Under morgon idag hade jag en insikt eller andlig tanke kring hur det blir att återvända hem till Gud efter detta liv. Som någon sade – då det vinkas till avsked på ena sidan höjs glädjerop och jubelsång på den andra. Jag tror att en mission på två år är en bra symbol för vad jordelivet utgör i vår eviga existens – här växer vi exponentiellt och sätter kursen för våra liv, jag tror att jordelivet har en liknande roll inför evigheten.

Det var veckans ”förberedelsedag” idag, dvs vi var lediga fram till kl 18. På kvällen var vi hemma hos biskopen tillsammans med Riitta. Först fick vi middag, sedan hade vi undervisningen. Vi hade bett och funderat mycket under morgonen vilken lektion vi skulle hålla, och kom fram till nr 4 som innehåller frälsningsplanen (skissen vi ritar upp om föruttillvaron, jordelivet, vilotillståndet efter jordelivet (paradis/fängelse) samt uppståndelsen och de tre härlighetsrikena), kyskhetslagen och visdomsordet (kyrkans hälsolag som bl a förbjuder alkohol och tobak). Det visade sig vara ett mycket bra val. Mirja pratade lite om tempel och arbete för de döda, och biskopen sammanfattade hela undervisningen ur ett familjeperspektiv, undervisade om kyskhetslagen och fick ett ”committment”, dvs. Riitta lovade att leva efter kyskhetslagen. Det är givetvis en sak mellan henne och Gud, men ”lova” är min bästa översättning av ”commit to”.

Efter det undervisade jag om visdomsordet. Biskopen lade till att visdomsordet innehåller ”minimikraven” och att det är upp till oss var och en att sedan utforska djupet i visdomsordet. Riitta beslutade sig för att sluta med kaffe, och satte ett mål om 3 veckor.

Jag lade förresten märke till hur orutinerad eller oerfaren jag är när det gäller undervisning. Efter att jag undervisat om visdomsordet ställde nämligen Biskopen frågan till henne ”vilka konsekvenser ser du av att följa visdomsordet?” och det var som om taget direkt ur vår handledning där hemma, ”Missionary Guide”, varifrån jag minns frasen ”hjälp undersökare att se följderna av sina handlingar”.

Biskopen talade också om livet som en prövotid för att se varifrån vi får vår njutning – huruvida vi verkligen gläds åt att hjälpa och tjäna andra. Om vi gör det, då kan vi leva med Fadern, som Fadern, för detta är anledningen till att han gör allt det han gör, Moses bok 1:39 (Kostbara pärlan):

Ty se, detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.