På morgonen cyklade vi ut till Larsmo centrum och knackade dörr i lägenhetsbyggnaderna där. Vi kom in till en Lestadiansk¹En gren av den lutherska kristendomen, läs mer på wikipedia. kvinna. Vi småpratade i någon kvart, sedan berättade vi om Joseph Smith och erbjöd henne en Mormons bok vilket hon gärna skulle undersöka. Hon verkade ganska ensam och ville kanske främst prata lite. Vi konstaterade också att vi hade väldigt många gemensamma värderingar till följd av vår kristna tro, men så brukar det ju vara – värderingarna förenar men teologin skiljer.

Roland, den mannen vi cyklade ut i regnet för i onödan tidigare i veckan, var inte hemma. Han gjorde med andra ord samma sak som sist – be oss komma ut och sedan blir det inget. Jag kunde förstå om vi hade stått på för att få träffa HONOM, men det var ju han som sökte upp OSS, och även föreslog denna andra tid). Jaja, inga flera chanser där nu, om han vill veta mera så får han komma till kyrkan någon söndag.

Vi begav oss hem till stan, och gick till fots för att knacka dörr. Vi träffade på två lestadianer till under kort tid. Den första diskuterade vi med i närmare 30 minuter, jag började med att berätta om eviga familjeband och tempel, och myndigheten vi har i templen att besegla familjer för evighet (för att visa på något som vi kan erbjuda honom utöver det han finner i sin tro idag, för lestadianer är i regel djupt troende på Kristus redan). Jag citerade bland annat då Petrus fick den här myndigheten från Gud (se Matt 16:19)

”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen”

I deras tro handlar inte denna makt om eviga familjer, utan om synder. Deras lära är den här (DISCLAIMER: detat är enligt honom, jag vet inte om alla lestadianer skulle förklara det likadant): att alla kristna genom tro på Kristus är fyllda av den helige anden, och genom att endast vara det har de automatiskt makt och myndighet från Gud att förlåta andra människors synder. Han berättade att han kan gå till sin kristna vän och bekänna sina synder, och vännen kan säga ”i jesu namn, du är förlåten”.

Vi tror att det är Gud som förlåter synd, och det efter att vi uppriktigt omvänt oss från synden, inte genom att bara bekänna det för någon. Han sade om och om igen att ”du kan inte lägga till något till Guds nåd med dina egna gärningar, det kvittar vad du gör.” Då frågade jag honom ”tror du att Kristus vill att du strävar att leva som Han levde och lärde?” Jo, det trodde han på. ”Varför? om det inte är viktigt, varför?” Men det hade han inte riktigt något svar på, han repeterade bara att ”du kan inte lägga till något med dina egna gärningar”. Jag vittnade för honom om att jag vet att det är genom Jesu Kristi försoning som vi kan få förlåtelse för våra synder, men att Han har makten att förlåta oss tack vare vår tro på honom och vår ärliga omvändelse, dvs. att vi verkligen VIlLL följa honom, inte bara att vi berättar för folk varje gång vi INTE följer Kristus.

Jag berättade också om hur Mormons bok är en uppteckning av forntida profeters läror, precis som bibeln, men han sade att bibeln är allt han behöver. Var har jag hört det förut… Jag sade att jag vill ge honom mera av Guds ord, och citerade Hesekiel 37

HERRENS ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, tag en trästav²Trästaven är en symbol för uppteckningen, alltså bibeln, och mormons bok, som är skriven av ättlingar till Josef, han som såldes av sina bröder till Egypten för att senare rädda hela sin fars Jakobs/Israels hus (familj och tjänstefolk) och hela egypten undan svält. och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand.

”Det här är Josefs stav” sade jag och höll upp Mormons bok. Han stod dock fast vid att bibeln innehöll allt han behövde. Jag tittade honom i ögonen och sade ”kom då ihåg att du själv sade det” och menade ungefär ”när du en dag i himlen kommer till insikt om vad du redan här i jordelivet kunde ha haft – säg då inte att jag inte kom hela vägen hit för att ge det till dig, för det gjorde jag” men det sade jag givetvis inte haha.

På kvällen var vi bjudna på middag till Klas och Heidi Byggmästar. Efter middagen kom Kim och Ann-Marie dit, vi hade en undervisning planerad. Både Klas och Heidi hade så många bra och visa inlägg i diskussionen. De förstår evangeliet väldigt bra, och är duktiga på att involvera och förklara för människor som inte är vana tankesättet och orden vi använder i kyrkan. Jag kände mig så uppbyggd av diskussionen, och så ledsen för min kamrats skull att han bara satt där och inte förstod något av det. Jag hoppas han får förflyttning i nästa change. Jag är oerhört tacksam för att ha fått tjäna med honom, han är en frisk bris för alla, den skojaren… men det måste vara tufft för honom. Han klagar dock inte.