Idag hade vi en bra dag av dörrknackning. På morgonen träffade vi en man från Portugal, vi hade en bra diskussion och han sade att han skulle komma till kyrkan på söndag. Därefter knackade vi på i några timmar, hem och åt middag, och inledde vår fasta för Michaela, som förhoppningsvis dyker upp i kyrkan hon också imorgon.

På’t igen, knacka och kontakta… inga intressanta händelser förrän fram mot kvällen, förutom att vi stötte på ovanligt många tjejer i vår egen ålder idag. På kvällen träffade vi den där predikanten igen, den yngre av dem, han som talat i tungor till oss senast. Hans namn är Jakob, och vi kallar honom på skämt ”broder Jakob” när vi pratar med varandra om honom. Han och några av hans fränder från deras kyrka var ute och pratade med ungdomar, det var skolavslutning idag (gymnasiet) så det vimlade av folk på stan. Vi hade närmare en timmes samtal med Jakob, han verkade lite förvirrad fram mot slutet. Han bjöd in oss till sitt hem någon dag så vi skall titta förbi när vi inte har något bättre för oss. Våra samtal med honom har ju hittills inte varit särskilt givande, men en inbjudan är en inbjudan.

Vi har satt som ett ”ultimate goal” att få honom att läsa mormons bok och bli medlem i kyrkan. Jag kan nog inte tänka mig något svårare här i Jakobstad, så kanske man når trädtopparna om man siktar mot stjärnorna.

Dagen började med en fantastisk känsla. Jag satt och läste i skrifterna, och då morgonsolen vilade på mig kändes det som att jag var i templet. Jag vet inte varför men det var fantastiskt.

Det första vi gjorde idag var lite service, vi var hemma hos Moisio och målade deras garage med dem. Under tiden pratade vi om husbygge (på finska, det var en utmaning).

Vi knackade dörr ett tag, och sedan åt vi middag hos Johan och Camilla Byggmästar, och maten var jättegod. Efter det klippte Camilla mig. Maskinen stod på 12mm… vissa missionspresidenter skulle kanske inte gilla det… tur att vi har en som inte bryr sig. Hans kommentar senast någon kom till en zonkonferens med den frisyren (eller avsaknaden av frisyr…) var ”Oh, you got a buzz, nice!”

Vi gav sedan samma budskap till dem som vi hade med Daniel igår, den där versen i alma 26 om att vi kan hjälpa tusentals själar till omvändelse… Jag påpekade att dessa missionärers arbete hos Lamaniterna var en lång process, och på samma sätt är vårt missionärsarbete en lång process och vi ser inte alltid frukterna av vårt arbete.

Då vi cyklade från Johan och Camilla fick vi ett bevis på hur Herrens beskydd är med oss. Det stod några killar och fiskade vid vattnet, och just som vi kom cyklande i nerförsbacken tog de några steg bakåt, nästan upp på vägen, och lutade sina kastspön bakåt för att slänga ut dem. Jag såg att ”nu far jag rakt in i hans drag” och mycket mera hann jag inte tänka – jag släppte styret, tog upp armarna framför ansiktet och blundade (det fanns ingen tid till inbromsning) och pang! När jag visste att vi passerat öppnade jag ögonen och där satt ett stort drag fast i mitt… cykelstyre, där jag haft min högra hand sekunderna innan. Och det satt djupt fast. jag stannade, och lyckades lirka ut draget efter en liten stund. Pojken kom fram till cykeln lagom till att jag fått loss det, och hans kommentar var ”Ja, inte gör det något”. Som att jag hade gjort honom en oförrätt genom att dra med mig hans fiskedrag, men han förlät det, ”det var okej” ungefär. Jag kände nog mera att ”pucko som dinglar med fiskedrag mitt ute i cykelbanan, när det kommer trafik dessutom” men jag sade ingen, vi cyklade vidare hemåt. Så gamla var de heller inte. Men visst var det en rolig reaktion från honom? Jag kunde lätt ha blivit blind på ena ögat där om den tagit lite högre och jag inte lyckats skydda mig…

Vi började vårt 05:30-program idag, tränade lite på morgonen, skall försöka göra det framöver. Idag hade vi utbyten, Äldsterna från Vaasa och Kokkola var här.

Det första vi gjorde var att åka ut till den plats i skogen där Finland invigdes för predikandet av det återställda evangeliet¹Innan missionärerna börjar predika i ett land så invigs landet med en bön, vanligen hålls den bönen av en av apostlarna..

På morgonen knackade jag dörr tillsammans med Äldste Steadman i området där familjen Moisio bor. På eftermiddagen och kvällen var jag tillbaka i samma område men med Äldste Dredge istället. Vi hade inga undervisningar under dagen, men vi träffade en Lestadian som var trevlig och kändes bra att prata med.

Under kyrkan idag kändes det som att jag fick lite andlig belöning för de svåra dagarna som vi haft, men mer om det snart, först skall jag avhandla dagens händelser.

Efter kyrkan var vi hemma hos Familjen Moisio på middag, jag fick en liten inblick i livet som förälder. Vi åt god mat, som Nina beställt för det var hennes födelsedag. Efter maten kom Kim och Ann-Marie för en undervisning. Åtminståne trodde jag att det var det de kom för… men under hela lektionen satt de och stirrade ut genom fönstret eller ner i bordet, och vägrade svara på några av frågorna som ”vad tror du om” eller ”vad händer enligt dig när”. Det var på det hela taget en riktigt dålig stämning av någon anledning, och vi beslutade att det var meningslöst att träffa dem igen. Jag förstår inte varför de kom idag över huvud taget,

Något som i alla fall gav mig någonting under lektionen var då jag bad Markus och Carola att berätta om sin väg till medlemskap i kyrkan. De berättade att de hade det tufft på lite olika fronter, bl a med grannar där de bodde innan de blev medlemmar i kyrkan, och hur de fått bönesvar. Carola berättade om en underbar upplevelse som hon hade haft.

