Morgonen började med distriktsmöte, mitt sista… Jag kunde inte koncentrera mig under morgonen, jag började så smått att packa… skrev färdigt alla avskedsbrev som jag skulle dela ut under mötet. Då det nämndes under mötet att jag skulle åka i veckan började syster Conover gråta. Hon har ju varit lite som en extra farmor, jag och Wooley kallade dem alltid för våra extra ”grandparents.” Det var ett svårt möte för mig också. Jag grät inte, men det kändes tungt inombords.

Vi knackade dörr i Kirkkonummi under dagen. Det var precis som om den mantel som jag burit (andligt talat) under min tid som missionär och seniorkamrat hade flyttats till min greenie, han var ovanligt fylld av energi, jag var den som fort blev trött och han var den som drog.

Vi fick lunch hos det äldre paret Leppänen. Efter det åkte vi till Jukka, mannen som jag undervisat så länge jag varit här i Espoo. En av mina första veckor åkte jag och Wooley till honom, och sedan har vi varit hos honom av och till, och haft många mycket fina stunder. Vi hade en kort diskussion, men han verkar inte vara ”på väg” i någon riktning. Han var dock intresserad av att spela fotboll med missionärerna och ungdomarna på tisdagkvällar, och han planerar att komma till Neitsytpolku på lördag då Äldste Bruce C Hafen är där och talar. Vi bytte epost-adress och tog farväl.

Vi spelade fotboll på kvällen, studsade i gruset några gånger och armarna blödde lite men det var ändå kul. Föredrar nog dock gräs nästa gång. Vi hade lite barbecue på kvällen, sedan snackade de andra om filmer till sent på natten, jag försökte sova men det gick sådär. Mycket att tänka på här…