Idag var en bra förberedelsedag. På morgonen hade vi companionship study, och jag börjar gilla boken ”missionary guide”, har inte riktigt gjort det förut men den har ganska många bra exempel.

Efter det hade vi ”companionship inventory¹Companionship inventory kallas det för när man sitter ner och tar upp saker som man irriterar sig på, saker som man tycker att den andra gör fel etc. så att man slipper gå ohc störa sig på det och bli irriterad i det tysta, och sedan explodera till synes utan anledning en dag. En teknik vi fick lära oss i MTC var ”the oreo cookie”. Den som ätit en oreo-kaka vet att den har choklad – vaniljkräm – choklad. Vitsen med liknelsen är att man skall börja berätta något som man uppskattar hos sin kamrat, sedan ta upp det som man har svårt för, blir stött av etc. men sedan avsluta med en till positiv sak.”, det hade aldrig jag och Äldste Smith, men som sagt, my show =p Vi hade naturligtvis inte något att ta upp efter bara några dagar, men det kommer väl kanske längre fram. Vi berättade för varandra hur tacksamma vi är för det här kamratskapet. Han var särskilt tacksam för att jag vill hålla mig till alla missionärsreglerna, för det är viktigt för honom också.

På kvällen var vi ute och knackade dörr en stund, och det verkar garanterat som att den bistra kylan är på tillbakaväg, den har visst inte gett upp än, den tog bara en paus…

En tanke jag hade ikväll angående companionship inventory: Varför kan man inte bara försöka bortse från olikheterna? Varför inte bara leva med det och hålla ut fram till ”change day”, till förflyttningarna, hoppas att den ena får förflyttning? För att ett viktigt syfte med en mission är träning inför äktenskapet, träna på att leva och bo ihop med någon.

Om du tänker hålla dina äktenskapsförbund så kommer det ingen ”change day” när du väl valt din eviga kamrat =) Det blir aldrig någon förflyttning, då är det bra att ha några verktyg för att reda ut relationen.