På morgonen hade vi vår finskalektion. Jag studerade dock mest ordlistan – den engelska.  Åkte till Hyljelahti för att knacka dörr (med ett stopp på Eurospar för något ätbart). Det gick bra, vi träffade en kvinna som iofs luktade alkohol, men ändå lyssnade och diskuterade skarpsinnigt. Jag hade samma förnimmelse som med Katja, dvs. min första tanke var ”kom tillbaka vid ett bättre tillfälle” men överväldigades av känslan att vi hade något viktigt att uträtta där och då.

Vi fick middag hos en medlemsfamilj, och vi hade ett andligt budskap från Johannes 15 och sakramentet. Stämningen var som vanligt lite spänd, pappan har inte kommit till kyrkan på mycket länge men mamman är mycket aktiv. Efter besöket bad jag i mitt hjärta att Herren skulle helga mina ansträngningar och mina försök till deras bästa. Jag ser deras behov men kan bara göra mitt bästa.

Jag vet inte vad jag behöver fasta för (det är fastesöndag imorgon, min missions sista). Kanske borde jag fasta för min hemkomst, att jag skall klara att vara ödmjuk, att behålla denna förändring i mitt hjärta, ha goda familjerelationer… Alla gör vi bara vårt bästa.

På kvällen ringde Riitta, hon vill träffa oss i början av nästa vecka, och kommer dessutom till kyrkan imorgon.