Månadsarkiv: oktober 2003

Sions läger

Publicerat av

Jag var med Äldste Wuergler hela dagen idag. Vi spenderade stor del av vår tid på bussar. Vi pratade mycket. Först fick jag höra slutet på historien om hans omvändelse (han började förra gången men kom aldrig i mål). Han mötte en missionär då han bodde en kort tid i Italien. Då han skakade hand med vederbörande kände han den Helige Anden säga ”lyssna på honom”, men envis som han var så vägrade han ändå att ta reda på mera om kyrkan den gången. Några dagar senare fick han reda på att den här missionären haft en dröm, i vilken han blev förflyttad till denna stad. Dagen efter ringde missionspresidenten och sade att han faktiskt skulle flytta dit, pga att det fanns ett speciellt sista uppdrag för honom att utföra där. Äldste Wuergler, eller Michael som han givetvis kallades då, frågade missionären om det vidare, och missionären berättade då att när de skakade hand den där dagen, då visste han att det var Michael som var ”uppdraget”.

Hela historien slutade med att Michael omvände sig, han fick undervisning av missionärerna trots att han ”växt upp” i kyrkan. De undervisade honom nästan allt de kunde, och han tyckte om allt de undervisade.

Vi diskuterade givetvis vetenskap under kvällen också, det är visst min nya grej nu. Och Äldste Wuergler kan väldigt mycket, det var sådant han studerade där hemma. Han är 24 så han har hunnit med en del utbildning innan mission. Vi diskuterade saker som forskarna fortfarande inte har helt grepp om. Pi till exempel, ett till synes oändligt antal decimaler. Han tyckte att den hade ”Gud” skriven på sig, cirkeln och oändlighet. Ljus likaså – forskarna har inte helt förstått sig på allt kring det än.

Jag hade en andlig tanke efter alla våra samtal, både dagens och gårdagens. Gud uppenbarar sådant som rör vårt andliga liv och vår frälsning genom sina utvalda profeter, och han låter andra utvalda människor, vetenskapsmän, upptäcka de mera världsliga. Framsteg är oundvikligt då det står i skrifterna att det på den här jorden en dag skall finnas kunskap om ”allt rörande en lägre ordning”. Kanske den kunskapen skall komma genom att vi själva finner den, att vi människor tillsammans upptäcker och lär oss.

En annan intressant sak vi pratade om var att om det vore meningen att vi bara skulle finna de människor som verkligen var redo och som ville bli medlemmar i kyrkan, då skulle Herren visa oss det varje morgon, vart vi behövde gå. Men det sker ju inte på det sättet. Istället ger han oss alla en chans att hjälpa till, och göra vårt bästa. Om vi alla bara kommit för att finna de utvalda, skulle det räcka med ett par missionärer som åkte runt i landet till dessa få.

Jag tänker alltid på liknelsen med Sions läger då jag tänker på missionärsarbete i länder som finland.1Sions läger kan man läsa om i kyrkans historia, Profeten Joseph Smith samlade en grupp män som marscherade för att hjälpa sina bröder i kyrkan att ta tillbaka de landområden som de betalat för, levde en tid på och sedan blev bortdrivna från med våld. Saker och ting utvecklade sig så att de aldrig behövde slåss, men det hade varit en lång och mödosam resa, och många hade fått bekänna färg. I efterhand berättade Joseph att Herren visat honom det verkliga syftet med resan, och det var att bygga män som Han kunde använda för att bygga sitt rike i dessa sista dagar. De flesta av de ursprungliga apostlarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kom bl a från denna grupp av män.

Rymdprogrammet?

Publicerat av

Ännu en god födelsedag på missionsfältet. Min kamrat hade köpt choklad, och skrivit ett fint brev. Fick paket från inga, Fam. Byggmästar och Jenny & Markus. Brev och kort från många andra.

Vi gick runt på gatorna och letade folk, vi fick kanske tala TILL 25 personer, bara talat MED 2 av dem. Vi hade en avtalad tid med Teemo, men han var inte hemma. Vi besökta några mindre aktiva, och en av dem sade att hon troligen skulle komma till kyrkan på söndag.

