Idag var s\u00e5 kallt att vi var tvugna att ha \u00f6verrockar p\u00e5 oss. Hela f\u00f6rmiddagen l\u00e4ngtade jag efter min m\u00f6ssa (som jag naturligtvis inte tagit med mig…). Vi gick runt lite i centrum och kontaktade, sedan begav vi oss till kyrkan f\u00f6r s\u00f6ndagsm\u00f6ten. Michaela d\u00f6k inte upp, inte heller mannen fr\u00e5n portugal.<\/p>\n
Jag var med unga m\u00e4n, Dvs. Nikolai Kleis f\u00f6r han \u00e4r den enda i den gruppen. Johan Byggm\u00e4star hade lektionen, den handlade om den Helige Anden. Fr\u00e5gan kom upp vad ordet hugsvalare betyder, och det \u00e4r v\u00e4l s\u00e5 gammalt spr\u00e5kbruk att ingen av oss visste riktigt. Men vid j\u00e4mf\u00f6relser med Finska och Engelska s\u00e5 handlar det ju om att bli tr\u00f6stad, eller stillad i sinnet.<\/p>\n
Som en del av lektionen l\u00e4ste Johan ocks\u00e5 ett skriftst\u00e4lle fr\u00e5n L\u00e4ran och F\u00f6rbunden ang. n\u00e4r Oliver Cowdery, som var skrivare \u00e5t Joseph Smith under en del av \u00f6vers\u00e4ttningsarbetet med Mormons bok, ville f\u00e5 chansen att sj\u00e4lv \u00f6vers\u00e4tta. I L&F 9<\/a>:7-9 st\u00e5r det:<\/p>\n ”Se, du har inte f\u00f6rst\u00e5tt. Du antog att jag skulle ge dig den, n\u00e4r det enda du t\u00e4nkte p\u00e5 var att be till mig.\u00a0Men se, jag s\u00e4ger dig, att du m\u00e5ste utforska det i ditt eget sinne. Sedan m\u00e5ste du fr\u00e5ga mig om det \u00e4r r\u00e4tt, och om det \u00e4r r\u00e4tt skall jag f\u00e5 ditt hj\u00e4rta att brinna inom dig, d\u00e4rf\u00f6r skall du k\u00e4nna att det \u00e4r r\u00e4tt.\u00a0Men om det inte \u00e4r r\u00e4tt skall du inte f\u00e5 n\u00e5gon s\u00e5dan k\u00e4nsla, utan det skall komma en tr\u00f6ghet \u00f6ver ditt t\u00e4nkande som f\u00e5r dig att gl\u00f6mma det som \u00e4r fel. D\u00e4rf\u00f6r kan du inte skriva det som \u00e4r heligt om det inte blir dig givet av mig.”<\/p><\/blockquote>\n Jag drog d\u00e5 en parallell till v\u00e5rt arbete som missin\u00e4rer – det g\u00e5r inte att bara be Herren om framg\u00e5ng, och sedan vara kringvandrande mission\u00e4rer som hoppas p\u00e5 att Herren skall ge oss framg\u00e5ng. Vi m\u00e5ste arbeta h\u00e5rt sj\u00e4lva, inte bara fysiskt utan \u00e4ven sj\u00e4lsligt och intellektuellt.<\/p>\n Som avslutning p\u00e5 vittnesb\u00f6rdsm\u00f6tet sj\u00f6ng vi ”Led milda ljus” (Lead kindly light) jag tycker mycket om den psalmen.<\/p>\n Medan vi knackade d\u00f6rr under eftermiddagen pratade jag och min kamrat lite om att s\u00e4tta m\u00e5l. Det k\u00e4nns oftast bekv\u00e4mare att ta ett m\u00e5l som \u00e4r l\u00e4ngre fram i tiden. ”Denna veckan kommer nog ingen att ta emot inbjudan till dop, men kanske innan m\u00e5naden \u00e4r slut”. Men att l\u00e5ta tiden g\u00e5 l\u00e4r knappast utr\u00e4tta n\u00e5got.<\/p>\n P\u00e5 kv\u00e4llen hade vi en diskussion med Elisabeth, mamman med barnvagnen tidigare i veckan. Det var en bra diskussion och hon ber\u00e4ttade att hon h\u00e5ller med mycket mera om det vi ber\u00e4ttar f\u00f6r henne \u00e4n det som l\u00e4rs ut i den kyrkan hon egentligen tillh\u00f6r. Vi k\u00e4nde att den Helige Anden var stark under samtalet, och vi k\u00e4nde oss nog alla uppbyggda efter\u00e5t. Hon visade dock klart att hon just nu inte var redo f\u00f6r n\u00e5got mera, utan ville l\u00e5ta det h\u00e4r sjunka in en tid.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Idag var s\u00e5 kallt att vi var tvugna att ha \u00f6verrockar p\u00e5 oss. Hela f\u00f6rmiddagen l\u00e4ngtade jag efter min m\u00f6ssa (som jag naturligtvis inte tagit med mig…). Vi gick runt lite i centrum och kontaktade, sedan begav vi oss till … Forts\u00e4tt l\u00e4sa