P\u00e5 morgonen knackade vi d\u00f6rr, och det k\u00e4ndes p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt som att jag var f\u00f6dd p\u00e5 nytt. Jag k\u00e4nde s\u00e5dan k\u00e4rlek till dem vi pratade med, jag k\u00e4nde den Helige Anden s\u00e5 starkt. Vid varje d\u00f6rr lyckades jag koncentrera mig fullst\u00e4ndigt p\u00e5 personen vi m\u00f6tte.<\/p>\n
Lunch fick vi hos Klas och Heidi Byggm\u00e4star. Det m\u00e5ste vara jobbigt nu n\u00e4r Daniel snart far iv\u00e4g. Vi samtalade lite med Klas om mission\u00e4rsarbetet, han \u00e4r ju f\u00f6rsamlingens missionsledare.<\/p>\n
Jag har haft en s\u00e5 stark k\u00e4nsla de sista dagarna av att det verkligen \u00e4r Herren jag tj\u00e4nar, inte missionspresidenten, och inte hans f\u00f6rv\u00e4ntningar, eller siffrorna p\u00e5 v\u00e5rt m\u00e5ls\u00e4ttningspapper. Visst vill jag g\u00e4rna se dop, men p\u00e5 det senaste har jag haft den \u00f6nskan mera f\u00f6r unders\u00f6karnas skull och mindre f\u00f6r att vi skall uppfylla n\u00e5got slags m\u00e5l.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen hade de kristna en spelning i parken utanf\u00f6r v\u00e5r byggnad. ”Broder Jakob” var d\u00e4r, och det var ocks\u00e5 det paret som vi samtalade med d\u00e5 de satt i sin bil v\u00e5r f\u00f6rsta vecka h\u00e4r i Jakobstad. Paret bj\u00f6d med oss hem till sig p\u00e5 lite saft och sm\u00f6rg\u00e5s. Vi f\u00f6ljde med, och de var nyfikna p\u00e5 hur vi kom till tro. Vi ber\u00e4ttade om v\u00e5ra vittnesb\u00f6rd, och jag ber\u00e4ttade \u00e4ven lite om pr\u00e4stad\u00f6met och om \u00e5terst\u00e4llelsen. S\u00e5 fort jag kom in p\u00e5 det som de ”inte k\u00e4nde igen” eller som specifikt r\u00f6r \u00e5terst\u00e4llelsen s\u00e5 var det dock som att de inte h\u00f6rde alls.<\/p>\n
De har en stark tro p\u00e5 Kristi n\u00e5d, och Han har gett dem frid i livet. Den tron vill vi inte v\u00e4nda dem bort ifr\u00e5n. De har k\u00e4nt den Helige Anden vittna f\u00f6r dem att Jesus fr\u00e5n Nasaret \u00e4r Fr\u00e4lsaren, s\u00e5 mycket vet de. Risken med kyrkorna \u00e4r ju dock att m\u00e4nniskor st\u00e4nger sig, att de fastnar i kyrkans traditioner och l\u00e4ror, och inte \u00e4r \u00f6ppna f\u00f6r att omv\u00e4rdera och ta in nytt (vilket f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4ven \u00e4r fallet med medlemmar i Jesu Kristi kyrka ibland, det finns dem som fastnar i invanda m\u00f6nster och uppfattningar, och inte l\u00e5ter sin tro utvecklas och v\u00e4xa f\u00f6r de tror att ”nu har jag f\u00f6rst\u00e5tt det hela” n\u00e4r vi i verkligheten aldrig kan s\u00e4ga s\u00e5).<\/p>\n
Jag \u00f6nskar att fler ville vara \u00f6ppna f\u00f6r det vi vill ut\u00f6ka deras tro med. Jag f\u00f6rs\u00f6ker alltid att lyssna p\u00e5 dem som ber\u00e4ttar om sin egen tro, f\u00f6r det finns alltid n\u00e5got jag kan plocka upp och l\u00e4ra mig n\u00e5got fr\u00e5n. Ibland f\u00e5r jag ett nytt perspektiv, ibland f\u00f6rst\u00e5r jag en princip b\u00e4ttre. Ett exempel \u00e4r ju ett par lestadianer som jag har k\u00e4nt v\u00e4ldigt gott n\u00e4r vi samtalat med, och som jag har l\u00e4rt mig saker utav samtalen med.<\/p>\n
Jag k\u00e4nde s\u00e5dan omtanke och k\u00e4rlek ikv\u00e4ll, och det \u00e4r n\u00e5gonting som jag har bett om ocks\u00e5 en tid. I slutet av Mormons bok st\u00e5r det om k\u00e4rleken (Moroni 7<\/a>:46-48) och hur det \u00e4r en g\u00e5va fr\u00e5n Gud att ha k\u00e4rlek till v\u00e5ra medm\u00e4nniskor:<\/p>\n Om ni d\u00e4rf\u00f6r, mina \u00e4lskade br\u00f6der, inte har k\u00e4rlek \u00e4r ni ingenting, ty k\u00e4rleken sviker aldrig. H\u00e5ll d\u00e4rf\u00f6r fast vid k\u00e4rleken, som \u00e4r det st\u00f6rsta av allt, ty allt m\u00e5ste upph\u00f6ra.\u00a0Men den k\u00e4rlek som \u00e4r Kristi rena k\u00e4rlek best\u00e5r f\u00f6r evigt, och var och en som p\u00e5 den yttersta dagen befinns vara fylld d\u00e4rav, med honom \u00e4r allt v\u00e4l.\u00a0D\u00e4rf\u00f6r, mina \u00e4lskade br\u00f6der, be till Fadern av allt ert hj\u00e4rta att ni m\u00e5 vara fyllda av denna k\u00e4rlek som han har utgjutit \u00f6ver alla som \u00e4r hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterf\u00f6ljare, s\u00e5 att ni kan bli Guds s\u00f6ner, s\u00e5 att vi, n\u00e4r han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom s\u00e5dan han \u00e4r, s\u00e5 att vi kan ha detta hopp och s\u00e5 att vi kan bli renade alldeles som han \u00e4r ren. Amen.<\/p><\/blockquote>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" P\u00e5 morgonen knackade vi d\u00f6rr, och det k\u00e4ndes p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt som att jag var f\u00f6dd p\u00e5 nytt. Jag k\u00e4nde s\u00e5dan k\u00e4rlek till dem vi pratade med, jag k\u00e4nde den Helige Anden s\u00e5 starkt. Vid varje d\u00f6rr lyckades jag koncentrera … Forts\u00e4tt l\u00e4sa