller inte f\u00e5r undervisa. jag p\u00e5mindes dock om President Hinckleys erfarenhet (kyrkans 12e president och profet) en kv\u00e4ll d\u00e5 han var p\u00e5 v\u00e4g hem, och kom ut fr\u00e5n kontorsbyggnaden. Han sade till sig sj\u00e4lv ”Gordon, du \u00e4r en gammal man nu, varf\u00f6r d\u00f6r du inte bara”. Efter n\u00e5gra sekunder svarade han sig sj\u00e4lv ”N\u00e5v\u00e4l, du \u00e4r inte d\u00f6d \u00e4n, s\u00e5 \u00e5terg\u00e5 till arbetet”. Han gick tillbaka till sitt kontor och gjorde f\u00e4rdigt n\u00e5gra saker.<\/p>\n
Ibland k\u00e4nns det s\u00e5 tungt att g\u00e5 ut p\u00e5 skriftande i flera timmar. Jag har aldrig ens t\u00e4nkt tanken att stanna inne – man g\u00e5r och g\u00f6r det man ska \u00e4nd\u00e5 s\u00e5klart. Mitt problem \u00e4r att g\u00f6ra det med ett gl\u00e4djefyllt hj\u00e4rta de dagarna det k\u00e4nns s\u00e5 tungt. Det tar ibland viljan och kraften ifr\u00e5n en n\u00e4r man g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng anstr\u00e4nger sig f\u00f6r att f\u00f6rmedla n\u00e5got och ingen vill \u00e4nd\u00e5 lyssna, och de f\u00e5 som g\u00f6r det betraktar det vi vill ge dem som v\u00e4rdel\u00f6st.<\/p>\n
Ibland h\u00e4mtar jag kraft fr\u00e5n ett r\u00e5d jag fick av Peter Magnusson innan jag for ut p\u00e5 mission. Han sade ”Kom ih\u00e5g att de \u00e4r de, och du \u00e4r du”. Han utvecklade det inte s\u00e5 mycket mera, men ett s\u00e4tt jag t\u00e4nker p\u00e5 det \u00e4r att min relation till min himmelske fader, och till Fr\u00e4lsaren, f\u00f6r\u00e4ndras inte av att ingen i min omgivning vill tro. Likt Nephi vet jag vem jag anf\u00f6rtrott mig \u00e5t (2 nephi 4<\/a>:19).<\/p>\n Under eftermiddagen var vi f\u00f6rbi Ritva, men hon hade gl\u00f6mt v\u00e5rt m\u00f6te, s\u00e5 vi best\u00e4mde en ny tid, sedan fortsatte vi knacka d\u00f6rr. Vi \u00e5kte ut till ”familjeomr\u00e5det” som vi kallar det, ett av villaomr\u00e5dena i utkanten av stan. Vi hade inga undervisningar, dock en timmes l\u00e5ngt samtal med en Lestadian som lade ut hela deras l\u00e4ra f\u00f6r oss. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 skriftst\u00e4llet i L&F ang. mission\u00e4rsarbete, d\u00e4r det st\u00e5r att v\u00e5r tid \u00e4r dyrbar, v\u00e5rt budskap \u00e4r viktigt och att vi inte \u00e4r uts\u00e4nda f\u00f6r att undervisas utan f\u00f6r att undervisa… men den Helige Anden viskade till mig att lyssna p\u00e5 honom, s\u00e5 jag blev stilla kvar. Kanske f\u00f6r att jag skall f\u00f6rst\u00e5 dem b\u00e4ttre i forts\u00e4ttningen… och kunna hitta gemensamma n\u00e4mnare… eller f\u00f6r att det fanns n\u00e5got i hans budskap som jag kunde dra l\u00e4rdom av?<\/p>\n Han ville inte h\u00f6ra om Mormons Bok, men jag k\u00e4nde att han var en god man med stor k\u00e4rlek till sina medm\u00e4nniskor. Han nedv\u00e4rderade den, och kyrkan vi representerar. Det g\u00f6r inget. Vi hade en b\u00f6n tillsammans innan vi gick.<\/p>\n N\u00e4r den h\u00e4r dagen \u00e4ntligen var till \u00e4nda var jag helt slut. Det k\u00e4ndes som att jag inte orkade ringa p\u00e5 en enda d\u00f6rr till.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Dagen b\u00f6rjade tufft. Jag var tr\u00f6tt hela morgonen, det var tungt att studera, och innan vi skulle ut s\u00e5 skulle vi sl\u00e4nga in en tv\u00e4tt i maskinen, i v\u00e5r egen maskin som Johan kopplade in h\u00e4r om dagen. Den fungerade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa