Det här kändes som den bästa dagen av min mission!

Vi åkte hem till Kajaani under förmiddagen, på resan diskuterade vi våra andliga budskap till medlemmar & undersökare. När vi kommit hem packade han upp medan jag gjorde mat.

Jag hade förresten passat på att göra vissa förändringar i lägenheten när jag och DeGering var där och hämtade grejer.

Efter maten gick vi ut och gatukontaktade lite, sedan knackade vi lite dörr, så att han fick prova på lite av varje. Visserligen kontaktade vi på Oulus gator igår, men det är Oulu det. Kajaani är, tyvärr, lite annorlunda. Lite svårare att få någon att stanna upp och konversera.

Något väldigt intressant hände nere i stan, vi knackade några dörrar och en av dem öppnades av en liten pojke. Vi frågade efter föräldrarna, och medan han gick in för att hämta pappan så hör vi – hör och häpna – kyrkans film Guds Lamm på deras TV (video). Det var precis slutscenen, där texten om missionärsarbete rullar, och uppmaningen att kontakta någon av kyrkans missionärer eller församlingar om man vill veta mera. Mannen kom till dörren, och jag berättade att det var vår kyrkas film som de just sett, och frågade honom vad han tyckte om den. Han gillade den, men hade inte tid att diskutera nu sade han. Vilket sammanträffande. Hit får vi gå tillbaka en annan dag!

På kvällen besökte vi familjen Oksanen. Vi tog åter igen upp det här med att vi egentligen inte har något mera att undervisa dem. De har hört allt. De har all information de behöver, det är dags att söka andlig bekräftelse… Vi pratade lite om avfallet och om prästadömet (något som Timo borde vilja ha, för att kunna välsigna sin familj…). Vi såg filmen ”Tillsammans för evigt” som handlar om templet, och om äktenskapsförbund som ingås i templet.

Det som var mest underbart för min del med det här besöket var att jag plötsligt kunde förstå allt de sade, och jag kunde göra mig förstådd obehindrat! Jag kände mig verkligen vägledd av Anden utan att på förhand veta vad jag skulle säga eller undervisa (jmf 1 Ne 4:6). Vi pratade lite om Mormons bok också, och uppmanade dem att läsa lite ikväll.

Äldste May pratade i veckan om att varje problem som en undersökare har egentligen kan lösas med Mormons bok, för om man väl tar den på allvar och läser, begrundar och ber så får mna så småningom ett bönesvar, en bekräftelse från Gud på att den är sann. Och då faller allt annat också på plats som en följd av det. Om den är sann, så var Joseph Smith verkligen en profet kallad av Gud, och kyrkan som han fick uppgift att starta är Guds kyrka…

Vi träffade förresten två personer idag som ville ha Mormons bok, det är så lätt att jobba ihop med Äldste Byggmästar. Jag tycker så mycket om honom.

Då var det förberedelsedag igen då, känns som att det var mycket sådant stök i förra veckan, men men…

Jag skrev brev till Bo idag, och jag förberedde mitt andliga budskap som vi skall dela med de medlemmar vi får besöka denna vecka. Det handlar om Moroni 7 och Alma 32. Vi ringde och bokade in några flera möten inför veckan också, sedan var det dags att ut och jobba.

Först besökte vi Festo, den svarta mannen från Sudan. Hans familj bor kvar där, han jobbar på att få ta hit sin fru till Finland. Han har bott här snart ett år ensam. Han börjar tvivla på att någon Gud finns, och det gör att han har ett växande motstånd mot att hålla personliga böner och att läsa skrifterna. Vi försökte ge några ord av tröst, och försäkrade att hur tungt det än känns nu så finns Gud där. Kanske detta är en tid av prövning för dig, men Gud älskar dig och låter dig lära av egen erfarenhet just för att han älskar dig. Vi uppmanade honom att hålla ut i tro på att det skulle ordna sig med hans familj, och vi skall be för honom också.

Efter det besöket var vi hos den kinesiska familjen igen! Men av någon anledning var jag inte lika ”excited” den här gången. Det var ett bra besök, men det kändes inte lika spännande, och jag vet inte hur intresserade de egentligen är. Äldste May hade många erfarenheter av diskussioner med kinesiska eller asiatiska undersökare, och sade

”-Det är som det brukar med kineser, de är väldigt trevliga och ödmjuka, men det är ingen andlig känsla i diskussionen, bara information.” Kanske för att de bara är intresserade av informationen, inta av någonting andligt av det? Jag vet inte… Vi inbjöd dem i alla fall till kyrkan på söndag så får vi se vad som händer.

Under förmiddagen knackade vi dörr, det är inte så långtråkigt när man pratar om någonting, och särskilt inte när man har någon ny att prata med. Vi diskuterade både språket (finska) och evangeliet. Efter en stund fick vi komma in till en man och undervisade första lektionen, gav honom mormons bok, och vi skall komma tillbaka om… 3 månader. Han reser utomlands.

Efter lunchen fortsatte vi vårt skriftande. Jag berättade några saker för Äldste May som jag upplevt som svåra och tunga under mina första månader, och i min relation till min ” ”Trainer” Äldste Smith. Det kändes skönt att prata med någon, och han lyssnade och förstod. Jag snackade inte en massa strunt om Äldste Smith, men jag berättade vad jag upplevde som svårt, och hur jag hade trott eller önskat att det hade varit. Jag berättade om vårt skriftande, hur han lärt mig att göra det, och Äldste May höll med mig om att det är ju de två förbjudna öppningarna när man försöker kontakta någon, ”har du tid” eller ”är du intresserad”. Det är ju de ursäkterna de ständigt slänger på oss. Och vem är intresserad av något innan de hört det? Så det är ju till och med sant när de säger det, för hur skulle de veta att de var intresserade innan de hört något?

Ikväll träffade vi en man som var medlem i pingstkyrkan. Äldste May pratade länge med honom om Mormons bok. Mannens inställning var att det inte kan finnas en till bibel. Precis som profeterat i 2 Ne 29, där Gud säger att vissa människor kommer att se på mormons bok på det sättet, men att hans får, de som är villiga att höra hans röst bland alla folk, komme att ta emot den. Precis som profeten säger, ”varför skall man klaga för att man erbjuds ännu mera av Guds ord?” Inställningen ”Allt jag BEHÖVER finns i Bibeln” är så självbegränsande. Om det fanns en riktig, livs levande profet idag så skulle du inte BEHÖVA honom, för allt som du BEHÖVER finns mellan de där två röda pärmarna? Det känns som att stänga Gud ute från sitt liv. Behöver du bön? Behöver du personlig uppenbarelse? Eller är det också överflödigt? Hehe.

Jag sade givetvis ingenting av de där tykna kommentarerna, men man får ju tänka lite ibland. Och i sitt stilla sinne kan man ju få vara lite högmodig då och då också. Men allvarligt så tycker jag det är synd på ärliga kristna människor som tänker så, att de inte BEHÖVER mera. Det är som att läsa Matteus evangelium och sedan säga ”det tror jag på, Kristus är förvisso Guds son. Jag behöver inte läsa Markus, Lukas och Johannes för de säger ju i princip samma sak.”