Change day (förflyttningsdag)… På morgonen åkte vi till missionskontoret, jag och Wensel gjorde ett ärende till tågstationen och plockade upp en missionär, sedan gick vi till Nordéa och avslutade våra bankkonton. Vi fick vår sista intervju med president Hoyt, sedan gick vi på stan en stund. Efter det följde vi med Byggmästar, Wooley och Dew till en dopsintervju i Marjaniemi. Hans, en dansk, skulle intervjuas för dop, jag kunde nätt och jämt kommunicera med honom på svenska/danska men det hela gick ändå bra.

Efter det åkte vi till Missionshemmet ¹Missionspresidentens bostad kallas för Missionshemmet. Jag hjälpte till i köket ett tag, vi förberedde ”den sista måltiden”. Jag fick veta att syster Hoyt känner lika starkt som mig för det kinesiska folket, för deras språk och historia. Hon har dessutom undervisat lite i Mandarin. Då en grupp missionärer skall åka hem är det tradition att man äter middag hos missionspresidentparet och spenderar kvällen där (och sover där, precis som den första natten då man kommer till missionen).

Vi åt gott och hade ett vittnesbördsmöte, och jag har sällan känt sådan frid, anden var mycket stark. Jag känner mig så lycklig, och jag börjar bli mer och mer ivrig att möta och vara med min familj.

På morgonen hade vi en distriktsfrukost i kapellet. Vi åt french toast (typ fattiga riddare). Jag och systrarna tog hand om disken. Efter det var vi i Kisahalli och sportade som vanligt. Det var lite sorgligt att ta farväl av alla. En sista visit på biblioteket i Leppävaara, sedan en sista middag hemma hos Conovers. Äldste Conover gav mig rådet ”Låt inte din mission bli det sista stora du gör i denna kyrka.” Han behöver inte oroa sig.

Vi besökte en medlemsfamilj på kvällen, sedan packade jag.

Morgonen började med distriktsmöte, mitt sista… Jag kunde inte koncentrera mig under morgonen, jag började så smått att packa… skrev färdigt alla avskedsbrev som jag skulle dela ut under mötet. Då det nämndes under mötet att jag skulle åka i veckan började syster Conover gråta. Hon har ju varit lite som en extra farmor, jag och Wooley kallade dem alltid för våra extra ”grandparents.” Det var ett svårt möte för mig också. Jag grät inte, men det kändes tungt inombords.

Vi knackade dörr i Kirkkonummi under dagen. Det var precis som om den mantel som jag burit (andligt talat) under min tid som missionär och seniorkamrat hade flyttats till min greenie, han var ovanligt fylld av energi, jag var den som fort blev trött och han var den som drog.

Vi fick lunch hos det äldre paret Leppänen. Efter det åkte vi till Jukka, mannen som jag undervisat så länge jag varit här i Espoo. En av mina första veckor åkte jag och Wooley till honom, och sedan har vi varit hos honom av och till, och haft många mycket fina stunder. Vi hade en kort diskussion, men han verkar inte vara ”på väg” i någon riktning. Han var dock intresserad av att spela fotboll med missionärerna och ungdomarna på tisdagkvällar, och han planerar att komma till Neitsytpolku på lördag då Äldste Bruce C Hafen är där och talar. Vi bytte epost-adress och tog farväl.

Vi spelade fotboll på kvällen, studsade i gruset några gånger och armarna blödde lite men det var ändå kul. Föredrar nog dock gräs nästa gång. Vi hade lite barbecue på kvällen, sedan snackade de andra om filmer till sent på natten, jag försökte sova men det gick sådär. Mycket att tänka på här…

Morgonen började med en undervisning med Riitta. Vi följde upp på det vi undervisat om tidigare, och pratade om det hon läst i Mormons Bok. Hon har slutat med kaffe, och har haft en kamp med det, huvudvärk mm. som visst är vanligt när man slutar tvärt med kaffe. Jag är så tacksam att jag fått vara med och undervisa henne. Jag kommer inte att vara här när hon döps, jag kommer inte att få vara här och stå vid hennes sida de första månaderna av medlemskap i kyrkan, men det är en bra församling och jag är säker på att de kommer att välkomna henne och stötta henne på alla sätt, och vi kommer att hålla kontakten via brev.

Efter det hade vi en middag hos medlemmar i Kauklahti. Det var här jag var den där första dagen i Espoo, tillsammans med Wooley. Vi knackade dörr en stund, men utan vidare framgång.

På morgonen hade vi vår finskalektion. Jag studerade dock mest ordlistan – den engelska.  Åkte till Hyljelahti för att knacka dörr (med ett stopp på Eurospar för något ätbart). Det gick bra, vi träffade en kvinna som iofs luktade alkohol, men ändå lyssnade och diskuterade skarpsinnigt. Jag hade samma förnimmelse som med Katja, dvs. min första tanke var ”kom tillbaka vid ett bättre tillfälle” men överväldigades av känslan att vi hade något viktigt att uträtta där och då.

Vi fick middag hos en medlemsfamilj, och vi hade ett andligt budskap från Johannes 15 och sakramentet. Stämningen var som vanligt lite spänd, pappan har inte kommit till kyrkan på mycket länge men mamman är mycket aktiv. Efter besöket bad jag i mitt hjärta att Herren skulle helga mina ansträngningar och mina försök till deras bästa. Jag ser deras behov men kan bara göra mitt bästa.

Jag vet inte vad jag behöver fasta för (det är fastesöndag imorgon, min missions sista). Kanske borde jag fasta för min hemkomst, att jag skall klara att vara ödmjuk, att behålla denna förändring i mitt hjärta, ha goda familjerelationer… Alla gör vi bara vårt bästa.

På kvällen ringde Riitta, hon vill träffa oss i början av nästa vecka, och kommer dessutom till kyrkan imorgon.

Vi började dagen med Folley och McGary. Tillsammans med en medlem undervisade vi den kinesiska kvinnan vi mötte för några dagar sedan. Hon var intresserad, men jag avskyr att behöva betyga Äldste Mays ord ”Way good – information, no spirit”, dvs de är ofta intresserade faktamässigt, men sällan någon avsikt att göra något med det. De letar inte efter religion utan söker snarare att förstå västvärldens religioner.

Efter det stannade vi till på biblioteket i Leppävaara och jag mejlade in mitt zonledar-budskap, det sista… vi åt tillsammans med Folley och McGary. Sedan plockade vi upp systrarna och skjutsade dem till Dana (vår judiska kontakt) och åkte själva för att kolla några ”comebacks”. Under två timmar lyckades vi inte träffa en enda som var hemma. Efter det plockade vi upp systrarna, körde dem hem, knackade dörr en timme i deras område (byta tjänster…) sedan fixade vi lite Hesburger och åkte hem.

På morgonen knackade vi dörr i Nöykkiö. Vi hade planerat Kivenlahti men det kändes inte bra längre. Vi kom hem för lunch, sedan skulle vi med Conovers på en liten ”road-trip” för att besöka medlemmar som bor långt bort och inte kommer till kyrkan så ofta. Först till Ekenäs (Tammisaari) sedan till Pohja.

Väl tillbaka i Espoo kontaktade vi en stund på gatan i Kivenlahti. Det var fantastiskt vackert i området då solen gav sitt sista ljus för dagen.