Vi hade en ganska långsam morgon idag, men vi hade många kontakter. Jag fick ett långt fint brev från min bror idag, och från mamma och pappa. Vi fick middag hemma hos en medlemsfamilj. Mamman berättade under middagen om sin pappa som undersökte kyrkan men aldrig blev medlem under sin livstid. Han gick bort, och nästa gång missionärerna kom så stod hennes pappa bakom hennes syster (hans ande var där), och sade till henne att lyssna på missionärerna. Och de blev medlemmar. Hon berättade att det var efter lektionen om frälsningsplanen¹Frälsningsplanen är kort sagt läran om att vi alla människor bodde hos Gud innan vi kom till detta liv, att livet har ett syfte, och att vi alla kommer att fortsätta att leva efter detta, liv, först lever anden vidare utan kroppen i väntan på domen och uppståndelsen, och i uppståndelsen återförenas kropp och ande för evigt, och vi får alla ärva ett härlighetsrike enligt det vi önskat här på jorden. Kort sagt. som hon fick sitt vittnesbörd, precis som jag. När jag hörde missionärerna undervisa om det första gången kändes det som att de bara påminde mig om någonting jag redan visste – jag visste att mitt liv inte började då jag kom till jorden, det fanns något mer. Och det kommer att finnas något mer, efter döden. En av sönerna hade också haft en upplevelse då hans morfar stått bakom honom. Morfar fick ju som bekant aldrig möjligheten att predika evangeliet, men var säkerligen stolt över sitt barnbarn som fick möjligheten och tog den.

Senare på kvällen undervisade vi kvinnan med ”den galna hunden”. Vi hade med oss Mauri från församlingen. Han var glad att kunna följa med oss ut, han fick själv aldrig möjligheten att tjäna en mission. Han delade med sig av ett starkt vittnesbörd under undervisningen. Anden var stark, och undervisningen var en bra upplevelse för oss allesamman, men bedömningen som vi alla tre gjorde var att kvinnan var inte psykiskt redo att ta emot evangeliet. Hon tog vissa mediciner och gick på behandling, så kanske hon kan vara intreserad om ett år eller två igen.

På kvällen knackade vi dörr, det är så mycket mera givande att göra det på kvällen än på dagen.