Idag var vi på Oulu flygplats på morgonen och hämtade min nya kamrat, Äldste Byggmästar. Hans modersmål är svenska (eller ja, Finlands-svenska hehe). Han talar dock flytande finska så det här skall bli riktigt bra för min språkutveckling.

Vi åkte in till stan, lämnade hans bagage i Oulu-lägenheten och gick genast ut på stan och pratade med människor, på gatan och i parken. Nu var det ju en stor frestelse att bara prata svenska, som man inte gjort på såå länge… men jag tänkte köra hårt på att prata finska, så jag kunde lära mig, så det gjorde vi större delen av tiden.

Vi hade distriktsmöte idag också, det första jag ledde. Det gick bra =)

Jag känner honom inte så väl ännu, men jag bara känner på mig att den här tiden kommer att bli riktigt bra. Vi bekantade oss lite med varandra medan vi var ute, berättade om våra familjer etc. och han berättade att hans pappa gick bort för bara något år sedan, usch vad tufft…

Ikväll gjorde jag samtalet till systrarna. Oulu-äldsterna ringer av tradition alltid systrarna vid halv tio (den tiden missionärer skall vara inne på kvällen) för att se att de är hemma och att allt är bra med dem. Det förfarandet sticker kanske en modern svensk i ögonen, jämställdhet och feminism och allt vad det heter… men må det så vara. Det är av omtanke vi gör det.