Jag var med Äldste Wuergler hela dagen idag. Vi spenderade stor del av vår tid på bussar. Vi pratade mycket. Först fick jag höra slutet på historien om hans omvändelse (han började förra gången men kom aldrig i mål). Han mötte en missionär då han bodde en kort tid i Italien. Då han skakade hand med vederbörande kände han den Helige Anden säga ”lyssna på honom”, men envis som han var så vägrade han ändå att ta reda på mera om kyrkan den gången. Några dagar senare fick han reda på att den här missionären haft en dröm, i vilken han blev förflyttad till denna stad. Dagen efter ringde missionspresidenten och sade att han faktiskt skulle flytta dit, pga att det fanns ett speciellt sista uppdrag för honom att utföra där. Äldste Wuergler, eller Michael som han givetvis kallades då, frågade missionären om det vidare, och missionären berättade då att när de skakade hand den där dagen, då visste han att det var Michael som var ”uppdraget”.

Hela historien slutade med att Michael omvände sig, han fick undervisning av missionärerna trots att han ”växt upp” i kyrkan. De undervisade honom nästan allt de kunde, och han tyckte om allt de undervisade.

Vi diskuterade givetvis vetenskap under kvällen också, det är visst min nya grej nu. Och Äldste Wuergler kan väldigt mycket, det var sådant han studerade där hemma. Han är 24 så han har hunnit med en del utbildning innan mission. Vi diskuterade saker som forskarna fortfarande inte har helt grepp om. Pi till exempel, ett till synes oändligt antal decimaler. Han tyckte att den hade ”Gud” skriven på sig, cirkeln och oändlighet. Ljus likaså – forskarna har inte helt förstått sig på allt kring det än.

Jag hade en andlig tanke efter alla våra samtal, både dagens och gårdagens. Gud uppenbarar sådant som rör vårt andliga liv och vår frälsning genom sina utvalda profeter, och han låter andra utvalda människor, vetenskapsmän, upptäcka de mera världsliga. Framsteg är oundvikligt då det står i skrifterna att det på den här jorden en dag skall finnas kunskap om ”allt rörande en lägre ordning”. Kanske den kunskapen skall komma genom att vi själva finner den, att vi människor tillsammans upptäcker och lär oss.

En annan intressant sak vi pratade om var att om det vore meningen att vi bara skulle finna de människor som verkligen var redo och som ville bli medlemmar i kyrkan, då skulle Herren visa oss det varje morgon, vart vi behövde gå. Men det sker ju inte på det sättet. Istället ger han oss alla en chans att hjälpa till, och göra vårt bästa. Om vi alla bara kommit för att finna de utvalda, skulle det räcka med ett par missionärer som åkte runt i landet till dessa få.

Jag tänker alltid på liknelsen med Sions läger då jag tänker på missionärsarbete i länder som finland.¹Sions läger kan man läsa om i kyrkans historia, Profeten Joseph Smith samlade en grupp män som marscherade för att hjälpa sina bröder i kyrkan att ta tillbaka de landområden som de betalat för, levde en tid på och sedan blev bortdrivna från med våld. Saker och ting utvecklade sig så att de aldrig behövde slåss, men det hade varit en lång och mödosam resa, och många hade fått bekänna färg. I efterhand berättade Joseph att Herren visat honom det verkliga syftet med resan, och det var att bygga män som Han kunde använda för att bygga sitt rike i dessa sista dagar. De flesta av de ursprungliga apostlarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kom bl a från denna grupp av män.