Vi var på en middagsbjudning tillsammans med Conovers, hos en mycket trevlig äldre familj. Som andligt budskap gav vi en kort version av evangeliets första 4 principer och förordningar, det kändes bra, och vi kände att den Helige Anden var där. Jag började tyvärr bli förkyld, jag hade börjat få så där ont i nacken vid det här laget, så vår plan var att gå hem. Innan dess pratade vi dock lite med Conovers på parkeringen.

Jag nämnde för Äldste Conover att det vi pratade om igår intresserade mig mycket, elektriska bilar, fjärrstyrda fullstora flygplan etc. och inte minst rymdprogrammet. Han sade med ett leende att ”det hjälper att känna någon… och nu känner du någon.” Han berättade att det givetvis är mycket viktigt att ta sina ”degrees” (masters-program, 6 år antingen mechanical engineering eller electrical engineering). ”Om du tar din examen så kommer du in” sade han med en blinkning. De kräver ingen erfarenhet, de föredrar snarare folk rakt från skolan. Och han har ”fått in” folk där tidigare, han var väldigt senior innan han pensionerade sig, chef för Cape Caneveral bl a .

Vintergatan

Publicerat av

På morgonen hade vi distriktsmöte hemma hos Conovers. De andra äldsterna var i Helsingfors så de kunde inte komma. Det gjorde inte så mycket – mera tårta över till oss, de hade fixat det för att fira lite. Efter mötet samtalade vi lite om rymden. Äldste Conover ritade upp en bild av vintergatan, och berättade att en skicklig astronom som han jobbat med, som var medlem och mycket kunnig i skrifterna, hade fått frågan ”var är Kolob?1I Abrahams bok (i verket ”Kostbara Pärlan”) undervisar Abraham om rymden, om stjärnor och planeter, och den plats som är närmast Guds boning kallas för ”Kolob”, och tideräkningen på Kolob är samma som Guds tideräkning. Se Abrahams bok för mera info.”. Han hade pekat mitt i vintergatan, där det finns ett oerhört starkt ljus.

Äldste Conover nämnde att Einstein skall ha sagt att ”Tid och rymd är samma sak” men ingen har ju kunnat bevisa antingen eller, det tvistas säkert om det där fortfarande. Jag blir så hänförd när vi sätter igång och prata om rymden och jag får lära mig en massa saker, det är så spännande. Om hans uttalande stämmer, och ”tid endast mäts åt människor” som det står i skrifterna… och tänkt sedan vad ljus vore i detta perspektiv… så mycket man kan spekulera och fantisera i, så mycket man inte kan förstå. Kul!

Besök från andra sidan

Publicerat av

Vi hade en ganska långsam morgon idag, men vi hade många kontakter. Jag fick ett långt fint brev från min bror idag, och från mamma och pappa. Vi fick middag hemma hos en medlemsfamilj. Mamman berättade under middagen om sin pappa som undersökte kyrkan men aldrig blev medlem under sin livstid. Han gick bort, och nästa gång missionärerna kom så stod hennes pappa bakom hennes syster (hans ande var där), och sade till henne att lyssna på missionärerna. Och de blev medlemmar. Hon berättade att det var efter lektionen om frälsningsplanen1Frälsningsplanen är kort sagt läran om att vi alla människor bodde hos Gud innan vi kom till detta liv, att livet har ett syfte, och att vi alla kommer att fortsätta att leva efter detta, liv, först lever anden vidare utan kroppen i väntan på domen och uppståndelsen, och i uppståndelsen återförenas kropp och ande för evigt, och vi får alla ärva ett härlighetsrike enligt det vi önskat här på jorden. Kort sagt. som hon fick sitt vittnesbörd, precis som jag. När jag hörde missionärerna undervisa om det första gången kändes det som att de bara påminde mig om någonting jag redan visste – jag visste att mitt liv inte började då jag kom till jorden, det fanns något mer. Och det kommer att finnas något mer, efter döden. En av sönerna hade också haft en upplevelse då hans morfar stått bakom honom. Morfar fick ju som bekant aldrig möjligheten att predika evangeliet, men var säkerligen stolt över sitt barnbarn som fick möjligheten och tog den.

