I natt runt 2-tiden var det ett gäng män nere utanför puben som satte igång att sjunga. De sjöng ramsan ”I can’t get no – satisfaction” säkert 300 gånger. De höll på i ungefär en timme.

Vi hade dock en förvånansvärt bra morgon. Första dörren vi knackade på släppte in oss. Det kom fram att familjen haft misisonärer hemma tidigare, för flera år sedan. Vi pratade mycket, de var trevliga, och i slutet kom vi även in på evangeliet och pratade lite om vårt budskap. Vi skall tillbaka om ett par veckor.

Lite senare blev vi insläppta hos en man som hade släkt i Salt Lake som var medlemmar i kyrkan. Han och hans fru bjöd på saft och kakor och vi pratade en stund. Vi konstaterade att de allra flesta som bor här söder om stan, på vägen ut till Sandsund, är trevliga.

Under eftermiddagen knackade vi dörr inne i stan, i ”Skata” precis norr om vår lägenhet. Där konstaterade vi tyvärr motsatsen. Tre timmar och inte ens en trevlig kontakt. Dessutom ligger alla hus huller om buller, så det är svårt att hålla reda på var man har varit och vilka som har tackat nej, eller sagt att man kan komma tillbaka. Vi beslutade att gå till affären och skaffa lite anteckningsböcker och försöka renskriva det där. Väl på Halpahalli stötte vi på en svensk som började prata med mig om kyrkan.

”-Varför skall jag bli en följare av Joseph Smith istället för Martin Luther?” frågade han nyfiket. Nu minns jag inte exakt hur vi kom in på detta, men vi pratade om att barn inte alls är födda i synd, utan föds rena. Vi pratade lite om föruttillvaron, vår existens eller tillvaro hemma hos Gud innan vi föddes till denna jord. Vi kom också in på ämnet den fysiska kroppen, och hur den inte är något negativt utan något gott och mycket värdefullt som skall vårdas.

En del kristna ser den som något ont som bara är för detta liv, medan vi vet genom nutida uppenbarelser att ett av de stora syftena med att komma till jorden var att få en kropp av kött och ben som vår Himmelske Fader har, och att denna kropp i uppståndelsen skall bli fullkomlig och perfekt precis som Guds kropp är.

Han sade att han läst en del i Mormons bok, men att han saknade vissa delar i den som finns i Nya Testamentet. Han sade att han saknade lärorna om att ”det bara är att tro på Jesus så är man frälst” och att det således är ”mycket enklare i Nya Testamentet, inte krav på samma sätt”. Det är sant att Mormons Bok ger själen en önskan att omvända sig, att vara bättre och godare, och den talar också tydligt angående syndens konsekvenser, beträffande dem som väljer bort Kristus och hans evangelium. Den är en varnande röst. Den var menad att vara det, den var ju alltid avsedd för vår tid, då tro skulle vara sällsynt och några av de få som tror skulle vara invaggade i en falsk trygghet att Kristi religion består i att med munnen bekänna sin tro (utan att leva den).

Han var inte så intresserad av att vi skulle komma förbi hemma och samtala mera, men vi bjöd in honom till kyrkan på söndag i alla fall och han lät positiv. Att ha fått prata med honom kändes som en god lön för mödan de tre timmarna då vi inte fick någonting.

När vi kom hem idag hade vi fått post, jag hade fått ett tjockt brev från – Bo! Jag blev såå glad.