Idag var en bra förberedelsedag. Vi handlade, skrev brev, och gick till arbetet. Vi knackade lite dörr, och stötte på tjejen från förra veckan med dop för de döda-diskussionen. Vi hejade på varandra. Vi känner båda att det är något positivt över hennes utstrålning, vi tror verkligen att Kristi ljus är starkt med henne.

Lite senare mötte vi en predikant från en frikyrka här i stan. Han försökte övertala oss att vi var på fel väg, och han talade i tungor till oss. Han sökte hela tiden ett bevis för Mormons Bok. Han kom med argument som att ”Det står ingenstans i bibeln om Joseph Smith” eller ”Det står inte att Mormons bok skulle komma”. Han var i ett så stridslystet tillstånd så jag kände inte behov att ens ta upp de skriftställen vi brukar visa från bibeln.

Hans retorik var ungefär som ett förhör, han ställde frågor som han krävde jag och nej svar på, som ”Var Jesus mätigare före eller efter sin uppståndelse” och sådana saker. Han fick inga ja eller nej svar av mig så mycket kan jag säga. Jag tog varje tillfälle att undervisa honom istället när han tystnade och lämnade oss lite utrymme. Jag berättade om hur han kan veta huruvida Mormons bok är sann, sade att han är välkommen till kyrkan om han vill se själv hur vi har det och hur det fungerar.

Jag tänkte vidare över några saker som Joseph Smith har sagt, jag tror att han citerade Frälsaren i den första; ”An evil and adulterous generations seeketh for a sign” (Ett ont och omoraliskt släkte söker tecken) apropå hans bevis-sökande, och apropå tungomålstalandet (där han inte själv visste vad han sade) gjorde Joseph Smith följande uttalande:

”-Kommunicerades någonting intellektuellt [i tungomålstalandet]? Om det inte gjorde det, då var det inte från Gud”.

Att tala i tungor, så som apostlarna gjorde på pingstdagen, tjänade ett syfte. Det var att predika evangeliet för alla människor som var närvarande vid festen i Jerusalem, för de var från alla möjliga folkslag. Likaså i vår tid, om talande av andra språk behövs för att förmedla budskap, då kan gåvan ges, men inte för att bara svammla något som ingen förstår.

Efter 10 minuter hos honom beslutade vi att det inte var värt att slösa mera tid på debatten och gick vidare.

Ibland undrar jag varför återställelsen inte gjordes på ett annorlunda sätt. Varför finns det inte fler profetior i Bibeln till exempel. Eller varför var ett avfall tvunget att ske över huvud taget? Men när jag tänkt sådant en liten stund kommer ofta en vers från L&F22:4 till mig, ”försök inte ge er Gud råd”. Han vet nog bäst trots allt.

På kvällen kontaktade vi lite på stan. Vi hade en kort första diskussion på gatan med en ung mamma som var ute med barnvagn. Hon var riktigt intresserad av den Mormons Bok hon fick, och vi skall hem till henne i nästa vecka.

Just som vi var på väg in fick jag syn på en man som gick en promenad med sin lilla hund på gatan utanför. Vi gick fram för att prata med honom, och det visade sig att han var amerikan, och predikant för Lutherska kyrkan. Vi stod och pratade i närmare 40 minuter där på gatan utanför vår byggnad (jo, vi blev lite sena in ikväll).

Det var en mycket annorlunda diskussion. Vi upplevde att han respekterade oss och vårt arbete, han kunde sin lära, och därför gick det väldigt lätt att diskutera med honom och ta upp olika ställen i bibeln. Vi tyckte det var en kanonbra diskussion. Han ställde många frågor till oss, inte i syfte att motbevisa eller försöka snärja, utan för att han ville veta hur vi såg på saker.

Hans namn är Mark, och han kommer från Minnesota, en timme från Äldste Phelps hemtrakter i Worthington.