På morgonen idag åkte vi ut till Pohja för att besöka Kaj. Det var härligt men kändes ganska underligt att höra Göteborgska här ute på finska landsbygden. Kaj berättade om sin omvändelse då han först blev medlem i kyrkan, han och hans hippi-gäng. Han fick ett vittnesbörd om Mormons bok så snart slog upp den i princip. Han och hans kompis Roland mötte missionärerna varje dag den veckan, och på fredagen döptes de. Han berättade att efter dopet tittade de på varandra och ryckte på axlarna, ”det känns inget särskilt” ungefär, men sedan i bilen på väg hem kom den Heliga Anden över dem väldigt kraftfullt. De kände att de bara var tvungna att berätta för alla de kände. Det gjorde de också, och pga deras flit och entusiasm var ett trettiotal från deras umgängeskrets också döpta efter ett halvår. Han mindes att biskopen steg för steg hjälpte dem att ”passa in” i församlingen, dvs. gå från hippi-frisyr till ett något städat utseende, från att ha trasiga kläder till att klä sig ”anständigt” för kyrkans möten etc. Många av de här personerna gifte sig och fick barn, och lade således grunden till Göteborgs församlingar. Jag frågade försiktigt om ett par namn ”var han med i den gruppen” ”-jajamän” svarade han. ”Var han med då?” ”Jepp, han också”. Hehe, jag skall inte nämna några namn, men det var ett trevligt möte, och en intressant historia han hade att berätta. Jag känner beundran och stor kärlek till honom. Vi skall försöka att besöka honom varannan vecka framöver.

Vi var bjudna på middag hos familjen Jones ikväll (han är britt, hon är finska). Under middagen berättade broder Jones om sådant han läst i Europeisk historia, jag tyckte det var väldigt intressant. Vårt andliga budskap handlade om Moroni kapitel 7, och det passade bra ihop med en diskussion som han hade haft med en arbetskamrat idag. Han återberättade lite av det, sade att han alltid försöker gå tillbaka till det första ”varför” då han talar om evangeliet med någon. Istället för att börja berätta om Joseph Smith och arbeta sig neråt genom frågorna så börjar han med varför vi människor är på jorden, vem Gud är osv. Han sade också att meningen med livet är evig lycka, och att det aldrig kan uppnås förrän vi släpper oss själva och vår rädsla (eller rädslan som leder till att vi agerar själviskt) genom att lära oss att tjäna, vilket vi främst lär oss i familjelivet.

Själv tänkte jag att det hela är så tydligt – att vi bor i en familj här på jorden (de allra flesta av oss iaf), och varje generation som växer upp och går i förfädernas fotspår är en symbol för varför vi är på jorden, och vårt förhållande till vår Himmelske Fader, och vår framtid med honom.

Broder Jones tog också en annan liknelse från Mormons bok, ex. Zeniff, en man som lämnade platsen där han hade frid och glädje för att besitta ”fädernas land” där lamaniterna, nephiternas fiender, härskade. Mormons bok demonstrerar också hur olika politiska system är framgångsrecept eller direkt en väg till undergång. Alltid då folket behövde tjäna kungen gick det illa, men då kungen tjänade folket gick det bra. Själv tänkte jag då att liknelsen han framställde var att kroppen motsvarar kungen och anden folket. Men broder Jones pekade då på huvudet och sade ”kungen”, sedan pekade han på hjärtat och sade ”folket”. Så vi fick både timlig och andlig mat av honom idag. Ikväll när vi kom hem hade kylskåpet klappat ihop.