Dagen började ganska segt med tre timmars dörrknackning i Skutnäs, vi mötte max 15 personer. Sedan åt vi lunch med Syster Johnson och Backs, Asian Garden är aldrig fel.

Efter det tog det fart. Vi fortsatte att knacka dörr, nu i nordöstra delen av stan (centrum). Vi träffade en man som jag tror släppte in oss mest av vänlighet eller nyfikenhet. Vi hade en diskussion, och gick sedan vidare. En kort stund senare träffade vi en man som var både ödmjuk och frågvis, bra frågor alltså. Vi satt på hans trappa i solen och hade en bra diskussion, man kan alltid veta att den Helige Anden är närvarande då man blir vägledd i vad man skall ta upp, och hur man skall lägga fram det.

Sedan hände det, vi hade inte knackat på många dörrar förrän en ung man öppnade och berättade att de just hade bibelstudium- och bönemöte, och att vi var välkomna in. Vi kom in i vardagsrummet där det satt tre tjejer i vår ålder, kanske några år äldre. En av dem var hans – Niklas – fru. Jag har alltid hoppats på att ramla in på ett sådant möte, nu hände det!

Vi började med att berätta lite om oss själva, varifrån vi är och varför vi valt att komma på mission, och hur vi hamnad i Finland¹När man accepterar sin biskops inbjudan att förbereda sig för heltidsmission får man en kallelse direkt från profeten eller någon av de tolv apostlarna, då de har bett och fått ett svar ang. vilken mission, vilket land, just jag skall sändas till. Sedan sade jag att ”Vi vill inte komma in här och avbryta era studier, vi lyssnar gärna” men då sade de att de hellre diskuterar med oss.

Fram till nu hade vårt samtal varit på engelska, så att Ä Phelps kunde hänga med, men en av tjejerna kände sig inte så säker på engelska, så när vi började diskutera evangeliet gick vi över till svenska. ”Vad skiljer oss från er” frågade en av dem, ”eller vad skiljer er kyrka från vår?” Så där startade diskussionen, och vi gick kors och tvärs och fram och tillbaka över en rad ämnen. Jag ville verkligen besvara alla deras frågor på ett enkelt, simpelt, logiskt sätt, ibland kände jag den Helige Andens vägledning, ibland inte. Det var svårt, jag gjorde så gott jag kunde. Och Äldste Phelps gjorde väl så gott han kunde för att hålla sig vaken då en diskussion åter igen var på svenska.

En bit in i diskussionen kände jag en viskning ”ställ frågor själv istället” så det gjorde jag, och det fick lite tyst på de två tjejerna som varit mest frågvisa, och som försökt snärja mig i skriftställen ett tag. Jag tog själv fram skriftställen och frågade hur de såg på olika saker och jag såg att de funderade, nu funderade de mera än vad de pratade. Bra! Hade bl a en givande diskussion med Niklas kring Jakobs brev, och balansen mellan tro och gärningar. Hans fru satt tyst under nästan hela diskussionen, men hon verkade följa med och lyssna, hon var hela tiden trevlig. Innan vi gick bjöd de in oss till sin grej i skolparken imorgon kväll (spelning och predikan). Jag sade att vi spelar volleyboll med församlingen då, men sedan bestämde jag och Ä Phelps att vi går tidigare från det för att hinna dit och träffa dem en kortis.