Idag hade vi en lugn och sk\u00f6n f\u00f6rberedelsedag. Jag kunde studera andra kapitlet i Trosartiklarna ing\u00e5ende. Jag fick ett b\u00e4ttre perspektiv p\u00e5 vissa grundl\u00e4ggande principer, d\u00e4ribland varf\u00f6r straff utdelas f\u00f6r synd. Guds vilja \u00e4r att vi skall bli som honom, hans st\u00f6rsta \u00f6nskan \u00e4r att ge oss var och en evigt liv. Synd \u00e4r att g\u00e5 emot Guds vilja. Straffet syftar allts\u00e5 till att f\u00f6ra oss tillbaka in p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g, tukta eller disciplinera oss, precis som d\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar disciplinerar sina barn.<\/p>\n
D\u00e5 jag l\u00e4ste om fallet och f\u00f6rsoningen st\u00e4rktes mitt vittnesb\u00f6rd och jag fick en iver och \u00f6nskan inom mig att ”jag vill s\u00e5 g\u00e4rna undervisa detta nu.” Den gl\u00e4dje och passion som jag hade \u00f6ver att studera evangeliet i min ungdom kom upp till ytan en stund igen idag.<\/p>\n
S\u00e5, varf\u00f6r all denna lediga tid idag? Jo det b\u00f6rjade tidigt i morse d\u00e5 vi skulle ha tj\u00e4nande tillsammans med broder Lehtinen. Redan kl 7 p\u00e5 morgonen var vi hemma hos hans son f\u00f6r att hj\u00e4lpa till att riva ett skjul. V\u00e5r uppgift var att lasta de gamla plankorna p\u00e5 sl\u00e4pk\u00e4rror som sedan skulle tas till \u00e5tervinningscentralen. F\u00f6rsta lasset gick bra, och vi kom tillbaka och b\u00f6rjade fylla upp k\u00e4rran igen. Medan vi h\u00e4mtade plankor fr\u00e5n h\u00f6gen och lastade p\u00e5 k\u00e4rran k\u00e4nde jag pl\u00f6tsligt hur n\u00e5gonting gick rakt upp in i min fot. Jag fattade att jag trampat p\u00e5 en spik s\u00e5 jag satte mig ner, tog tag i tr\u00e4biten och drog ut den – den hade visst g\u00e5tt rakt genom skosulan som ingenting. Det gjorde fortfarande inte s\u00e4rskilt ont. Jag ropade ”Naula meni jalkaan sis\u00e4\u00e4n” (”En spik gick in i foten” p\u00e5 min b\u00e4sta finska).<\/p>\n
Broder Lehtinens sons fru, en sydamerikansk kvinna, kom ut med desiv\u00e5n, och n\u00e4r s\u00e5ret slutat bl\u00f6da tv\u00e4ttade vi det lite, och s\u00e5 \u00e5kte vi till v\u00e5rdcentralen. En sk\u00f6terska tittade p\u00e5 det, kollade i datorn att jag var stelkrampsvaccinerad (jo, Sverige och Finland har visst ett gemensamt datasystem f\u00f6r s\u00e5dant). Jag fick ju min senaste stelkrampsvaccination i MTC s\u00e5 det var lugnt. Broder Lehtinen k\u00f6rde hem oss, och vi spenderade allts\u00e5 resten av dagen hemma medan regnet smattrade mot rutorna.<\/p>\n
Fram mot eftermiddagen gjorde det mer och mer ont i foten, inte n\u00e4r jag satt stilla, men s\u00e5 fort jag skulle st\u00e4lla mig upp och h\u00e4mta n\u00e5got eller g\u00e5 p\u00e5 toa. Jag som undervisade s\u00e5 friskt om pr\u00e4stad\u00f6msv\u00e4lsignelser ig\u00e5r hemma hos Byggm\u00e4stars, antar att det \u00e4r dags att ”put your body where your mouth is”, leva som jag l\u00e4r med andra ord. Jag bad min kamrat om en v\u00e4lsignelse, och i slutet av v\u00e4lsignelsen k\u00e4nde jag i sinne och hj\u00e4rta att v\u00e4lsignelsen hade uttalats med myndighet fr\u00e5n Gud, men att min egen tro \u00e4r den beseglande kraften i v\u00e4lsignelsen, utan det har den ingen verkan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag hade vi en lugn och sk\u00f6n f\u00f6rberedelsedag. Jag kunde studera andra kapitlet i Trosartiklarna ing\u00e5ende. Jag fick ett b\u00e4ttre perspektiv p\u00e5 vissa grundl\u00e4ggande principer, d\u00e4ribland varf\u00f6r straff utdelas f\u00f6r synd. Guds vilja \u00e4r att vi skall bli som honom, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa