Blää vilken dag. Ingen sol på hela dagen, och bara blåsigt och molnigt. Vi hade en bestämd tid med Heidi på morgonen, men hon var inte hemma. Antingen är hon väl hemma eftersom det är lov, eller så var hon uppe och festade igår som andra studenter, och ligger och sover gott nu.

Det var som sagt en lång dag. Men vi fick i alla fall prata finska hela dagen eftersom vi valt ett sådant område, det var ju bra för min kamrat, så han kunde vara mera delaktig.

Det enda positiva som hände under dagen var att vi träffade Moisios granne, han var visst här hos en bekant i detta området och jobbade på en tomt. Det var han som kände igen oss, han ropade mitt namn och vi samtalade i närmare 10 minuter, kul.

På kvällen hade vi engelska-undervisning i kyrkan¹Missionärerna har historiskt sett undervisat engelska mycket i nordiska länderna, missionärerna här har ju varit amerikaner med väldigt få undantag, och det har varit ett bra sätt för missionärerna både att göra tjänande för samhället och för att finna människor som är eller kan bli intresserade av deras budskap.. Vi har sällan någon som kommer, men eftersom tiden för klassen finn utsatt, och är utdelad på många broschyrer osv. genom åren så är det lika bra att vi är där när det skall börja i alla fall, om någon skulle dyka upp.

Idag var det dock bara Daniel Byggmästar där, vi småpratade en stund med honom. Han är redo för att gå ut på mission, han har fått sitt kall till Grekland-missionen! Spännande. Förmodligen träffar han då Erik Ahlin där. Daniel åker om 1½ vecka.

Istället för engelskalektion så hade vi en liten andlig diskussion. Jag inledde den med att läsa Alma 26:22 som handlar om Ammon som varit ute som missionär bland Lamaniterna ca år 100 före Kristus. Han hade sett mycket framgång, och han talade upprymd av glädje.

”Ja, den som omvänder sig och utövar tro och som gör goda gärningar och alltid ber utan uppehåll — honom skall det bli givet att känna Guds hemligheter. Ja, honom skall bli givet att uppenbara sådant som aldrig har uppenbarats, ja, honom skall bli givet att föra själar i tusental till omvändelse, på samma sätt som det har blivit oss givet att föra dessa våra bröder till omvändelse.”

Efteråt ställde jag lite skämtsamt frågan ”Vilken av dessa villkor är det som vi inte uppfyller?” Jag ber inte ständigt, det kan jag säga…

Äldste Phelps påpekade att det är en sak att be, och en annan att ha en bön i sitt hjärta ständigt, att vara lyhörd för den Helige Andens viskningar. Han berättade också något sagt av Brigham Young, kyrkans andra president (han efterträdde alltså Joseph Smith efter dennes död). Under en av pionjärernas²”Pionjärerna” kallas de första medlemmarna i Jesu Kristi kyrka i modern tid (1800-talet, då kyrkan precis var upprättad). De ogillades av folket där de bodde, och drevs från plats till plats för att slutligen göra den långa färden till Salt Lake i Utah, bortom klippiga bergen. En plats ute i öknen som ännu inte var en del av Förenta Staterna utan långt ute i ödemarken. Resan dit var lång och farlig, och många reste dessutom i årstider då väder gav hårt motstånd. Många floder skulle korsas etc. ibland var de frusna, ibland var det iskallt vatten att vada igenom. resor fanns en man som satte sig ner vid en flod och bad. Brigham Young hade sagt ”Det finns en tid att be, och det finns en tid att arbeta. Nu är tid att arbeta”. Själv minns jag en annan berättelse då en vagn gick sönder, och Brigham hoppade genast ur för att skjuta på så att vagnen inte skulle halka ner för slänten då den kanade snett utan hjul, och det var tungt för hästarna att dra. En man sade ”-Brigham, skall vi inte ha en bön först” varpå han svarade ”-Jag hade min morgonbön i morse, kom hit och knuffa på istället”. Vissa människor tänker helt enkelt inte så praktiskt som andra.

Daniel påpekade att de ”tusental” själar vi kan hjälpa kanske inte är tusen personer som står framför oss, men det slutliga resultatet av den enda person vi lyckas finna och hjälpa till tro, när denne har fört sin tro vidare ner genom generationer.

Då vi satt där och pratade om mission, och allt det roliga och spännande som Daniel har framför sig, så tog jag mig en allvarlig funderare över ”har jag upplevt allt det spännande och roliga som jag tänker mig att han har framför sig?”

Världen är som färger – om våra ögon fungerar så kan vi se alla vackra färger där ute, men om inte så ser vi bara grått och trist. Men det är pga av oss, skönheten finns där.

Jag funderade allvarligt över min mission fram tills nu, och vad som skall bli härefter. Det är upp till mig. Jag behöver lära mig att leva i nuet bättre. Jag måste lära mig att njuta av livet även då bördan på axlarna är tung.