På morgonen idag räknade jag lite och kom fram till att vi behöver få ihop 13 timmars arbete idag för att fylla vår 80 timmars arbetsvecka. Vi beslutade att gå ut 08.30 och kontakta på morgonen. Vi fick faktiskt några riktigt bra kontakter, men en kvinna överraskade oss med att svara ”jag hinner inte nu, jag skall vara på jobbet klockan åtta”. Vänta lite nu… 8 har den väl redan varit, eller… då insåg vi att man ställde tillbaka klockorna i natt, inte vi dock… hade missat den lite grand. Så vi hade alltså varit ute och gatukontaktat halv åtta på morgonen. Nu börjar det kännas lite väl ambitiöst va!

En stund innan kyrkan började beslutade vi oss för att kontakta lite i de andra Äldsternas område eftersom de inte fått så mycket gjort nu när de varit sjuka hela veckan. Vi mötte en riktigt trevlig kvinna som gav oss visitkort och allt, ett möte bestämt om två veckor.

Det intressantaste i kyrkan idag tyckte jag var broder Jones undervisning under prästadömsmötet om symboliken i skrifterna kring talet tre. Jag skall inte gå in djupare på undervisningen här, men för den som har lite bakgrund i kyrkans lära och skrifter kan det väcka lite intressanta tankar att han talade om Gudomen, Liknelsen om talenterna, tre sorters dop (Moses bok 6:59), prästadömen, Det trefaldiga i ”Tro, Hopp och Kärlek” eller ”Vägen, Sanningen och Livet” och inte minst de tre rikena eller härlighetsgraderna i den eviga världen (L&F 76).

Han poängterade också att dessa tre riken på sätt och vis redan existerar i vår värld idag, och inte något som plötsligt kommer att uppstå senare. Givetvis inte riken i politisk bemärkelse utan att individer lever efter de olika rikenas lagar redan nu, att man redan ”passar in” och är bekväm i någon av dem. Efter detta liv kommet vi förmodligen fortsätta i våra gamla mönster och vanor (Alma 34:34 ”samma ande som är i besittning av er kropp den stund ni lämnar detta liv, samma ande har makt att ta kroppen i besittning i den eviga världen”).

Efter kyrkan åkte vi för att kolla några comebacks, knacka dörr och titta in hos några mindre aktiva. Det sista gav lite resultat. Vi fick middag hemma hos familjen Hakanpää. Deras barn verkade väldigt lugna. Innan vi gick hade vi ett budskap om tempel. Vi skickade runt några foton på olika tempel, och berättade om våra känslor för templet och upplevelser vi haft där. Jag berättade att jag nu på senare tid, då jag saknar att kunna gå i templet så ofta, går igenom tempelundervisningen för mig själv, i mitt huvud, innan jag somnar på kvällen. Hittills har jag aldrig tagit mig till slutet innan jag somnat.

Efter middagen åkte vi för att se om Jukka var hemma, mannen vi undervisade för en dryg vecka sedan. Då jag såg en gammal SAAB framför huset antog jag att han inte var hemma, såg mera ut som en ungdoms bil. Han var dock hemma (och bilen var hans egen favorit). Han bjöd in oss och vi pratade först om allt möjligt, sedan höll vi en bön tillsammans. Genast efter bönen sade han ”Jag har läst i er bok, det du markerade. Vill ni ha den tillbaka?” Jag sade att ”-om du har den i närheten så kan du få hämta den så länge” och det gjorde han. På väg tillbaka genom köket sade han ”Jag läste det du markerade, men det var en sådan bok att jag var bara tvungen att börja från början”. Och han hade redan läst halva Mormons Bok, på en vecka! And it gets better.. han var mycket förvånad att den var så tydlig och klar, och att han förstod det han läste direkt. Jag antar att han jämförde med Bibeln som kan vara lite snårig ibland.. den är säkert tydlig för en jude, med rätt kulturella bakgrund osv. men för en svensk, eller finländare, tror jag vissa delar av bibeln är mycket besvärliga. Vi talade en stund om Bibelns väg fram till oss, hur den genomgått många översättningar, och utnyttjats av påvar mm för makt, förtryck etc. (Vi läste bl a lite från Nephis andra bok, kap 29 som han redan läst på egen hand).

Han var också mycket entusiastisk över de profetior (förutsägelser) i Mormons bok som redan gått i uppfyllelse, det säger ju något om sannolikheten för de övriga som ännu inte gått i uppfyllelse…

Han verkar inte tvivla på att Mormons Bok är sann, och då jag berättade för honom om varför jag tror på den sade jag att det känns ”varmt” inuti mig då jag läser den, och han höll precis med om känslan. Värmen och friden jag känner övertygar mig att den är av Gud, och den ger mig dessutom en önskan och en drivkraft att leva enligt det som jag läser att profeter har befallt och rått oss till.

Så självfallet tog vi inte tillbaka boken, så väl har den väl sällan blivit mottagen. Om Jukka inte redan har det så kommer han definitivt att få ett vittnesbörd. Innan vi gick ville vi hålla en avslutningsbön. Jag frågade honom om han bett under veckan (sist vi var här inbjöd vi honom att göra det på egen hand kommande vecka) och han svarade att ”jajamän, jag ber varje dag” och tillade ”ni gav mig ju den där mallen”¹Vi har en mall eller en bild som kan hjälpa folk att komma igång med bön, men allt som står på den är ”Käre himmelske fader, vi tackar dig… Vi beder dig… I Jesu Kristi namn, Amen.” Så är tanken givetvis att man stoppar in det man själv vill tacka respektive be för. Kan tyckas simpelt, men den har hjälpt många att våga. ”Med små och enkla medel”…. Jag tog fram den så han kunde se den, och frågade om han skulle vilja hålla avslutningsbönen. Han tittade på mallen, och då han inte blankt nekade sade jag ”Tack” och vi böjde våra huvuden. Han hade ju inte sagt ja heller, men det där kan vara den sista knuffen vissa behöver för att våga be med hörbara ord för första gången, och det funkade den här gången också. Han bad, och han tackade för Mormons bok och allt som den givit honom. Han tackade för att missionärerna kommit till honom mm.

Ingenting kunde möjligtvis ha gått bättre, ur vårt perspektiv. Förutom att jag möjligen kunde ha låtit min kamrat prata mera. Jag blev bara så ivrig över att han hade en så positiv inställning. Det var den bästa undervisningen jag upplevt under min mission, det gav oss förnyad styrka till att kontakta på kvällen, den 81a timmen. Vi kände båda att vi är ute för att söka människor som Jukka.

Personligen är jag inget intresserad av alla människor som eventuellt skulle kunna övertygas att komma till kyrkan. Jag är här för att ge evangeliet till dem som är som jag var, omedvetet sökande. Sådana som jag och Jukka, som blir glada och tacksamma över missionärernas budskap. Det har format mitt liv enormt, och jag vet att det finns andra som söker samma sak som jag. Jag vill ge den gåvan till någon annan, om så bara en enda.

Vi tittade in hos Conovers en kort stund på kvällen.