Senare på kvällen undervisade vi kvinnan med ”den galna hunden”. Vi hade med oss Mauri från församlingen. Han var glad att kunna följa med oss ut, han fick själv aldrig möjligheten att tjäna en mission. Han delade med sig av ett starkt vittnesbörd under undervisningen. Anden var stark, och undervisningen var en bra upplevelse för oss allesamman, men bedömningen som vi alla tre gjorde var att kvinnan var inte psykiskt redo att ta emot evangeliet. Hon tog vissa mediciner och gick på behandling, så kanske hon kan vara intreserad om ett år eller två igen.

På kvällen knackade vi dörr, det är så mycket mera givande att göra det på kvällen än på dagen.

Den bästa undervisningen någonsin

Publicerat av

På morgonen idag räknade jag lite och kom fram till att vi behöver få ihop 13 timmars arbete idag för att fylla vår 80 timmars arbetsvecka. Vi beslutade att gå ut 08.30 och kontakta på morgonen. Vi fick faktiskt några riktigt bra kontakter, men en kvinna överraskade oss med att svara ”jag hinner inte nu, jag skall vara på jobbet klockan åtta”. Vänta lite nu… 8 har den väl redan varit, eller… då insåg vi att man ställde tillbaka klockorna i natt, inte vi dock… hade missat den lite grand. Så vi hade alltså varit ute och gatukontaktat halv åtta på morgonen. Nu börjar det kännas lite väl ambitiöst va!

En stund innan kyrkan började beslutade vi oss för att kontakta lite i de andra Äldsternas område eftersom de inte fått så mycket gjort nu när de varit sjuka hela veckan. Vi mötte en riktigt trevlig kvinna som gav oss visitkort och allt, ett möte bestämt om två veckor.

Det intressantaste i kyrkan idag tyckte jag var broder Jones undervisning under prästadömsmötet om symboliken i skrifterna kring talet tre. Jag skall inte gå in djupare på undervisningen här, men för den som har lite bakgrund i kyrkans lära och skrifter kan det väcka lite intressanta tankar att han talade om Gudomen, Liknelsen om talenterna, tre sorters dop (Moses bok 6:59), prästadömen, Det trefaldiga i ”Tro, Hopp och Kärlek” eller ”Vägen, Sanningen och Livet” och inte minst de tre rikena eller härlighetsgraderna i den eviga världen (L&F 76).

Han poängterade också att dessa tre riken på sätt och vis redan existerar i vår värld idag, och inte något som plötsligt kommer att uppstå senare. Givetvis inte riken i politisk bemärkelse utan att individer lever efter de olika rikenas lagar redan nu, att man redan ”passar in” och är bekväm i någon av dem. Efter detta liv kommet vi förmodligen fortsätta i våra gamla mönster och vanor (Alma 34:34 ”samma ande som är i besittning av er kropp den stund ni lämnar detta liv, samma ande har makt att ta kroppen i besittning i den eviga världen”).

Efter kyrkan åkte vi för att kolla några comebacks, knacka dörr och titta in hos några mindre aktiva. Det sista gav lite resultat. Vi fick middag hemma hos familjen Hakanpää. Deras barn verkade väldigt lugna. Innan vi gick hade vi ett budskap om tempel. Vi skickade runt några foton på olika tempel, och berättade om våra känslor för templet och upplevelser vi haft där. Jag berättade att jag nu på senare tid, då jag saknar att kunna gå i templet så ofta, går igenom tempelundervisningen för mig själv, i mitt huvud, innan jag somnar på kvällen. Hittills har jag aldrig tagit mig till slutet innan jag somnat.

