Kvantfysik

Dagen började med distriktsmöte. Som inledning och andlig tanke delade jag de två sakerna som gjort djupa intryck på mig från James Talmage’s böcker (tidigare skrivit om här och här). Efter distriktsmötet åkte vi till Kauklahti och knackade dörr där ett bra tag. Vi stötte bl a på en kvinna som en gång var nära att bli medlem i kyrkan. Vi skall tillbaka på torsdag och prata mera, och ge henne vår ”stop-smoking-workshop” (hjälpmedel för dem som vill sluta röka). Vi åkte hem och läste på lite på det materialet, tog några kopior för att kunna dela ut till henne osv.

Susan ställde tyvärr in vårt möte, men förhoppningsvis går det bättre på torsdag. På eftermiddagen knackade vi dörr i Latokaski. Fick middag hemma hos medlemmar, och hade därefter en mycket intressant diskussion. Det finns vissa medlemmar som verkligen brinner för att studera evangeliet, och de har följaktligen många djupa funderingar, och vem bättre att dela det med än missionärer som helt och hållet fokuserar på andliga ting under sin mission. Han hade en riktig djuping om kvantfysik, energi, och om energi i själva verket är vad skrifterna kallar för ”ande”. Det var för vetenskapligt för mig att hänga med på.

Om man kunde hålla sin tro och sitt hopp på topp varje dag, då skulle varje dag vara en bra dag, som idag.

Hade ingen ursäkt, eftersom han inte ville ha någon

Min greenie var sjuk idag igen under förmiddagen. Jag fick lite extra läst, läser ”Jesus Kristus” av James Talmage. En sak jag särskilt gillade var ang. ”den barmhärtige samariten”. Talmage påpekar att det alltid finns ursäkter lätt till hands, men samariern som visade kärlek han hade ingen ursäkt därför att han inte ville ha någon.

Efter lunch åkte vi i alla fall till kyrkan (det orkade min kamrat). Vi hade som vanligt ett litet samordningsmöte innan kyrkan började. Det är egentligen med församlingens missionsledare, men han var sjuk idag så det blev istället med biskopen. Han prisade mig rejält, indirekt, då han talade till min kamrat en stund. Han sade att han inte kunde fått en bättre tränare (än mig) och att han måste vara uppmärksam på VAD jag gör, och HUR jag gör det så han kan lära sig att göra likadant. Han avslutade lite skämtsamt med att säga att ”enda felet med honom [mig alltså] är att han är svensk”.

Jag tror att biskopen uppskattar mig mycket dels för att jag fokuserat mycket på att arbeta med församlingen, både att jag engagerar mig i medlemmarna och hjälper där jag kan, och att jag involverar dem i alla undersökare och undervisningar vi har. Dessutom har vi haft en hel del undersökare som kommit med till kyrkan sista månaderna, det är ju också ett gott tecken. Det finns tyvärr missionärer med attityden att ”vi har vår egen ledare (missionspresidenten) så biskopen behöver inte bestämma över oss, vi gör vad vi vill” och det går oftast inte särskilt bra. Jag ser upp till biskop Tapola och betraktar honom som min ledare så länge jag tjänar i hans församling.

Ingen undersökare kom dock till kyrkan idag.

Efter kyrkan var vi i Kaitamäki och knackade dörr. Stannade bl a till hos den man som gav oss sitt nummer här om dagen, men han var inte ens vänlig nu så honom glömmer vi. Efter det hade vi middag hos medlemmar i området, det var mycket trevligt. De flesta medlemmar är mer öppna och avslappnade när man har en finsk kamrat med sig, eller kanske för att vi båda är skandinaver.

Avslutade dagen med att planera hemma, och föra statistik. Fick en tråkig nyhet också – en av missionärerna som var i samma distrikt som mig för något år sedan blev inkallad till militärtjänstgöring i mellanöstern, så han får avbryta sin mission mitt i. Snacka om att gå från dag till natt… det har förklarats för mig att i USA kostar universitet mycket pengar, och för att finansiera det anmäler sig vissa frivilliga till reservofficers-programmet, och löper därmed risk att kallas in i aktiv tjänstgöring vilket nu inträffade för denne unge man.

M&Ms

Tisdag och tvättdag. När jag åkte från Arlanda, för vad som känns som en evighet sedan, köpte jag en stor påse M&Ms, dvs jordnötter med choklad- och sockeröverdrag. Jag åt den inte direkt, utan sparade den. Efter första veckan här bestämde jag mig för att spara den, och ge den till mig själv som en belöning när jag kommit ikapp med finskan. Jag har lagt ner det nu. Jag skall göra mitt bästa, men kommer jag inte ikapp så får det som jag faktiskt har uppnått vara gott nog. Och ikväll högg jag och min kamrat in på påsen på gräskullen utanför tvättstugan. Det var gott.