På morgonen åkte vi till kyrkan för att se om parabolsystemet var fixat men det var det inte, så vi stack iväg upp till Kemi församlings kapell istället, för där visste vi att det funkade. Det var en bit att åka, en och en halv timme ungefär.

Jag körde vår VW Polo på vägen upp, och hade en liten incident på vägen. Jag skulle köra om en lastbil, men överskattade visst bilens prestanda lite, för det hände just ingenting när jag trampade plattan i bott (vi var visserligen 4 pers i bilen också, 1,2L motor). När jag var halvvägs förbi lastbilen kom en bil över krönet i motsatt riktning i körfältet, en bra bit bort, men inte tillräckligt för att vi skulle hinna fullfölja omkörningen, så jag fick avbryta och glida in igen bakom lastbilen. Lite läskigt… jag avsade mig att vara chufför på hemvägen sedan =)

Vi var några minuter sena till första mötet, men vi missade bara inledningsbön och psalm, vi missade inte något av talen, det var jag väldigt tacksam för, särskilt som vi missade gårdagens möten totalt. Så lite noteringar från dagens undervisning.

James E Faust talade om vår valfrihet, och att oftast när vi funderar ”är detta rätt att göra” kan vi svara oss själva ”nej, för om det vore det så skulle vi inte behöva fundera. Om du har en fråga i ditt sinne om något är rätt, och inget svar kommer till dig, då kan du vara säker på att det inte är rätt”. Han talade också om att allting har ett pris. Varje överträdelse har ett pris, och varje framgång har också ett pris.

Thomas S Monson talade om att prästadömsbäraren är Herrens agent, och när vi känner Herrens maning genom den Helige Anden så behöver vi agera skyndsamt. Om vi gör det så öppnar Herren vägen för oss. Han talade också om hur ledarna i kyrkan har ansvar att föra de mindre aktiva tillbaka. Ledarna i Guds kyrka borde ha tillräckligt med tro för att förstå att Herren kan ge dem visheten och kraften att lyckas föra tillbaka alla som vill tillbaka. Han berättade historier om mindre aktiva som fått ett budskap eller en uppmaning av någon för många år sedan, och slutligen beslutat att följa den och göra något åt det. ”Dina ord har förföljt mig alla dessa år, så jag beslutade mig till slut för att göra något åt det”.

Profeten talade även om Lojalitet till sig själv, sin familj och till kyrkan. ”Nu är det dags att välja, vem är på Herrens sida” sade han. Han sade också ”Var lojal till ditt bättre jag, res dig över all synd. ”Att bry sig om en annans andliga eller timliga hälsa är vänskapens band” sade han också. När vi letar efter det värsta i någon, finner vi det. Om vi istället letar efter det bästa i någon så kommer vi istället att finna det.

Äldste Wirthlin talade om solen som ger liv åt allt på vår jord. Det fick mig att tänka att solen ju faktiskt ger samma energi till alla planeter, men bara jorden tar emot den, behåller den och gör något värdefullt av den.

Han sade också att den Helige Anden ger vår själv lycka, den påminner oss om glömda sanningar. Han uppmanade oss alla att ställa frågan till sig själv ”Finns det NÅGONTING i mitt liv som stöter bort den helige anden?” Våra liv behöver bli mer fokuserade på Kristus och mindre fokuserade på tingen i denna värld. Anden viskar frid och glädje, den tar bort all ondska och ger en önskan att bygga upp Guds rike och kyrka.

Äldste Eyring sade att vi måste känna av hela vårt hjärta att vi är barn till vår himmelske fader. Den som fruktar har inte fullkomlig kärlek. Din värdighet och din önskan att göra gott lyser genom dina ögon. Han sade även att vårt missionärsarbete som medlemmar¹Alla medlemmar i kyrkan gör vad de kan för att berätta om kyrkan och evangeliet för sin vänner och bekanta. Alla vill vi dela med oss av det, och det är även en uppmaning från Kristus i nya testamentet att göra det. måste komma naturligt, det måste ske för att det är en naturlig del av vår vardag att berätta om evangeliet för dem som inte är bekanta med det. Vårt medlemsmissionärsarbete får inte ske genom planer och strategier, eller manipulerande tekniker, utan bara enkelt spontant. Vi behöver bära vittnesbörd från våra förvandlade, omvända hjärtan (”Testify out of changed hearts”).

Någon citerade även Thomas Monson då han för några år sedan sade att ”Gud är en fader, människan en broder, och livet är en mission, inte en karriär”.

