Vi knackade dörr på morgonen, och det var annorlunda. Äldste Ahonen är duktig på det, och finländarna är ju sanslöst mycket mer intresserade av att prata med en av ”sina egna” än utbölingar som oss, framför allt som amerikanerna. Ahonen var alltid vänlig vid dörrarna, och började alltid prata med dem om någonting trots att de sade att de inte riktigt hade tid (som i stort sett alla säger så…).