På Prästadömsmötet i kyrkan idag ombads jag att bära mitt vittnesbörd om Joseph Smith, det kändes bra att göra det. Och under sakramentsmötet talade syster Ahola om hur vacker jorden är, hon läste bl a ur psaltaren och Jesaja. Så här på våren är det så lätt att hålla med om det – jorden är så vacker.

På eftermiddagen åkte vi med Klas Byggmästar på hemlärarbesök, så fick vi lära känna några nya medlemmar samtidigt som vi täckte upp för hans kamrat. Vi besökte bl a familjen Kleis, och jag fick beröm för min finska.

På kvällen knackade vi dörr en hel del. Vi träffade först en ung kvinna, runt vår ålder gissar jag, som min kamrat pratade med ett bra tag. Efter det träffade vi en äldre kvinna som faktiskt läst hela Mormons bok, men som absolut inte ville be till Gud.

När vi gått in ikväll lyssnade vi på några av Truman Madsens föreläsningar om Joseph Smith. En sak som jag tyckte var intressant var att Joseph berättade att då någon sade något illa om honom då bad och funderade han över det som sagts, för att utröna om det låg någon sanning i det. Han sade att ofta fann han något i sitt beteende eller kommentarer som på något sätt utgjorde grund för anklagelsen eller ryktet om honom. Dr Madsen sammanfattade att ibland tror vi att det är vår uppgift i livet att dra ett streck på marken, ett streck som representerar vår stolthet, och sedan för vårt liv se till att ingen trampar in över den linjen. Det finns helt enkelt inte tid i en människas liv att slå vakt om sin stolthet så, vi måste lära oss vad det innebär att vara Kristi lärjungar. Vi skulle göra gott i att ta efter Broder Josephs exempel i att rannsaka oss själva istället för att försvara oss så fort någon anför ett klagomål mot oss.