Under förmiddagen knackade vi dörr, det är inte så långtråkigt när man pratar om någonting, och särskilt inte när man har någon ny att prata med. Vi diskuterade både språket (finska) och evangeliet. Efter en stund fick vi komma in till en man och undervisade första lektionen, gav honom mormons bok, och vi skall komma tillbaka om… 3 månader. Han reser utomlands.

Efter lunchen fortsatte vi vårt skriftande. Jag berättade några saker för Äldste May som jag upplevt som svåra och tunga under mina första månader, och i min relation till min ” ”Trainer” Äldste Smith. Det kändes skönt att prata med någon, och han lyssnade och förstod. Jag snackade inte en massa strunt om Äldste Smith, men jag berättade vad jag upplevde som svårt, och hur jag hade trott eller önskat att det hade varit. Jag berättade om vårt skriftande, hur han lärt mig att göra det, och Äldste May höll med mig om att det är ju de två förbjudna öppningarna när man försöker kontakta någon, ”har du tid” eller ”är du intresserad”. Det är ju de ursäkterna de ständigt slänger på oss. Och vem är intresserad av något innan de hört det? Så det är ju till och med sant när de säger det, för hur skulle de veta att de var intresserade innan de hört något?

Ikväll träffade vi en man som var medlem i pingstkyrkan. Äldste May pratade länge med honom om Mormons bok. Mannens inställning var att det inte kan finnas en till bibel. Precis som profeterat i 2 Ne 29, där Gud säger att vissa människor kommer att se på mormons bok på det sättet, men att hans får, de som är villiga att höra hans röst bland alla folk, komme att ta emot den. Precis som profeten säger, ”varför skall man klaga för att man erbjuds ännu mera av Guds ord?” Inställningen ”Allt jag BEHÖVER finns i Bibeln” är så självbegränsande. Om det fanns en riktig, livs levande profet idag så skulle du inte BEHÖVA honom, för allt som du BEHÖVER finns mellan de där två röda pärmarna? Det känns som att stänga Gud ute från sitt liv. Behöver du bön? Behöver du personlig uppenbarelse? Eller är det också överflödigt? Hehe.

Jag sade givetvis ingenting av de där tykna kommentarerna, men man får ju tänka lite ibland. Och i sitt stilla sinne kan man ju få vara lite högmodig då och då också. Men allvarligt så tycker jag det är synd på ärliga kristna människor som tänker så, att de inte BEHÖVER mera. Det är som att läsa Matteus evangelium och sedan säga ”det tror jag på, Kristus är förvisso Guds son. Jag behöver inte läsa Markus, Lukas och Johannes för de säger ju i princip samma sak.”