Efter middagen åkte vi för att se om Jukka var hemma, mannen vi undervisade för en dryg vecka sedan. Då jag såg en gammal SAAB framför huset antog jag att han inte var hemma, såg mera ut som en ungdoms bil. Han var dock hemma (och bilen var hans egen favorit). Han bjöd in oss och vi pratade först om allt möjligt, sedan höll vi en bön tillsammans. Genast efter bönen sade han ”Jag har läst i er bok, det du markerade. Vill ni ha den tillbaka?” Jag sade att ”-om du har den i närheten så kan du få hämta den så länge” och det gjorde han. På väg tillbaka genom köket sade han ”Jag läste det du markerade, men det var en sådan bok att jag var bara tvungen att börja från början”. Och han hade redan läst halva Mormons Bok, på en vecka! And it gets better.. han var mycket förvånad att den var så tydlig och klar, och att han förstod det han läste direkt. Jag antar att han jämförde med Bibeln som kan vara lite snårig ibland.. den är säkert tydlig för en jude, med rätt kulturella bakgrund osv. men för en svensk, eller finländare, tror jag vissa delar av bibeln är mycket besvärliga. Vi talade en stund om Bibelns väg fram till oss, hur den genomgått många översättningar, och utnyttjats av påvar mm för makt, förtryck etc. (Vi läste bl a lite från Nephis andra bok, kap 29 som han redan läst på egen hand).

Han var också mycket entusiastisk över de profetior (förutsägelser) i Mormons bok som redan gått i uppfyllelse, det säger ju något om sannolikheten för de övriga som ännu inte gått i uppfyllelse…

Han verkar inte tvivla på att Mormons Bok är sann, och då jag berättade för honom om varför jag tror på den sade jag att det känns ”varmt” inuti mig då jag läser den, och han höll precis med om känslan. Värmen och friden jag känner övertygar mig att den är av Gud, och den ger mig dessutom en önskan och en drivkraft att leva enligt det som jag läser att profeter har befallt och rått oss till.

Så självfallet tog vi inte tillbaka boken, så väl har den väl sällan blivit mottagen. Om Jukka inte redan har det så kommer han definitivt att få ett vittnesbörd. Innan vi gick ville vi hålla en avslutningsbön. Jag frågade honom om han bett under veckan (sist vi var här inbjöd vi honom att göra det på egen hand kommande vecka) och han svarade att ”jajamän, jag ber varje dag” och tillade ”ni gav mig ju den där mallen”1Vi har en mall eller en bild som kan hjälpa folk att komma igång med bön, men allt som står på den är ”Käre himmelske fader, vi tackar dig… Vi beder dig… I Jesu Kristi namn, Amen.” Så är tanken givetvis att man stoppar in det man själv vill tacka respektive be för. Kan tyckas simpelt, men den har hjälpt många att våga. ”Med små och enkla medel”…. Jag tog fram den så han kunde se den, och frågade om han skulle vilja hålla avslutningsbönen. Han tittade på mallen, och då han inte blankt nekade sade jag ”Tack” och vi böjde våra huvuden. Han hade ju inte sagt ja heller, men det där kan vara den sista knuffen vissa behöver för att våga be med hörbara ord för första gången, och det funkade den här gången också. Han bad, och han tackade för Mormons bok och allt som den givit honom. Han tackade för att missionärerna kommit till honom mm.

Ingenting kunde möjligtvis ha gått bättre, ur vårt perspektiv. Förutom att jag möjligen kunde ha låtit min kamrat prata mera. Jag blev bara så ivrig över att han hade en så positiv inställning. Det var den bästa undervisningen jag upplevt under min mission, det gav oss förnyad styrka till att kontakta på kvällen, den 81a timmen. Vi kände båda att vi är ute för att söka människor som Jukka.

Personligen är jag inget intresserad av alla människor som eventuellt skulle kunna övertygas att komma till kyrkan. Jag är här för att ge evangeliet till dem som är som jag var, omedvetet sökande. Sådana som jag och Jukka, som blir glada och tacksamma över missionärernas budskap. Det har format mitt liv enormt, och jag vet att det finns andra som söker samma sak som jag. Jag vill ge den gåvan till någon annan, om så bara en enda.

Vi tittade in hos Conovers en kort stund på kvällen.

