På morgonen körde vi in till Helsingfors tågstation och jag fick ta farväl av Äldste Wooley för denna gången, och träffa min greenie (ny missionär, direkt från MTC/Amerika) Äldste Allen. Jag hade lite svårt att hitta 51:an på vägen hem så vi körde en omväg runt halva stan.

Tog en snabb vända till affären runt 10, sedan knackade vi dörr (den traditionella invigningsaktiviteten för en greenie hehe). Vi var i Soukka i närheten av vår lägenhet och stötte på en kvinna som träffat missionärerna en hel del tidigare, jag fick dela mitt vittnesbörd med henne. Vi kunde komma tillbaka när vi ”är i området igen” hehe, vi är typ grannar.

Vi fortsatte knacka dörr, sedan hade vi ett möte avtalat med en rysk man (som Wooley och Wuergler träffade i måndags när jag var med Wensel). Han var inte så intresserad, vi skall inte fortsätta undervisa honom.

Jag fastade¹Att fasta innebär att man avstår mat och dryck under ett dygn och anstränger sig för att vara nära Herren och höra den Helige Andens röst tydligare. Ofta ber man för något särskilt, och brukar kalla det för att man ”fastar för” någonting, jag hade många böner för Anna under dagen. Det var mitt sätt att kunna ”vara med” vid undervisningen som de hade med henne idag, utan att själv vara närvarande. Varje månad skänker man sedan ett ”fasteoffer” till kyrkans fond till hjälp för fattiga. Man skänker ungefär värdet av den mat man avstod, så det kostar egentligen ingenting, ett rätt smart system för att ta hand om de fattiga. förresten idag, och kände mig svimfärdig mot slutet, som tur var hade jag förberett mig med en juiceflaska i bilen, fast när jag druckit den kändes det nästan värre en liten stund. Sedan gick det över.

Jag hörde från Wensel senare under dagen att undervisningen gått bra, och att hon var väldigt nära att sätta ett datum för sitt dop. Hon hade sagt att ”När jag tar det beslutet vill jag vara säker på att det betyder allt för mig”. Det är ganska representativt för finländarna, det är många som har spenderat många år med att undersöka kyrkan innan de väl tar beslutet att bli medlem. I andra kulturer är det ett mera flyktigt beslut, ”jag kan väl döpa mig” men sedan betyder det inte så mycket för individen. I sydamerika till exempel är det väldigt många som döps, men relativt få som stannar kvar och deltar i kyrkans verksamhet.

Vi fick middag hemma hos Hakanpää. Lustigt, min första dag i Espoo fick vi också middag av dem. Fast de har oss hemma nästan varje vecka så det är inte så konstigt.

På kvällen hade vi ett möte med Jukka, och vi hade med oss Äldste Conover. Han gjorde sin ”space presentation” (han har arbetat på JPL/NASA hela sitt liv och hade nyligen en presentation/föreläsning i Helsingfors, och nu gjorde han en bantad version för Jukka). Äldste Conover berättade sedan lite mera om sitt liv, och hur han haft möjligheter och ställts inför svåra val, men valt familjen framför en karriär som skulle krävt allt. Jukkas fru var med den här gången också. Samtalet leddes in lite mera på kyrkan och evangelieideal när han började prata om familjen och sina prioriteringar.

Jag vet inte om jag får se Jukka ta steget, men oavsett så har det varit en enorm välsignelse att få undervisa honom, att få sitta ner med någon som är så uppriktigt intresserad och sökande. Jag har älskat varje minut hos honom. Om dessa ”undersökare” som vi kallar dem bara visste hur otroligt mycket vi verkligen bryr oss om dem, hur ofta vi ber för dem, vad vi ger upp eller skjuter upp för att kunna vara här och träffa dem och undervisa dem.