Äldste Ballard talade om missionärsarbete han också. Vi behöver, som medlemmar i kyrkan, vara villiga och hängivna spridandet av evangeliet, men vi behöver på intet sätt vara fullkomliga. Det blir en stor dag då medlemmar inte bara ber för missionärernas arbete och framgång, utan ber intensivt att själva få vara en del i det, att få vara med och finna människor som söker ljus för sinnet och ro för själen. ”Låt dina vänner själva fatta beslutet om de vill ta emot evangeliet eller ej, fatta inte det beslutet åt dem”.

Äldste Perry talade om hur viktig familjens hemafton²I kyrkan finns en tradition att måndag kväll är avsatt för familjen, då umgås man hemma och är tillsammans med sin familj, har roligt, någon har ett andligt budskap, man kan sjunga lite tillsammans och ha en bön. är. Han påpekade att ”våra familjer är ännu inte våra. De har anförtrotts oss här under livet på jorden för att vi skall kunna visa oss värdiga att behålla dem i evigheten”.

Russell Nelson gav ett gott råd kring bön: Allt för många försöker tala om för Gud vad som vore bäst, äldste Nelson sade ”då vi ber borde vi inte söka att ge råd utan istället att lyssna efter råd från vår allvise fader i himlen”.

Robert Hales talade om profeten Elia som befalldes att komma ut ur sin grotta eftersom Herren hade ett verk för honom att utföra. Han tog parallellen att vi alla behöver komma ut ur vår grotta, gå utanför vår bekvämlighetszon. In the school of mortality, the tutors are often pain and affliction, but the lessons are meant to refine (sv. ”I dödlighetens skola är lärarna ofta smärta och svårighet, men lektionerna är ämnade att förfina”). ”Den som har makten att stilla elementen har också makten att stilla vår själv”.

Thomas Monson tog upp sina tre viktiga punkter för våra liv, 1) Lär av det förflutna, 2) Planera för framtiden, men 3) Lev i nuet. Om vi är förberedda så fruktar vi inte. Ibland orsakar våra drömmar och förväntningar att vi lever i framtiden snarare än i nuet, ”you are piling up too many tomorrows and just collecting empty yesterdays” (sv. ”du lägger allt för många morgondagar på hög och samlar ihop allt för många tomma gårdagar”). Dessutom tyckte han att uttryck som ”någon dag” eller ”en dag” borde blekna från vår vokabulär. Vänta inte till imorgon med att göra det du kan göra idag.

Han hade även en historia om två pojkar som byggde en koja i ett träd. De var så tillfredsställda under byggandet, och hade en vision om hur allt skulle bli när det blev klart. När kojan väl var klar var de så stolta, men den kunde inte hålla deras uppmärksamhet mer än några minuter. Själva byggandet, att arbeta mot målet, var det intressant, inte slutresultatet.

President Faust började söndagens session med att tala kring hur nåd inte kan beröva rättvisa någonting. I berättelsen om den förlorade sonen (Luk 15:11-32) kommer den förlorade tillbaka, och får förlåtelse, men hans arv är fortfarande bortslösat och kommer inte igen. Synd hindrar andlig tillväxt. Profeten sade också att kunskap förenad med arbete är genialt, men kunskap utan något arbete eller ansats är värdelöst.

Äldste Maxwell pratade om hur människors hat till varandra inte ändrar Guds eviga kärlek för sina barn (jag tror att han talade kring den gamla invändningen att Gud inte kan finnas, eller åtminståne inte vara god, eftersom det finns så mycket ondska i världen). Han sade vidare att framgång i fysiska eller världsliga ting inte ersätter det att man övervinner sig själv. Disciplin och självkontroll är fortfarande något vi måste sträva efter oavsett våra världsliga framgångar. Det känns som att jag återger hans tal ganska splittrat men han tog upp så många olika saker. Han sade att Gud lever i ett evigt NU, för honom finns inte då eller sedan. Omvändelse är ett livslångt arbete för oss, det tar ett liv att förvandla den naturliga människan till Kristuslikhet. (Min egen notering: Jag skulle säga att det tar mycket längre än ett liv…). Det innebär att inte längre ha minsta önskan eller avsikt att göra ont.

Dennis Neuenschwander sade att vår andlighet avgörs av vår förmåga att sätta det som har evigt värde framför det jordiska, världsliga och vardagliga. Ordet ”offra” (på engelska, sacrifice) betyder, genom sin rot, ”att göra helig”. Den andliga förnyelse vi får i kyrkan, på sakramentsmöten eller i templet överstiger aldrig vår förberedelse och önskan att få det. Det behöver finnas heligt utrymme i vår tillbedjan (både tidsmässigt och rumsligt).

Susan Tanner sade att vi kan göra vårt hem till en plats för frid och styrka om vi följer principerna vi ser i Herrens hus. Hon har en nära vän som sagt ”Jag har aldrig lärt mig en enda princip i kyrkan som jag inte redan hade lärt mig i mitt hem. (Är inte det ett värdigt mål att sträva mot?). Finn inte fel, och var snabb med att berömma men eftertänksam innan du delar ut kritik.

