Solskyddsfaktor

Publicerat torsdag 31 juli, 2003 av Mattias

Idag var däcket på min cykel lufttomt igen på morgonen. Teorin är att en glasbit eller något sitter fast i ytterdäcket, så trots att man lagar punkan så blir det nya hål. Får väl byta hela rasket framöver.

Vi tog oss till fots ner till Kyrkby för att knacka dörr, och titta förbi familjen Rak (de som hade många bekanta i kyrkan, som träffat missionärerna förut, och som vi besökte för några veckor sedan). Det blev en diskussion över förväntan, vi pratade om eviga familjer och mycket annat. Åter igen försökte vi bjuda in dem till kyrkan, men de kände sig inte så bekväma med det. Vi skall försöka få någon medlemsfamilj som de känner att bjuda med dem istället, nog lättare för dem att komma då.

Vi åt lunch hemma hos Johan och Camilla, och Johan hjälpte mig med en CD med bilder att skicka hem. Vårt andliga budskap handlade om solskyddskräm, och hur Guds bud är som en skyddande kräm vi tar på. Den fungerar på samma sätt då vi först måste lära oss att leva efter buden, sedan skyddar de oss. Man kan ju inte gå ut i solen och sedan efteråt ta på sig solskyddsfaktor… Vi sade också att med solen är det ju så att man ofta inte märker förrän efteråt att man blivit bränd, under tiden man ligger där i solen kan det till och med vara skönt. På samma sätt är det ibland med synd – mitt i det kan det kännas ”bra”, först efteråt kommer konsekvenserna…

Vi hade volleyboll planerat ikväll, som vanligt, men det skulle visst bli regn så vi ställde in det. Vi gick runt och knackade dörr istället. Det blev dock fint väder som tur var.

Då vi vandrade hemåt genom stan ikväll hände något annorlunda – jag kontaktade en familj som först inte verkade vara så intresserade, de var som de allra flesta som med kommentarer som ”jag har mitt på klart” osv. avvisar oss rätt tidigt, men då jag fortsatte prata lite för att berätta mera om vad vi står för, stannade de upp, och det resulterade i en kvarts vänskaplig diskusison, varefter vi fick deras adress, tyvärr bor de långt härifrån.

Efteråt frångade Äldste Ahonen ”Hur gjorde du?! De verkade som att de bara skulle gå vidare helt ointresserat, sedan stannade de och lyssnade på dig!” och jag var tvungen att svara att ”jag gjorde ingenting, jag var också säker på att de bara skulle gå”.

Halva stan känner mig

Publicerat onsdag 30 juli, 2003 av Mattias

Idag skulle vi ha en diskussion med Sven Kleis, och då vi förberedde oss för den under morgonstudierna hade vi en bön för att få veta när han kunde vara redo för dop. Vi föreslog den 13a Aug, om två veckor, och vi kände båda två att han kunde vara redo för det om han ville. Han är ju å andra sidan något av en ”drymormon”¹

Sven bjöd oss på lunch (som han lovade för några veckor sedan), vi hade en bra diskussion, vi pratade om dop, och läste några kapitel i skrifterna tillsammans (slutade med 2 Nephi 31:5-12), sedan inbjöd vi honom att förbereda sig att döpa sig om två veckor. Han sade dock att han behövde mera tid.

Resten av dagen knackade vi dörr i Killingholmen, tror vi var på varenda gata. Det var inte många hemma, men en trevlig lestadian gav oss en pratstund. De är oftast villiga att lyssna, och de pratar ju en hel del själva också. Jag tycker det är bra med religiösa människor som tar sin tro på allvar, hellre så än dem som bekänner sig till en tro som inte betyder något för dem egentligen. Vi hade en ganska lång diskussion, och hans tonårsdotter satt i trappan bakom och lyssnade på vårt samtal, och jag såg att hon tittade upp och såg allvarligt på mig de två gångerna jag vittnade om Mormons bok. Så jag slutade inte förrän jag var ”färdig” och hoppas att i alla fall hon kan ha fått med sig en önskan att undersöka boken någon dag. Säkerligen får hon lära sig tro på Kristus i hemmet, det var säkert en bra och trofast familj, men det finns mer än Luthers och Lestadius läror och vishet.

