På morgonen knackade vi dörr, och för första gången på min mission sade någon ”Inte nu, men jag är väldigt intresserad av att höra ert budskap, kan ni komma tillbaka och diskutera med mig en annan dag?”
Njaa, vi vet inte… hehe. Vi kommer definitivt tillbaka.
Vid tre-tiden åkte vi till zonkonferensen. Jag körde och tävlade lite smått med ett par tjejer i en mercedes, det slutade ganska fort med förlust för vår del, helt och hållet Shaniquas fel. Vår VW Bora heter Shaniqua. Alla bilar i missionen har namn.
Det var härligt att möta alla på konferensen igen, och att ha intervju 1Varje zonskonferens har vi ett personligt samtal med missionspresidenten, det kallas för intervju. Han hör sig för hur vi mår osv. med President Hoyt. När jag steg in i rummet sade han ”Your days are numbered” (på svenska ”dina dagar är räknade”). Jag är färdig i Jakobstad och skall resa vidare nästa förflyttning, vart vet jag inte än. Det känns verkligen bra. Som jag nämnde här om dagen så älskar jag verkligen församlingen i Jakobstad, och en härligare sommarstad är nog svårt att hitta, men jag har ju knackat på varje dörr i den staden nu minst en gång. Här bor ju knappt 20000 innevånare, bara hälften så många som i mitt förra område Kajaani.
Medan vi väntade på intervjuerna att bli klara pratade vi lite med de andra missionärerna, vi satt och lyssnade på syster Doxies historia, vägen till att komma ut på mission. Hon vittnade för oss om att det alltid leder till störst lycka att följa den plan vår Himmelske Fader lagt för vår lycka, och vadhelst vi kan planera för oss själva så leder det aldrig till lika stor lycka som den plan Gud kan lägga för oss. Jag relaterade till det då jag följde Herrens plan för mitt liv, och lämnade mitt gamla liv bakom mig.