Men nu åter till mina insikter eller tankar under mötena i kyrkan under förmiddagen. På söndagsskolan kommenterade någon att det är svårt att vara medlem i kyrkan då hela familjen inte är det. Jag fick tanken att tack vare att jag haft det så kan jag identifiera mig med andra som lever med samma utmaningar, och kan förstå dem bättre, jag kan också förstå dem som lever i förhållanden där partnern inte är intresserad av andliga ting.

En annan sak jag tänkte på idag var Frälsarens liknelse om domens dag då fåren skiljs från getterna (Matt 25:31-40), och Frälsaren säger till ”fåren” att de skall komma till Honom, pga alla de goda gärningar de gjort för Honom. De svarar honom ”när gjorde vi allt det här för dig?” Han förklarar då att när vi tjänar varandra, när vi gör en god gärning mot någon, då är det för Honom som om vi gjort det för Honom.

Det jag vill tillägga här är att kanske ”fåren” också frågar honom när de gjort allt detta pga att de inte vet om att de gjort det, lite som under bergspredikan då Frälsaren säger att den ena handen inte skall veta vad den andra gör då den ger allmosor. ”Fåren” i liknelsen betraktar inte det de gjort som någon stor gärning för vilken de förtjänar något beröm, de har bara gjort det goda för att de blivit omvända till Frälsaren och det har blivit naturligt för dem att gå runt och göra gott.

I sitt tal under sakramentsmötet idag sade broder Back att nyckeln till himlen är bönen, och det är viktigt att komma ihåg att nyckelhålet är på vår sida. Det tyckte jag var tänkvärt. Det påminde mig också om en ”Mormon-Ad” hemifrån, en sådan där finurlig bild med en matchande text. På den stod det ”Om du känner dig längre bort från Gud idag än du gjorde igår, vem är det då som har flyttat sig?” Gud är ju densamme igår, idag och för evigt. Oföränderlig.

Nu kommer jag till den allra största saken jag lärde mig idag. Jag kallar den för liknelsen om trädgården, eller den andliga trädgården inom oss.

Det började så här att jag tänkte att varje lära, varje princip i evangeliet måste planteras inom oss som ett frö, och sedan vattnas och vårdas tills det växer upp till kunskap inom oss, och vår tro rörande den saken kan ”ligga i dvala” för att bruka profeten Almas ord (Alma 32).

Dessa frön som vi sått inom oss, eller som vi har fått planterade där av någon annan, utgör vår samlade andliga kunskap – allt vi vet och förstår om evangeliet. Dessa frön får näring bl a av kyrkans verksamhet, av skriftstudier, och av andra uppleveser, och kan så växa upp och bli det de är menade att bli.

På detta vis kan det sägas att inom var och en av oss finns en trädgård av olika växter, och denna trädgård representerar den kunskap och förståelse vi har inom evangeliet.

Vår uppfattning om, tro på och förståelse för Gudomen (Vår Himmelske Fader, Jesus Kristus och den Helige Anden) utgör jordmånen i vår trädgård. Livets träd, som står mitt i trädgården, representerar Jesu Kristi försoning.

Vår förståelse för och tacksamhet för försoningen avgör hur rikligt det trädet bär frukt. Varje gång vi tillämpar försoningen i vårt liv kan vi säga att vi bildligt talat äter av frukten från det trädet.

Det finns många andra växter i vår trädgård som representerar andra principer i evangeliet. Vissa är träd som bär ätbar frukt, andra finns bara där för att producera syre åt oss. Några har varit med oss länge, medan andra är nyplanterade och har ännu inte fått rötter.

Det finns även vackra blommor i vår trädgård som – liksom det står i L&F 59 – finns där för att behaga och glädja oss. De finns där för att inspirera oss i vårt arbete med de viktigare delarna i vår trädgård och skänka oss entusiasm. Dessa blommor representerar evangeliets djupa principer. Vi klarar oss bra utan dem, men de finns där för oss, till vårt behag. Det är viktigt att vi inte åter dem ta överhand, de får inte ta för mycket utrymme, inte för mycket av vår tid och energi i att bygga upp vår trädgård.

Genom diskussioner om evangeliet kan vi ibland få se en glimt av andras trädgård. Ibland lägger vi märke till en slags träd, buske, blomma eller frukt som vi inte tidigare sett, och ber vår granne dela med sig av den till oss, så att vi kan plantera den i vår egen trädgård.

Ibland kommer vår granne självmant och erbjuder oss frö från något fint i hans trädgård. Vi tror inte alltid på att det lilla fröet han ger oss kommer att växa upp till det han vittnar för oss om att det skall växa upp till, men om vi inte tar oss tid och energi till att plantera och vårda hans frö så kommer vi aldrig att få veta.

De heliga skrifterna är som ett oändligt förråd av fröpåsar. Vi kan alltid hitta något som vi inte sett förut. Och den bästa trädgårdsmästaren är Kristus, vi kan ta råd från honom, eller hans tjänare profeterna, om hur vi bäst sköter om vår trädgård.

He is the author and finisher of it, and of our faith.