Det är helt otroligt hur många bekantskaper jag har i den här staden nu. Det är så många som vinkar till oss eller hejar på oss på gatorna och i grannskapen. Det är betydligt fler som känner mig än tvärt om, för jag har ingen möjlighet att minnas dem allihop, men själva står vi ju ut lite mer. Vi har haft så många diskussioner och samtal här i Jakobstad att jag kan knappt placera alla som vi varit hemma hos ens. Det är en härlig stad och ett trevligt folk.

Påhälsning hos Jehovas Vittnen

Publicerat tisdag 29 juli, 2003 av Mattias

Idag hade vi ännu en dag som kändes slapp. På morgonen skriftade vi, och pratade med en predikant från pingstkyrkan i över en timme. Under vår diskussion ville han ha skriftställen på det mesta vi berättat om eller sagt att vi tror på (diskussionen var lite väl mycket pingpong med skrifterna tyvärr). Han berättade hur han såg på olika delar av evangeliet, och när han var klar hade jag en liten upplevelse. Jag tänkte på sången ”A marvelous work is about to come forth” och såg framför mig hur en skara änglar sjöng… och jag kände sådan tacksamhet för det återställda evangeliet, som gör det lättare att förstå många delar av skrifterna. Jag kände mig nästan överväldigad, nästan rörd till tårar av upplevelsen, och jag ville så gärna vittna på ett sätt så att han kunde förstå. Jag berättade om mina upplevelser då jag bett om Mormons bok och kyrkan, och jag berättade kort om Mormons bok och erbjöd honom att ta den och undersöka den i lugn och ro. Han avböjde dock med förklaringen att han inte hade tid… pensionär som han är.

En av sakerna som han berättade fick mig förresten att känna den Helige Anden väldigt starkt, han berättade om hur han kom till tro och ”blev född på nytt” som han uttryckte det. Jag tänkte på folket under kung Benjamins tid i Mormons bok, som fick sina hjärtan ”förvandlade” genom tro på Kristus. Jag är övertygad om att denna hjärtats förvandling kan komma till alla människor oavsett vilken kyrka man går i, jag är övertygad om att Gud vil välsigna alla som uppriktigt söker det.

Vi fick lunch hemma hos syster Peräsaari, och efter det tog vi en liten paus och tittade på digitalkameror på stan. Jag har blivit intresserad av sådana pga att Ä Ahonen leker med sin hela tiden. På kvällen åkte vi till Jehovas Vittnens möte (min kamrat är väldigt nyfiken på dem). Alla var vänliga, men vi upplevde båda två att mötet var lite… stelt, eller fattigt på andligt innehåll. Det kändes ganska mycket som ett affärsmöte/konferens, men jag tyckte mycket bättre om detta än tältmötet vi var på häromkvällen.

En groda

Publicerat måndag 28 juli, 2003 av Mattias

Förberedelsedag. På morgonen hade vi companionship study, vi övade på andra diskussionen, turades om att undervisa varandra. Vi har tänkt göra det varannan morgon, och öva med ”missionary guide” varannan dag.

När sedan vår fritid började (10-18) sov jag flera timmar. Det är första gången på min mission som det har hänt faktiskt, jag har alltid varit morgonpigg och aldrig behövt ta igen sömn (bortsett från om man varit hemma sjuk). Kan bero på att vi har regler att lägga oss halv elva varje dag, man får ju 8 timmar varje natt och blir aldrig störd så det är kanske inte så konstigt att man är pigg då.