I behov av GPS

Publicerat av

Dålig dag. Den började dock bra med frukost hos Aho, och jag fick hålla bön på svenska. Efter det åkte vi och handlade åt de andra Espoo-missionärerna som låg hemma sjuka. Vi stannade till hos en indisk kvinna som varit intresserad tidigare, men hon var inte hemma. Det blev dags att åka ut till Lohja för en middagsbjudning. Tyvärr somnade jag i passagerarsätet och Äldste Wooley som körde satt nog också i andra tankar för vi körde lite fel och hamnade nästan i Pohja innan vi insåg att vi kört fel. Jag var ju inte ens vaken så jag ska inte skylla på honom.

Alldeles för sent kom vi så fram till familjen Nuutinen. De hade många barn och det var en glad och livlig stämning. De hade bott i Göteborg en tid så vi pratade lite om några medlemmar som vi båda känner där, det var kul.

Efter middagen knackade vi dörr ute i Lohja, några höghus (tja, allt är relativt.. tre våningar är ganska högt för att vara i Lohja). Ingen framgång. Det känns som att vi haft väldigt lite framgång den sista veckan.

Väl tillbaka i Espoo fick vi dock några bra kontakter som ville att vi kom tillbaka en annan dag.

Undervisad av barnen

Publicerat av

Det intressantaste som hände idag var att vi bytte däck på bilen på 25 minuter. Det var inklusive tiden det tog att springa hundra meter inkl trappor mellan bilen och lägenheten för att hämta och lämna däck, samt få instruktioner på telefon hur man gör för att byta däck för ingen av oss hade faktiskt gjort det förr (jag ringde biskopen och fick en bra kortfattad instruktion). Vi provade faktiskt att köra med sommardäcken lite försiktigt, men med all snö som kommit var det näst intill livsfarligt.

Vi var i kyrkan i eftermiddags på en primäraktivitet1Primär är alla barn under 12 år, och kyrkan har olika veckoaktiviteter för de olika åldersgrupperna. Stora församlingar har i regel mer aktiviteter då det finns fler som kan engagera sig och ansvara för saker. Vår del av aktiviteten var att låta barnen öva på ett missionärstillfälle, de fick en fråga som de skulle svara på, som om en kompis hade frågat dem. Jag var helt förvånad över hur mycket de kunde, och hur bra barnen kunde förklara saker.

Den första varaktiga snön kom som sagt idag, och jag bara trivdes, det brukar bli en nostalgitripp när första snön lägger sig, som en resa tillbaka genom barndomen alla år då snön först kommit. Lite samma upplevelse som förra vintern då jag efter 11 veckor i amerikansk ökentorka landade i finland och möttes av snö och fuktig luft och också bara ”trivdes”.

Pionjär från Göteborg

Publicerat av

På morgonen idag åkte vi ut till Pohja för att besöka Kaj. Det var härligt men kändes ganska underligt att höra Göteborgska här ute på finska landsbygden. Kaj berättade om sin omvändelse då han först blev medlem i kyrkan, han och hans hippi-gäng. Han fick ett vittnesbörd om Mormons bok så snart slog upp den i princip. Han och hans kompis Roland mötte missionärerna varje dag den veckan, och på fredagen döptes de. Han berättade att efter dopet tittade de på varandra och ryckte på axlarna, ”det känns inget särskilt” ungefär, men sedan i bilen på väg hem kom den Heliga Anden över dem väldigt kraftfullt. De kände att de bara var tvungna att berätta för alla de kände. Det gjorde de också, och pga deras flit och entusiasm var ett trettiotal från deras umgängeskrets också döpta efter ett halvår. Han mindes att biskopen steg för steg hjälpte dem att ”passa in” i församlingen, dvs. gå från hippi-frisyr till ett något städat utseende, från att ha trasiga kläder till att klä sig ”anständigt” för kyrkans möten etc. Många av de här personerna gifte sig och fick barn, och lade således grunden till Göteborgs församlingar. Jag frågade försiktigt om ett par namn ”var han med i den gruppen” ”-jajamän” svarade han. ”Var han med då?” ”Jepp, han också”. Hehe, jag skall inte nämna några namn, men det var ett trevligt möte, och en intressant historia han hade att berätta. Jag känner beundran och stor kärlek till honom. Vi skall försöka att besöka honom varannan vecka framöver.

