Idag hade vi ännu en dag som kändes slapp. På morgonen skriftade vi, och pratade med en predikant från pingstkyrkan i över en timme. Under vår diskussion ville han ha skriftställen på det mesta vi berättat om eller sagt att vi tror på (diskussionen var lite väl mycket pingpong med skrifterna tyvärr). Han berättade hur han såg på olika delar av evangeliet, och när han var klar hade jag en liten upplevelse. Jag tänkte på sången ”A marvelous work is about to come forth” och såg framför mig hur en skara änglar sjöng… och jag kände sådan tacksamhet för det återställda evangeliet, som gör det lättare att förstå många delar av skrifterna. Jag kände mig nästan överväldigad, nästan rörd till tårar av upplevelsen, och jag ville så gärna vittna på ett sätt så att han kunde förstå. Jag berättade om mina upplevelser då jag bett om Mormons bok och kyrkan, och jag berättade kort om Mormons bok och erbjöd honom att ta den och undersöka den i lugn och ro. Han avböjde dock med förklaringen att han inte hade tid… pensionär som han är.

En av sakerna som han berättade fick mig förresten att känna den Helige Anden väldigt starkt, han berättade om hur han kom till tro och ”blev född på nytt” som han uttryckte det. Jag tänkte på folket under kung Benjamins tid i Mormons bok, som fick sina hjärtan ”förvandlade” genom tro på Kristus. Jag är övertygad om att denna hjärtats förvandling kan komma till alla människor oavsett vilken kyrka man går i, jag är övertygad om att Gud vil välsigna alla som uppriktigt söker det.

Vi fick lunch hemma hos syster Peräsaari, och efter det tog vi en liten paus och tittade på digitalkameror på stan. Jag har blivit intresserad av sådana pga att Ä Ahonen leker med sin hela tiden. På kvällen åkte vi till Jehovas Vittnens möte (min kamrat är väldigt nyfiken på dem). Alla var vänliga, men vi upplevde båda två att mötet var lite… stelt, eller fattigt på andligt innehåll. Det kändes ganska mycket som ett affärsmöte/konferens, men jag tyckte mycket bättre om detta än tältmötet vi var på häromkvällen.