På kvällen gick vi och knackade dörr, och för andra gången var vi ute i området vid vattnet öster om stan. Jag såg det där fina timmerhuset igen, sedan hittade vi en groda som Äldste Ahonen tog med hem. Jag berättade för Äldste Phelps om det i ett SMS och han blev lika ”excited” som jag gissade, han tyckte det var hysteriskt kul. Han ringde upp, vi hann dock inte prata så länge förrän hans batteri tog slut. Han hade blivit förflyttad till Oulu, men nu skulle han inte få stanna där utan skulle vidare upp till Rovaniemi, det hade varit något drama där som han inte kunde säga så mycket om, förutom att den missionär som han nu skulle vara med, eller ”ta hand om” inte skulle få vara ”trainer” mera, han hade väl tabbat sig på något sätt antar jag. Phelps sade att alla missionärerna i Oulu var sura just nu pga det.

Slapp söndag

Publicerat söndag 27 juli, 2003 av Mattias

Detta var en ganska slapp söndag. Vi var i kyrkan, åt middag med Klas o Heidi och deras barn, hade ett samordningsmöte¹ med Klas.

På kvällen hälsade vi på hos en äldre medlem, mindre aktiv (Klas föreslog att vi skulle åka dit). Det var tur att Äldste Ahonen var med för jag förstod i princip inget av vad han sade.

Vi träffade Kim också, han var som vanligt trevlig, och vi accepterade en inbjudan att komma med dem till baptistkyrkan någon onsdagkväll. Den ligger precis utanför vår lägenhet, i bottenvåningen på en lägenhetsbyggnad intill skolparken.

Baptistkyrkan hade förresten något tältmöte söder om stan idag, tror det var arrangerat ihop med div. frikyrkliga samfund. Vi tittade in en kort stund men konstaterade att det inte var något för oss. Det var en kvinnlig predikant där som betedde sig sådär som om hon vore i extas, det var väldigt olustigt att lyssna till. Hon pratade om att bli ”frälst” och att de flesta ”underverk” sker sent in på natten, därför uppmanade hon folk att stanna kvar, sjunga och lyssna många timmar till för att få en ”andlig” upplevelse. Nog är det nog en andlig upplevelse alltid, om man nu stannar och mitt i natten får uppleva någonting. Jag undrar just vilken ande det är som verkar då…

Påhälsning av polisen

Publicerat lördag 26 juli, 2003 av Mattias

Vi knackade dörr hela dagen, igen. Vi kom in och undervisade en familj för andra gången, det är sällan man får göra andra diskussionen. Vårt arbete känns mera värdefullt nu, för vi lyckas prata mera med människor vid dörrarna, får liksom undervisa om någon liten princip här och där även då de inte har tid eller lust att släppa in oss. Och jag är säker på att det är en vinnande kombination att ha en svensk och en finsk här, då är man ju helgarderad – alltid kan de känna att åtminståne en av oss är en av ”dem” språk- och kulturmässigt…

Strax efter halv elva ringde det på dörren, men eftersom de täckte över titthålet så att vi inte kunde se vem det var öppnade vi inte. När vi stod innanför dörren öppnade de brevinkastet så att de såg våra fötter, och då sade de ”Det är från polisen, öppnar ni dörren?” De hade även tagit bort handen från titthålet så att vi kunde se att det var de… så vi öppnade. De ville se vår balkong, så vi släppte in dem. De förklarade att någon nere på gatan hade fått spyor i huvudet, och de skulle alltså ta reda på vilken lägenhet det kom ifrån. När de kollade på vår balkong (fransk balkong) så såg de att det var spyor på den också, och på väggen högre upp, och konstaterade att det kommit ovanifrån, så gick de.

Knacka dörr…

Publicerat fredag 25 juli, 2003 av Mattias

Vi knackade dörr på morgonen, och det var annorlunda. Äldste Ahonen är duktig på det, och finländarna är ju sanslöst mycket mer intresserade av att prata med en av ”sina egna” än utbölingar som oss, framför allt som amerikanerna. Ahonen var alltid vänlig vid dörrarna, och började alltid prata med dem om någonting trots att de sade att de inte riktigt hade tid (som i stort sett alla säger så…).