Richard Scott sade att vi behöver ha tro på den kärlek som Gud har till oss. Herren ger aldrig en välsignelse av större karaktär till någon utan att först pröva deras tro. Det du gör och tänker avgör vad du är, och vad du kommer att bli. Ingen kraft, varken på eller ovan jorden, kan förstöra din karaktär. Bara du kan göra det. Din slutliga glädje beror på din trofasthet till Himmelske Fader.

Profeten talade sedan lite om kriget, och att trots oroligheter i världen så kan vi predika evangeliet, som leder de lydiga till glädje och frälsning.

I bilen hem ikväll hade vi lite samtal kring lärasatser i evangeliet. Bruce McConkie (författare av bl a ”Mormon Doctrine” som är hans tolkning av många punkter i evangeliets lära) tolkade Satans plan. Först kanske det är lämpligt (att i detta redan jättelånga inlägget…) att ge lite bakgrund om Satans plan.

Från skrifter som Joseph Smith översatte, Moses bok och Abrahams bok som idag finns i Kostbara Pärlan, lär vi oss att alla människor levde hos Gud innan jorden var skapad, och vid ett tillfälle hölls ett stort råd där alla var närvarande. Gud, vår Himmelske Fader, förklarade sin plan om att låta oss bli mer lika honom genom att få erfarenheten av en dödlig kropp och en dödlig tillvaro. En jord skulle skapas, och en frälsare skulle utses för att återlösa oss från de oundvikliga synder vi alla skulle begå under ett liv med en dödlig kropp.

Genom återlösningen skulle vi alla kunna komma hem till vår Himmelske Fader igen och fortsätta att utvecklas och bli mer som honom. Lucifer (senare kallad Satan) var en av de största bland oss, och han erbjöd sig att bli frälsaren och utföra offret, men ville ändra Faderns plan så att all ära gick till honom, Lucifer, och att all makt skulle ges till honom så att han inte skulle behöve verka under eller genom Fadern. Vidare lovade han att om han valdes, då skulle inte en enda själv gå förlorad utan alla skulle komma hem igen. Jehova (senare kallad Jesus Kristus) erbjöd sig också, med de enkla orden ”Sänd mig Fader, jag skall göra det du vill och äran och makten förblir din i all evighet”.

Fadern beslutade sig för att sända Jehova som frälsaren. Lucifer blev arg och gjorde uppror mot Fadern. Lucifer var som sagt en av de främsta bland Guds barn, en ledare för många. En tredjedel av Guds barn följde Lucifer. Dessa blev utdrivna från Faderns närhet och dömda till att leva på jorden utan kroppar. Vi kallar dem för onda andar, djävlar eller demoner. De kämpar fortfarande för att övervinna oss, leda oss till synd och föra oss bort från lycka och frid.

En uppfattning om hur Satan hade tänkt lösa det här med att alla skulle komma tillbaka till Gud oavsett vad de gjort eller lärt under jordelivet är att han med Faderns ära och makt skulle tvinga alla människor att göra gott, och sedan ta dem tillbaka hem. Ingen synd innebar att Lucifer inte skulle behöva offra något. För vår del skulle det innebära: ingen lärdom eller utveckling.

Bruce McConkie förklarade sin teori om Satans plan så här: Han tänkte inte tvinga oss till att göra gott, för ”Gott” och ”Satan” går inte ihop. Han sade snarare ”gå ner till jorden och lev precis som ni själva vill, vi fixar så att ni kommer tillbaka i alla fall”.

Det är ju precis vad han fortfarande säger: Gör vad du vill, lev som det behagar dig. Det finns ingen synd, ingen Gud och ingen djävul. Vad du gör spelar ingen roll i längden, så njut och ta för dig. Lev som DU vill. Det är DITT liv.

Sanningen är att vi är köpta av Kristus. Han har betalat det största priset, ett vi aldrig kan förstå. Vår oändliga tacksamhet borde gå till honom, och vi borde säga till honom så som han sade till Fadern: ”Jag skall göra det du vill.” Det är oerhört riskfritt då det alltid leder oss till den största tänkbara lyckan att göra det han vill.

Hela dagen gick till zonkonferens, och det var flera bra lärdomar så jag vill dokumentera några. Efter den tråkiga genomgången av siffror (antal dop, antal undervisningar etc.) Delades vi in i 4 mindre grupper och roterade på 4 workshops.