Vi var bjudna på middag hos familjen Jones ikväll (han är britt, hon är finska). Under middagen berättade broder Jones om sådant han läst i Europeisk historia, jag tyckte det var väldigt intressant. Vårt andliga budskap handlade om Moroni kapitel 7, och det passade bra ihop med en diskussion som han hade haft med en arbetskamrat idag. Han återberättade lite av det, sade att han alltid försöker gå tillbaka till det första ”varför” då han talar om evangeliet med någon. Istället för att börja berätta om Joseph Smith och arbeta sig neråt genom frågorna så börjar han med varför vi människor är på jorden, vem Gud är osv. Han sade också att meningen med livet är evig lycka, och att det aldrig kan uppnås förrän vi släpper oss själva och vår rädsla (eller rädslan som leder till att vi agerar själviskt) genom att lära oss att tjäna, vilket vi främst lär oss i familjelivet.

Själv tänkte jag att det hela är så tydligt – att vi bor i en familj här på jorden (de allra flesta av oss iaf), och varje generation som växer upp och går i förfädernas fotspår är en symbol för varför vi är på jorden, och vårt förhållande till vår Himmelske Fader, och vår framtid med honom.

Broder Jones tog också en annan liknelse från Mormons bok, ex. Zeniff, en man som lämnade platsen där han hade frid och glädje för att besitta ”fädernas land” där lamaniterna, nephiternas fiender, härskade. Mormons bok demonstrerar också hur olika politiska system är framgångsrecept eller direkt en väg till undergång. Alltid då folket behövde tjäna kungen gick det illa, men då kungen tjänade folket gick det bra. Själv tänkte jag då att liknelsen han framställde var att kroppen motsvarar kungen och anden folket. Men broder Jones pekade då på huvudet och sade ”kungen”, sedan pekade han på hjärtat och sade ”folket”. Så vi fick både timlig och andlig mat av honom idag. Ikväll när vi kom hem hade kylskåpet klappat ihop.

En missionär från NASA

Publicerat av

Vi hade exchanges hela dagen idag också, fast idag var jag med Wensel. Vi hade en tid bokad för en första diskussion, men han var inte hemma. Efter det hjälpte vi den nya seniorparet1Många par i kyrkan går på mission då de blir äldre, de arbetar mera med medlemmarna i kyrkan, de mindre aktiva, och på andra sätt som till exempel hjälp med engelska i skolor osv. de går normalt sett inte runt och knackar dörr så som vi gör. här i Espoo med några saker. Äldste och Syster Conover, de är från Californien, han har jobbat för NASA (eller JPL) i stort sett hela livet. Han har mycket spännande att berätta. Deras lägenhet är ganska nära vår, nere i Stensvik. Vi knackade dörr lite i det området, sedan åkte vi in till Helsingfors där Wensel (som är Zonledare här) skulle ha möte med missionspresidenten2Missionspresidenten är ledare för missionärerna och stavspresidenten3Stavspresidenten är ledare för medlemmarna här i Finland i Helsingfors ”stav” dvs. en grupp församlingar här i Helsingforsområdet..

Jag skulle gå ut på exchanges med äldsterna från Haaga, och då de stod och pratade nämnde de ett namn jag kände igen. Jag frågade om det var samma person som jag tänkte på, som hade varit på mission i Sverige (och i min hemstad bland annat). Det var det, han var visst inte aktiv i kyrkan längre, så jag frågade om vi kunde besöka honom, eftersom jag känner honom en del. Jag och Äldste Yates (som kom till Finland för en vecka sedan) åkte dit. Aki som han heter kände först inte igen mig, men då vi pratat en stund gjorde han det. Det var så härligt att ses igen. Vi snackade på finska i närmare en kvart, sedan var han tvungen att sticka, skulle på bio.

Efter Helsingfors-visiten åkte vi hem och åt, Wensel visade bilder på sin familj och sina vänner och berättade lite mer om sitt liv innan mission. På kvällen vandrade vi runt på gatorna, letade efter folk att kontakta.