Ännu en finsk kamrat – en finsktalande denna gången

Publicerat torsdag 24 juli, 2003 av Mattias

Idag for Äldste Dredge med tåget vid 6-tiden, och Äldste Phelps vid 9. Jag och Äldste Kirkmann åkte och knackade dörr lite, sedan plockade vi upp min nya kamrat vid tåget, Äldste Ahonen – jepp, en äkta finsk missinär. Nu ska jag visst få lära mig finska på riktigt. Jo, visst lärde jag mig mycket från äldste Byggmästar också, han var ju i allra högsta grad finsktalande, men det är ju annorlunda med en ”native” så att säga. Kan behövas en liten boost nu när man pratat svenska så mycket här i Jakobstad. Äldste May var Äldste Ahonen ”trainer”, det tycker jag är kul, för jag ser verkligen upp till Äldste May. Får se om han har gjort ett bra jobb med den här hehe.

Efter lunchen kontaktade vi lite på gatan innan vi åkte tillbaka hem till Jakobstad, och han fick en bra första dag hemma må jag säga – först mat med Byggmästars, sedan volleyboll!

See you Elder Phelps!

Publicerat onsdag 23 juli, 2003 av Mattias

Idag fick vi så förflyttningsbrevet¹ och Äldste Byggmästar är kvar i Kajaani, med en svensk kamrat – Äldste Hägglund! Jag skrev inte mindre än 7 brev idag medan han packade, sedan åkte vi med bussen till Kokkola på kvällen med allt hans bagage. Kontaktade lite på stan under kvällen. Jag skrev också ett inlägg i Äldste Phelps gästbok, för att minnas alla goda stunder vi haft. Jag kommer att sakna honom, det är ett som är säkert.

Det kraftfullaste vittnesbördet vi kan ge

Publicerat tisdag 22 juli, 2003 av Mattias

Vårt gatumöte blev av! Vi hade den där stora skylten med Kristusbilden också, som vi hade i Oulu för ett par veckor sedan. Vi var 4st där i skift, ibland alla åtta. Vi hade ett bord med broschyrer, och vi gick runt och kontaktade människor och berättade vilka vi var och vad vi gjorde på gatan idag. Medan jag stod och pratade med tre unga tjejer blåste plötsligt hela skylten ner! Det är ju en sådan man pusslar ihop, och kanske att någon inte riktigt satt ihop den rätt.

Efter gatumötet hade vi den kanske bästa middagsbjudningen på min mission, hemma hos Moisio. Och det var fantastiska jordgubbar till efterrätt. Efter det hade vi en bra diskusison ang. att vittna om Kristus, med utgångspunkt från Mosiah 18:9:

Och det hände sig att han sade till dem: Se här är Mormons vatten (ty så kallades de), och eftersom ni nu önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,

ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er, ända intill döden, så att ni kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen så att ni kan få evigt liv

Äldste Dredge sade både under diskussionen med Moisios, och under vårt distriktsmöte, att det kraftfullaste vittnesbördet vi kan ge om Kristus är då vi berättar HUR vi vet, då vi delar med oss av en erfarenhet etc. och om vi ännu inte har en erfarenhet, då behöver vi be om att få en, så att vi kan veta, och vittna.

På kvällen var jag med Äldste Kirkmann i Larsmo. Vi skulle knacka dörr där, vi fick inga undervisningar, men vi hade det bra, trivs med att umgås. Samtidigt skulle jag ta min kamrats gästbok¹ och skicka runt den till alla Byggmästars så att de får skriva i den. Sedan tänkte jag lägga tillbaka boken där jag tog den utan att säga något, som en överraskning. Det gick dock inte så bra för det var bara Klas och Heidi hemma, och de skulle fixa det så att folk skrev, och ge tillbaka den till honom imorgon. Det skulle ju dock innebära att överraskningen försvann, han skulle ju sakna den och jag skulle behöva berätta, men men…

Ja, Äldste Phelps skall alltså flytta, och hit upp kommer någon missionär från Helsinki, så jag antar att jag är här för att stanna ett bra tag till. I sitt telefonsamtal sade President Hoyt till mig att ”Vi vet aldrig i förväg hur hårt och hur mycket vi behöver arbeta innan Herren slutligen säger ’Ok, det är nog, här är välsignelsen'”.

mormonmission.se

Månadsarkiv: juli 2003