Under kyrkan idag kändes det som att jag fick lite andlig belöning för de svåra dagarna som vi haft, men mer om det snart, först skall jag avhandla dagens händelser.

Efter kyrkan var vi hemma hos Familjen Moisio på middag, jag fick en liten inblick i livet som förälder. Vi åt god mat, som Nina beställt för det var hennes födelsedag. Efter maten kom Kim och Ann-Marie för en undervisning. Åtminståne trodde jag att det var det de kom för… men under hela lektionen satt de och stirrade ut genom fönstret eller ner i bordet, och vägrade svara på några av frågorna som ”vad tror du om” eller ”vad händer enligt dig när”. Det var på det hela taget en riktigt dålig stämning av någon anledning, och vi beslutade att det var meningslöst att träffa dem igen. Jag förstår inte varför de kom idag över huvud taget,

Något som i alla fall gav mig någonting under lektionen var då jag bad Markus och Carola att berätta om sin väg till medlemskap i kyrkan. De berättade att de hade det tufft på lite olika fronter, bl a med grannar där de bodde innan de blev medlemmar i kyrkan, och hur de fått bönesvar. Carola berättade om en underbar upplevelse som hon hade haft.

Men nu åter till mina insikter eller tankar under mötena i kyrkan under förmiddagen. På söndagsskolan kommenterade någon att det är svårt att vara medlem i kyrkan då hela familjen inte är det. Jag fick tanken att tack vare att jag haft det så kan jag identifiera mig med andra som lever med samma utmaningar, och kan förstå dem bättre, jag kan också förstå dem som lever i förhållanden där partnern inte är intresserad av andliga ting.

En annan sak jag tänkte på idag var Frälsarens liknelse om domens dag då fåren skiljs från getterna (Matt 25:31-40), och Frälsaren säger till ”fåren” att de skall komma till Honom, pga alla de goda gärningar de gjort för Honom. De svarar honom ”när gjorde vi allt det här för dig?” Han förklarar då att när vi tjänar varandra, när vi gör en god gärning mot någon, då är det för Honom som om vi gjort det för Honom.

Det jag vill tillägga här är att kanske ”fåren” också frågar honom när de gjort allt detta pga att de inte vet om att de gjort det, lite som under bergspredikan då Frälsaren säger att den ena handen inte skall veta vad den andra gör då den ger allmosor. ”Fåren” i liknelsen betraktar inte det de gjort som någon stor gärning för vilken de förtjänar något beröm, de har bara gjort det goda för att de blivit omvända till Frälsaren och det har blivit naturligt för dem att gå runt och göra gott.

I sitt tal under sakramentsmötet idag sade broder Back att nyckeln till himlen är bönen, och det är viktigt att komma ihåg att nyckelhålet är på vår sida. Det tyckte jag var tänkvärt. Det påminde mig också om en ”Mormon-Ad” hemifrån, en sådan där finurlig bild med en matchande text. På den stod det ”Om du känner dig längre bort från Gud idag än du gjorde igår, vem är det då som har flyttat sig?” Gud är ju densamme igår, idag och för evigt. Oföränderlig.

Nu kommer jag till den allra största saken jag lärde mig idag. Jag kallar den för liknelsen om trädgården, eller den andliga trädgården inom oss.

Det började så här att jag tänkte att varje lära, varje princip i evangeliet måste planteras inom oss som ett frö, och sedan vattnas och vårdas tills det växer upp till kunskap inom oss, och vår tro rörande den saken kan ”ligga i dvala” för att bruka profeten Almas ord (Alma 32).

Dessa frön som vi sått inom oss, eller som vi har fått planterade där av någon annan, utgör vår samlade andliga kunskap – allt vi vet och förstår om evangeliet. Dessa frön får näring bl a av kyrkans verksamhet, av skriftstudier, och av andra uppleveser, och kan så växa upp och bli det de är menade att bli.

På detta vis kan det sägas att inom var och en av oss finns en trädgård av olika växter, och denna trädgård representerar den kunskap och förståelse vi har inom evangeliet.

Vår uppfattning om, tro på och förståelse för Gudomen (Vår Himmelske Fader, Jesus Kristus och den Helige Anden) utgör jordmånen i vår trädgård. Livets träd, som står mitt i trädgården, representerar Jesu Kristi försoning.

Vår förståelse för och tacksamhet för försoningen avgör hur rikligt det trädet bär frukt. Varje gång vi tillämpar försoningen i vårt liv kan vi säga att vi bildligt talat äter av frukten från det trädet.

Det finns många andra växter i vår trädgård som representerar andra principer i evangeliet. Vissa är träd som bär ätbar frukt, andra finns bara där för att producera syre åt oss. Några har varit med oss länge, medan andra är nyplanterade och har ännu inte fått rötter.

Det finns även vackra blommor i vår trädgård som – liksom det står i L&F 59 – finns där för att behaga och glädja oss. De finns där för att inspirera oss i vårt arbete med de viktigare delarna i vår trädgård och skänka oss entusiasm. Dessa blommor representerar evangeliets djupa principer. Vi klarar oss bra utan dem, men de finns där för oss, till vårt behag. Det är viktigt att vi inte åter dem ta överhand, de får inte ta för mycket utrymme, inte för mycket av vår tid och energi i att bygga upp vår trädgård.

Genom diskussioner om evangeliet kan vi ibland få se en glimt av andras trädgård. Ibland lägger vi märke till en slags träd, buske, blomma eller frukt som vi inte tidigare sett, och ber vår granne dela med sig av den till oss, så att vi kan plantera den i vår egen trädgård.

Ibland kommer vår granne självmant och erbjuder oss frö från något fint i hans trädgård. Vi tror inte alltid på att det lilla fröet han ger oss kommer att växa upp till det han vittnar för oss om att det skall växa upp till, men om vi inte tar oss tid och energi till att plantera och vårda hans frö så kommer vi aldrig att få veta.

De heliga skrifterna är som ett oändligt förråd av fröpåsar. Vi kan alltid hitta något som vi inte sett förut. Och den bästa trädgårdsmästaren är Kristus, vi kan ta råd från honom, eller hans tjänare profeterna, om hur vi bäst sköter om vår trädgård.

He is the author and finisher of it, and of our faith.