President Hoyt pratade lite om de tilltagande oroligheterna i världen, och vi fick särskilda instruktioner och kodord som kunde komma som meddelanden till oss om vi med kort varsel skulle behöva packa det nödvändigaste och hoppa på tåget till missionskontoret. Generella instruktioner som alla missioner fått där det finns en risk för oroligheter av olika slag i samhället. Vi fick även instruktionen att vara försiktiga med fotografering på allmän plats. Det finns de som tror på fullaste allvar att vi, eller några av oss, är agenter från amerikanska staten. Och så sent som för några veckor sedan blev Äldste Holiday förolämpad av ett demonstrationståg, varpå galningen tar upp sin kamera och fotar grabbarna… det gick dock bra.

Syster Hoyt hade en workshop där hon pratade om ett nytt sätt att undervisa. Istället för att använda manualerna så som vi hittills gjort så skall vi sätta oss ner innan lektionen och skapa en egen ”outline” för just denna lektion, men baserat på manualen. På så vis menar man att vi kan vara bättre förberedda på speciella behov hos vissa undersökare, och vi kan söka vägledning och inspiration inför lektionen medan vi förbereder den.

Jag kände väl att i viss mån gör vi ju redan det, i alla fall jag och Äldste Smith. Har man en lektion planerad så går man ju och funderar över den ett tag, vilka frågor kan de tänkas ha, vilka principer är viktigast för dem att höra om, vilka verser kan göra mest intryck på dem, och vilka principer kan de ha störst glädje av att börja leva efter just nu. Men det är intressant att det blir bestämt så nu, och att vi får större frihet i det vi undervisar.

Assistenterna, Williams och Butler, hade ett bra budskap ang. att undervisa med anden. De påminde oss om att omvändelse inte är något som sker på en intellektuell eller logisk nivå, utan människor får kraft att ändra sina liv pga. hur de känner, inte pga vad de tycker och tänker. Livsvanor är mera krävande att bryta än så. Anden undervisar på ett känslomässigt plan, ande till ande, hjärta till hjärta. En av kyrkans tidigare presidenter, profeten David McKay, sade vid ett tillfälle att ”Då vi förstår saker vi inte kan förklara, då kan vi vara säkra på att den Helige Anden har talat till oss”. Vi kan inte förstå allt som anden undervisar oss om enbart genom vårt förstånd.

Assistenterna betonade också att vi är instruerade, i L&F 50, att inte undervisa om vi inte har anden (den helige anden) med oss. De uppmanade oss att förklara för våra undersökare att då de känner sig upplysta, upprymda och uppbyggda, då är det den Helige Anden som undervisar dem, det är inte vi. Det kan till och med vara lämpligt att säga att vi förbereder oss inför undervisningarna för att kunna ha anden med oss, för att det skall kunna bli en andlig stund – vad kan ni göra för att förbereda er inför vår nästa diskussion, så att ni också kan vara förberedda och ha den Helige Anden med er? Eller bara direkt föreslå dem saker som de kan göra.

Vi behöver vara värdiga redskap i Herrens händer, vi behöver vara rena nog att ha den Helige Anden med oss. Det räcker dock inte att vi har den Helige Anden med oss om inte de också har det, eller är öppna för den.

Äldste Williams (Iso Williams, vår zonledare) hade en workshop om avfallet (engleska ”apostasy”, alltså det att den ursprungliga kristna kyrkan föll bort från många sanningar och principer som Kristus och hans apostlar etablerade). Han läste från Moroni 6:2-4 där det står att de som önskar bli medlemmar i kyrkan skall ha en fast beslutsamhet att tjäna Herren till slutet. Många medlemmar är ljumma i sin beslutsamhet, eller i sitt medlemskap, vissa är det från början till slut, och vissa svalnar av längs vägen. I Mosiah 18:8-10 radas några av kyrkans medlemmars ansvar upp.

Äldste Williams pratade om att just ansvarsbiten är något som fallit bort från många kyrkor/trossamfund. Det är vanligt att man kommer och lyssnar på en söndagspredikan, sjunger några psalmer, och sedan är det klart. Det var inte så Kristi kyrka fungerade ursprungligen. Paulus skriver till Efesierna om Kristi kropp, hur alla medlemmar bygger upp kyrkan och hur alla behövs och bidrar (Ef 4:11-13).

På slutet av dagen höll Pres. Hoyt en kort lektion där han gick igenom missionärsreglerna och poängterade vissa saker som det slarvas med. Sedan hade han en undervisning om ”Det levande vattnet” och ”Livets bröd” vilket är vårt eget vittnesbörd om Jesus Kristus som frälsare. Det vittnesbördet skall växa upp inom oss till evigt liv. Vi behöver aldrig mera ha en andlig hunger så till vida att vi saknar någonting då vi kämpat och erhållit ett vittnesbörd om att Jesus är messias, Guds son, min frälsare.