På morgonen skrev jag mitt veckobrev till president Hoyt, och nämnde att jag tror det börjar bli svårt för Äldste Phelps att vara här utan att kunna deltaga i mycket pga språket. Jag nämnde också hur tacksam jag är för den tiden som jag har arbetat ihop med honom, hur det har lärt mig att vara mera avslappnad ang. missionärsarbetet, och att ha roligt under tiden.

På kvällen besökte vi Ritva, en tidigare undersökare. Vi bekantade oss lite, pratade om Mormons bok, och berättade om våran tro och varför Mormons bok är viktig för oss. Sedan kontaktade vi lite på gatorna, sedan kom Äldsterna från Vasa, Steadman och Galloway. De hade haft en incident på vägen – de hade kört i diket, men lyckats få upp den. Både de och bilen var dock väldigt leriga!

Vi lyssnade lite vidare på Truman Madsens föreläsningar om Joseph Smith. Joseph anklagades ofta för att ”ha satt grannskapet i uppror” (när de som ogillade honom inte kunde finna någon annan saklig punkt att försöka dra honom inför rätta med, då tog de till denna vaga anklagelse). Truman Madsen uttryckte sig ungefär så här (fritt översatt) ”Visst hade han på sätt och vis gjort det, men hur kunde han rå för det? Ljus rör alltid upp mörker, det är en evig lag”