Som vanligt kändes det skönt att få gå till kyrkan, och dessutom var där 2 besökare idag (inte medlemmar). Heidi hade sin afrikanska vän där, och Johan hade en vän från Malaysia på besök. Min kamrat hade tal under mötet, och citerade en av apostlarna då han sade ”människor blir inte medlemmar i denna kyrkan pga vad de vet, utan pga vad de känner”.

På eftermiddagen skriftade vi i bostadsmässo-området (Kajaani hade också ett sådant – ibland hålls mässor i städerna där olika tillverkare och arkitekter ”ställer ut” exklusiva hus, som efter mässan givetvis blir till salu, det blir ett fint kvarter). Vi diskuterade länge vid dörren med en baptist. Efter det åkte vi ut till Klas och Heidi för middag, och kvällen avslutades med ett besök hos Marlene och Mats där vi även fick kvällsmat och hade ett budskap om bön. Jag trivs så bra i deras trädgård, och det var goda bär!

Jag läste en kinesisk historia här i veckan, den gick ungefär så här:

En far bodde med sin son i ett gammalt hus. De var mycket fattiga och hade bara en häst. En dag sprang hästen bort, och grannarna beklagade sorgen, ”vilken otur” sade de. ”Hur vet ni att det var otur?” sade fadern. Några dagar senare kom hästen tillbaka med en hel flock vildhästar. Nu hade han många hästar och grannarna kom för att glädjas med honom. Då de uttrycke sin glädje och sade ”vilken tur” svarade fadern ”hur vet ni att det är tur?” Några veckor senare var sonen ute och red och föll av hästen och bröt benet. Grannarna kom för att beklaga sorgen, ”det hela skulle ju inte ha hänt om det inte var för alla hästarna” sade de. Fadern kunde ha sagt ”där ser ni att det inte var tur att få så många hästar” så sade han bara på sitt vanliga vis ”hur vet ni att det var otur?” och grannarna började tro att mannen blivit tokig. Snart därefter blev det krig i landet och sonen kunde inte delta pga sin skada. Tur eller otur?