Då var det förberedelsedag igen då, känns som att det var mycket sådant stök i förra veckan, men men…

Jag skrev brev till Bo idag, och jag förberedde mitt andliga budskap som vi skall dela med de medlemmar vi får besöka denna vecka. Det handlar om Moroni 7 och Alma 32. Vi ringde och bokade in några flera möten inför veckan också, sedan var det dags att ut och jobba.

Först besökte vi Festo, den svarta mannen från Sudan. Hans familj bor kvar där, han jobbar på att få ta hit sin fru till Finland. Han har bott här snart ett år ensam. Han börjar tvivla på att någon Gud finns, och det gör att han har ett växande motstånd mot att hålla personliga böner och att läsa skrifterna. Vi försökte ge några ord av tröst, och försäkrade att hur tungt det än känns nu så finns Gud där. Kanske detta är en tid av prövning för dig, men Gud älskar dig och låter dig lära av egen erfarenhet just för att han älskar dig. Vi uppmanade honom att hålla ut i tro på att det skulle ordna sig med hans familj, och vi skall be för honom också.

Efter det besöket var vi hos den kinesiska familjen igen! Men av någon anledning var jag inte lika ”excited” den här gången. Det var ett bra besök, men det kändes inte lika spännande, och jag vet inte hur intresserade de egentligen är. Äldste May hade många erfarenheter av diskussioner med kinesiska eller asiatiska undersökare, och sade

”-Det är som det brukar med kineser, de är väldigt trevliga och ödmjuka, men det är ingen andlig känsla i diskussionen, bara information.” Kanske för att de bara är intresserade av informationen, inta av någonting andligt av det? Jag vet inte… Vi inbjöd dem i alla fall till kyrkan på söndag så får vi se vad som händer.