Idag vaknade jag upp halv fem och k\u00e4nde mig helt utvilad. Jag l\u00e5g dock kvar i s\u00e4ngen en stund. Solen sken ute, det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4rligt att vakna till solens ljus och v\u00e4rme, det har jag alltid tyckt. Min sj\u00e4lv var upprymd av gl\u00e4dje, jag var bara s\u00e5 glad att vara mission\u00e4r, glad att vara medlem i Jesu Kristi kyrka, att tillh\u00f6ra Herrens f\u00f6rbundsfolk.<\/p>\n
Det gick l\u00e4tt att g\u00e5 till verket idag, jag k\u00e4nde \u00e5ter igen som om \u00e4nglar fanns vid min sida och bar upp mig. Vi lyckades med v\u00e5rt m\u00e5l att undervisa en diskussion idag (det \u00e4r v\u00e5rt st\u00e5ende dagliga m\u00e5l f\u00f6r n\u00e4rvarande, en om dagen). Det var en afrikansk muslimsk man. F\u00f6rst pratade vi p\u00e5 gatan i n\u00e4rmare 40 minuter, promenerade tillsammans, sedan satt vi ner en stund i hans hem.\u00a0Dessutom tr\u00e4ffade vi en man som haft mission\u00e4rerna hemma f\u00f6rr, som sade att vi g\u00e4rna fick komma f\u00f6rbi.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen fick vi ett sms fr\u00e5n Mikael att han ville tr\u00e4ffa oss i slutet av veckan, kul. Det \u00e4r alltid uppskattat n\u00e4r DE h\u00f6r av sig efter OSS, det \u00e4r ju vanligtvis vi som f\u00e5r ligga p\u00e5. Det \u00e4r ju som en form av f\u00f6rs\u00e4ljning det h\u00e4r, \u00e4ven om det vi f\u00f6rs\u00f6ker ”s\u00e4lja in” \u00e4r Jesu Kristi evangelium. Och om folk kommer till oss och letar efter produkten s\u00e5 blir det ju s\u00e5 mycket l\u00e4ttare.<\/p>\n
\u00c4ldste Phelps hade en tanke idag kring detta att vi har k\u00e4mpiga veckor och bra veckor. Han t\u00e4nkte att kanske Herren vill p\u00e5minna oss om att vi inte kan utf\u00f6ra det h\u00e4r sj\u00e4lva, vi beh\u00f6ver s\u00f6ka Hans hj\u00e4lp.<\/p>\n
Vi \u00e4r v\u00e4ldigt v\u00e4lsignade h\u00e4r i Jakobstad, \u00e4ven om vi inte alltid m\u00e4rker det sj\u00e4lva kanske. Jag har dock uppt\u00e4ckt att inf\u00f6r en undervisning, eller inf\u00f6r att titta f\u00f6rbi n\u00e5gon som bett oss komma tillbaka vid b\u00e4ttre tillf\u00e4lle, k\u00e4nner jag ofta lite os\u00e4kerhet, och en \u00f6nskan att skjuta p\u00e5 det hela. F\u00f6rmodligen \u00e4r jag r\u00e4dd f\u00f6r att de skall vara hemma och inte vilja ta emot oss, d\u00e5 k\u00e4nner den ”naturliga m\u00e4nniskan” (Mosiah 3:19) att det \u00e4r b\u00e4ttre att skjuta upp, f\u00f6r d\u00e5 beh\u00f6ver jag inte m\u00f6ta det definitiva nu.<\/p>\n
Den r\u00e4dslan borde ers\u00e4ttas av tro och k\u00e4rlek. Det har dock blivit mycket b\u00e4ttre sedan jag haft de h\u00e4r situationerna mer och mer, jag ber mycket att \u00f6vervinna os\u00e4kerhet och r\u00e4dsla, och brist p\u00e5 k\u00e4rlek, och jag ser resultat. Kan ocks\u00e5 s\u00e4ga att jag har aldrig avst\u00e5tt att g\u00e5 f\u00f6rbi n\u00e5gon, eller ge n\u00e5gon av v\u00e5ra unders\u00f6kare en inbjudan att g\u00f6ra n\u00e5got, av r\u00e4dsla f\u00f6r att de skall s\u00e4ga nej. Jag har alltid gjort det jag ska, \u00e4ven om det k\u00e4nts jobbigt och otryggt ibland. Och det tror jag ocks\u00e5 hj\u00e4lper – att man pressar sig sj\u00e4lv utanf\u00f6r komfortzonen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag vaknade jag upp halv fem och k\u00e4nde mig helt utvilad. Jag l\u00e5g dock kvar i s\u00e4ngen en stund. Solen sken ute, det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4rligt att vakna till solens ljus och v\u00e4rme, det har jag alltid tyckt. Min sj\u00e4lv … Forts\u00e4tt l\u00e4sa