Vi hade alltså zonskonferens idag (sök på zonkonferens i min blogg om du missat vad det är). Det var upplyftande möten och lektioner (alla noteringar från själva undervisningen på separat ställe). Som vanligt avslutades den med ett vittnesbördsmöte, och till skillnad från de vittnesbördsmöten vi har på söndagar i kyrkan så är det inte frivilligt att gå upp, alla går upp i tur och ordning och ”bär sitt vittnesbörd” dvs berättar om sin tro och övertygelse, och ev delar en ny erfarenhet från den sista tiden.

När jag gick upp i talarstolen hade jag tänkt att prata om något helt annat än det jag nämnde. Jag hade planerat att prata om hur vi ju knackart dörr i lägenhetsbyggnader nu på vintern, förmodligen allihop (är man smart så sparar man ju ”inomhus”-jobbet till vintern). När man står där uppe på 10e våningen och ser ut genom fönstren i trapphuset ser man ofta människor på gatan där nere. Ibland undrar jag var de kommer ifrån, vart de är på väg, vad deras önskningar och drömmar är. Då slog det mig att så här ser Vår Himmelske Fader kanske på var och en av oss, med skillnaden att han ju faktiskt vet svaret på alla de där frågorna.

Men efter att Äldste Black hade burit sitt vittnesbörd kände jag mig inspirerad att säga något helt annat. Äldste Black hade pratat om hur vår mission är som en liknelse eller avbild av själva jordelivet i stort, hur vi ”föds”, inte kan kommunicera, lär oss av en ”förälder” (tränare på mission) och fortsätter växa genom livet, för att till slut dö. Jag hade tänkt på precis detta för bara några kvällar sedan, och jag tog lite av mina tankar kring ämnet, speciellt det att dö. Jag sade bl a att ”Då vår mission är över – precis som då våra liv är över – kommer det viktiga inte att vara hur få misstag och felsteg vi tog, inte heller hur många goda gärningar vi gjort, utan vad som blivit av oss. Huruvida vi lärt känna oss själva, Gud samt älska varandra.

När vi kom tillbaka till Espoo på kvällen gick vi till killen som vi mötte igår kväll, men han var inte hemma. Senare stötte vi på honom i trapphuset, och bestämde en tid för möte nästa vecka istället.